- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Bergsvetenskap /
74

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

0,01 005 Qfi 0,IS mm iKur»a oj

0 Ofli 0,0} ü» " I " bl

Fig 3. Samma kurvor som i figur 2, men med förskjutning
av koordinatsystemet till kurvan b.

råde över kortare distanser dvs. några tiotal
kilometer.

Bestämning’ av kornstorleksvariationen.

Redan en flyktig granskning av en sandstensserie
i naturen visar oss att den allmänna kornstorleken,
bortsett från de rytmiska variationerna, förändra sig
på ett regelbundet sätt från nivå till nivå. En
förutsättning är emellertid att icke interferens mellan flera
sedimentationsprocesser förekommit, då serien
avsattes.

Betrakta vi den nyss beskrivna sorteringskurvan
kunna vi alltså förvänta att densamma framför allt
ändrar sitt läge på abskissan samt sannolikt även
sitt allmänna utseende allt eftersom undersökningen
tvärs lagerserien fortskrider. För att precisera denna
utveckling vore det av intresse att studera från lager
till lager det dominerande maximets
kornstorleks-klass, och dels de minsta och största kornklasserna

i varje sediment. De sistnämnda bestämningarna
äro ju lätt utförda men den förstnämnda, som är syn
nerligen betydelsefull, skulle bliva högst tidsödande
att fixera för varje prov. Jag har därför med
framgång begagnat mig av ett uppskattningsförfarande
där jag bestämmer området för vanligt förekommande
korndiametrar. Med andra ord jag uppsöker det
ungefärliga läget på sorteringskurvans högfrekventa
del. Detta tillgår på följande sätt: Man studerar
preparatet först under liten förstoring. Nu följer man
de små kornen tills man når en storlek där de
begynna bli så pass vanliga att t. e. vart fjärde korn
tillhör denna klass. Man fäster sig vid ett av dessa
korn, byter förstoring samt företager uppmätning av
dess maximala parameter. Arbetet upprepas ett par,
tre gånger tills ett entydigt resultat föreligger. På
samma sätt bestämmes den övre gränsen av
högfrekvensen, blott med den skillnaden att man begynner
jämförelserna från de enstaka större kornen.

Vid uppsökandet av det största kornet bör man, av
skäl som framförts i föregående avsnitt, genomsöka
rätt stor mängd av materialet om detsamma är dåligt
sorterat. Den grafiska framställningen av resultatet
göres så att den stratigrafiska nivåförflyttningen

angives i meter efter abskissan, medan kornstorleken
inlägges efter ordinatan. De högfrekventa
korn-klasserna betecknas med en linsformig ansvällning.
Förekomst av konglomerat angives med ett "C" över
fyndnivån. Rätten att sammanbinda de samhörande
observationerna i kurvform är, om större
stratigra-fisk nivåskillnad föreligger mellan observationerna,
beroende på hur pass noggrant revisionen företagits
i fält.

Dessa kurvor över kornstorleksvariationerna
genom ett sediment äro av fundamental betydelse för
hela vår uppfattning av synkronismen i ett regionalt
sediment och deras analoga utveckling genom en viss
serie på vitt skilda platser måste tolkas som en
allmän utveckling av de fysisk-geografiska
förutsättningarna under sedimentationens gång.

Kvalitativ bestämning av relativbredderna.

Utgående från synpunkten att det vore önskvärt
att bestämma en funktion, som bättre än maximala
parametern ansluter sig till kornens volym, största
projektionsyta och även till dess grundform har jag
sedan längre tid tillbaka begagnat mig av att
bestämma kornprojektionens relativa bredd samtidigt
med dess största utsträckning.1 I den förstnämnda
bestämningen avses att för en viss (maximal)
korn-projektion fastställa förhållandet mellan den kortare
(b) och den längre sidan (l) i den minsta rektangel
i vilken projektionen är inskrivbar. För att
förenkla arbetet nöjde jag mig tidigare med
uppmätning av kornprojektionens största parameter och
dess totala utsträckning vinkelrätt däremot.
Vanligen sammanfaller maximala parametern, både till
sin riktning och längd med långsidan i nyssnämnda
rektangel. När för vissa, mer sällsynta kornformer,
avvikelser förekomma mellan de bägge
bestämningsgrupperna har jag tillsvidare föredragit även
medtaga och på särskilt sätt markera mätningsgrupp som
är orienterad efter maximala parametern. På dia
grammet förenas de bägge samhörande
observationerna med en fin linje. Anledningen till detta är att
man härigenom får en viss inblick i en del avlånga
korns avrundningsförlopp.

1 Jfr Hagerman, Tor H., Son.e lithological methods for
determination of Stratigraphic horizons. World Petroleum
Congress, London 1933.

V/

0 0.50 I.OOmm /

Fig 4. Schema över relativa breddernas fördelning
efter kornprojektionernas maximala parametrar, eller
efter minsta omskrivna rektangelns utsträckning.

74

8 aug. 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936b/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free