Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
rande med stor omsorg utarbetade metod äro så
tillförlitliga, att man med ledning av erhållna värden
bör kunna draga säkra slutsatser orn stålbadets
verkliga syrehalt och särskilt om förändringarna under
chargens gång. Felkällorna vid provtagningen
synas också kunna undvikas genom särskilda åtgärder
för att hindra oxidation, slagginblandning och
koloxidavgivning vid stelnandet.
Innan syrehaltens förhållande under de olika
färsk-ningsprocesserna behandlas, måste de faktorer något
beröras, som påverka kolets oxidation under
färsk-ningen. Syrehalten i stålet under färskningen
bestämmes i första hand av kolreaktionens
jämviktsläge. Detta representeras av produkten kolhalt X
syrehalt. Enligt Vacher och Hamilton är värdet
på denna jämviktsprodukt 2,4 X 10—’7, dvs. ett stål
med t. e. 0,5 % C skulle hålla 0,0048 % syre vid
jämvikt. Av allt att döma ger Vacher och Hamiltons
syrebestämningsmetod värden som överensstämma
med Metallografiska Institutets. Vidare bör
nämnas, att man, huvudsakligen genom utredningar av
mera teoretisk art, kommit till uppfattningen, att
denna jämviktsprodukt är tämligen oberoende av
temperaturen.
Under färskningens förlopp hinner jämviktsläget
emellertid icke helt inställa sig, utan högre
syrehalter erhållas beroende på en viss konstaterad
tröghet hos kolreaktionen. Denna tröghet synes
sammanhänga med att koloxidbubblor icke kunna
bildas var som helst inuti badet, utan övervinnande av
ett mycket högt övertryck. Skulle koloxidbubblorna
behöva nybildas inuti ett homogent stålbad, skulle ett
så högt övertryck fordras för att övervinna de
molekylära attraktionskrafterna att kolreaktionen icke
skulle kunna inträda under normalt rådande
förhållanden. Finnes emellertid en gasblåsa redan
bildad, behöves icke något större övertryck utöver det
statistiska för att bubblan skall kunna tillväxa.
Är ugnsbotten icke alldeles slät, utan har förmåga
att kvarhålla små gasblåsor i sprickor och porer, kan
sålunda koloxidbildningen i hög grad underlättas, och
de bubblor som bildas komma sålunda att utgå från
ugnsfodret, vilket kännetecknar det normala koket
(bottenkok). Förhållandena likna mycket dem, som
inträda, när kolsyran avgives i ett glas kolsyrat
vatten, där man tydligt kan se, hur bubblorna utgå från
vissa bestämda punkter vid kärlets botten eller
väggar. Dessa frågor ha blivit klart utredda främst
genom Körber och Oelsens bekanta
laboratorieundersökningar.
Färskningsreaktionen och således även stålbadets
syrehalt kan alltså påverkas av ugnsbottnens
beskaffenhet. Det må vidare nämnas, att kok endast
med svårighet inträder i kontaktytan mellan stålbadet
ocli det ovanför liggande smälta slaggbadet. Är
även ugnsbottnen täckt med smält eller halvsmält
slagg, försvåras även här kokets inträdande.
Av det anförda framgår, att kolreaktionen i hög
grad bör befordras genom inledande av en gasfas i
badet, såsom fallet är vid bessemerprocessen. Som
bekant går ju även färskningen synnerligen snabbt i
konvertern jämfört med martin- och
elektrostålugnen.
Stålbadets syrehalt utöver jämviktsläget under
koket är alltså beroende av vissa rent fysikaliska
förhållanden. Dessutom påverkas naturligtvis syrehal-
Fig. i.
ten av den hastighet varmed syret tillföres stålbadet
under färskningen. Ju snabbare syretillförseln sker
under i övrigt oförändrade förhållanden, desto högre
blir färskningshastigheten ocli desto längre från
jämviktsläget bör syrehalten samtidigt inställa sig.
Ändras emellertid bottnens beskaffenhet på så sätt, att
kokhastigheten därigenom ökar, inträder istället
en minskning av syrehalten. Tilläggas kan, att
en ökning av kokhastigheten samtidigt medför en
ökning av transporten av syre in i stålbadet, varigenom
koket kan arbeta upp sig självt till en viss gräns.
För att få full klarhet om syrehaltens samband
med färskningshastigheten är det alltså nödvändigt
att känna, vilken faktor, som i varje särskilt fall har
det starkaste inflytandet på färskningshastigheten:
bottnens beskaffenhet eller syretillförseln från
stålbadet.
Efter denna knappa behandling av kolreaktionens
teori skall jag visa några chargeförlopp från olika
processer för att belysa, hur syrehalten kan påverkas
av färskningsprocessens utförande.
Ben sura martinprocessen.
Fig. 1 visar en bild av ett sannolikt ganska
normalt förlopp av en surmartincharge. Som synes
sker under koket till en början, trots den sjunkande
kolhalten, en viss, om än icke stor nedgång även
av syrehalten. Detta resulterar i en kraftig
minskning av produkten kol X syre. Denna går raskt ned
12 sept. 1936
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
