Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
Även i Bosnien hava tvenne bauxitförekomster
fastställts. Omkring- 20 km norr om Posusje vid
landsvägen mot Zupanjac, men 20 km söder om denna
stad äro vid södra sluttningen av Duvanjsko polje
tvenne fyndigheter belägna, nämligen vid Studeno
vrelo ("kalla källan"). Kvantiteten är liten och torde
på grund av sitt avlägsna läge icke finna någon
praktisk betydelse.
Såsom en mycket vidsträckt bauxitförekomst
omnämner Katzer Srebrenica vid Bosniens östgräns,
redan inom ZMrøa-området. Med all sannolikhet torde
ytterligare bauxitförekomster kunna bringas i dagen
inom Bosnien, ehuruväl närmare underrättelser
härom hittills icke lämnats.
I Jugoslaviens sydligaste del, det gamla
Monte-negro, förekommer vit bauxit vid Nicsicka-Kita,
Pan-durica och Bjelo-poljane i landets mitt samt en
vidsträckt förekomst vid bukten Crnjaka mellan Bar
(Antivari) och Ulcinj (Dulcigno). Enligt uppgift lär
emellertid sammansättningen av detta mineral vara
mycket växlande.
Italiens bauxitlager upptäcktes för omkring 35 år
sedan, då de första inmutningarna skedde i
Abruzzerna inom provinsen Lecce. Även i Appeninerna
(Cam-pagna) gjordes under världskriget en del fyndigheter,
vilka emellertid på grund av de betydande
förekomsterna i Istrien, vilken landsträcka som bekant efter
fredsslutet tillföll Italien, förlorat sin betydelse.
Men även dessa istrianska fyndigheter måste från
omkring 1926 inskränka driften, enär Tyskland
såsom den hittills varande största avnämaren börjat
intressera sig i ungerska bauxitgruvor. Dessutom
gjorde Italien redan då stora ansträngningar att
utbygga sin egen aluminiumindustri, varför
bauxit-exporten från detta land blivit kontingenterad.
Fyndigheterna i Istrien och på ön Cherso, vilken
ävenledes numera tillhör Italien, hava delvis
bearbetats redan under kriget.
Hela den nordvästliga delen av halvön Istrien till
trakten omkring Sta Domenico, Visignano, Visinada
och Raccotole är översållad med tallösa med bauxit
fyllda "doliner", vilkas totalkvantitet, kanske något
optimistiskt, uppskattas till omkring 300 000 tons.
Genomsnittet av ett antal analyser visar en
A1203-halt av 57,39 %. Till samma grupp höra även
förekomsterna vid Pisino och Cittanova med en
genomsnittshalt av A1203 av 55,775 %.
Vida större bauxitförekomster äro belägna på ömse
sidor om /Irsa-dalen, där de i väster nå linjen S.
Pietro i Selva-Gimino-Sanvincenti. I synnerhet
förefalla tvenne områden helt täckta av bauxit. Det ena
har vid en längd av 4,5 km en breddutsträckning av
0,8 km, det andra en längd av 6 km vid en bredd av
1,5 km. Spridda förekomster finnas vidare vid
kusten i närheten av Rabaz nedanför Alona samt vid
Pianona, vilka bearbetades under kriget. Då Waagen
1914 undersökte trakten, hade mycket få
försöks-arbeten varit i gång, så att endast den
vegetations-lösa ytutsträckningen kunnat fastställas. Några
hållpunkter för lagrens mäktighet fanns icke, varför
någon kvantitativ beräkning icke har kunnat utföras.
Genomsnittet av fyra analyser visar en Al„03-halt av
58,21 %.
På den ovannämnda ön Cherso har konstaterats
bauxit vid Caisole och Glabovitz (Grabovica),
därunder kriget gruvdrift förekommit. Genomsnittet
av tre analyser för dessa förekomster visar en
Al203-halt av 58,96 %. Anmärkningsvärt är, att den
gråa avarten innehåller ett stort antal mycket små
pyritkristaller.
Bauxitproduktionen i Istrien uppgick under åren
1915 1916 1917
40 525 58 488 28 342 tons,
medan under åren 1919—1920 inom västra Istrien
ensamt den dagliga genomsnittsbrytningen påstås
hava uppgått till ej mindre än 350 tons, vilka
kvantiteter exporterades till Tyskland och Schweiz.
Uppgifterna beträffande Istrien härstamma till stor del ur
Crema "Le bauxiti delllstria e della Dalmazia" i La
Miniera Italiana IV, 1920.
Bauxitförekomsterna inom det nuvarande Ungern
hava blivit kända först efter kriget. De fördela sig
över Bdkony- och Vértes-bergen, båda i västra
Ungern. Först upptäcktes förekomsten vid Halimba
i Båkony, som undersöktes av F. E. Suess.
Resultaten hava dock icke offentliggjorts. Den andra
förekomsten är belägen i omgivningen av Gänt och har
beskrivits av Dittler (Berg- u. Hiittenmänn.
Jahr-buch Bd. 78, 1930). Mineralierna höra, liksom de i
Dalmatiens övre horisont, till medeleocen, men ligga
här på dolomit från övretrias. Inom Feries-bergen
har ett stort antal bauxitlager blivit känt, av vilka
de båda största intaga en areal av 1 km2 resp. 1,25
km2 vid en mäktighet för det förra om 10—20 m och
för det senare om 8—10 m. På grundval härav har
totalförekomsten inom V ér te s-området beräknats till
200 millioner tons. Enligt en annan uppskattning
uppgår kvantiteten till ej mindre än 400 millioner
tons.
Fyndigheten vid Gdnt exploateras enligt uppgift
med tyskt kapital. Ungerska regeringen lär hava
lämnat koncession på 20 år för en årlig export av
700 000 tons bauxit, vilken vid Lautawerke förarbetas
till aluminium. År 1927 exporterades från Gdnt
235 000 tons till Tyskland, men år 1930 endast 80 000
tons.
Ytterligare bauxitförekomster men av lägre
kvalitet finnas i Transdanubien, dvs. W om Donau i
Ofe-ner Gebirge, Dorog, Tokod, Tatabdnya, Eplény m. fi.
Bolaget Ungarische Allgemeine
Kolilenbergbau-Gesell-schaft tillverkar vid Tatabdnya bauxitcement av hög
kvalitet.
Ett annat bolag, Bauxit Industrie A.-G., planerar
enligt uppgift från år 1935 en anläggning i Ungarisch
Altenburg för framställning av krom, beryllium,
bauxitjärn, aluminiumhydrater, aluminiumoxider,
titan och vanadium. Bolaget lär hava erhållit tioårig
koncession.
Under senare tid har en mindre bauxitförekomst
konstaterats i omedelbar närhet av Budapest,
nämligen i Zugliget (Auwinkel), där lerjordshalten är
ringa, men kiselsyrahalten hög. (Papp & Gedeon:
Földtani Közlöny, Bd. 64, 1934). Lika litet som
denna torde ej heller förekomsten i närheten av
Sümeg, undersökt av Gedeon, vara av någon
praktisk betydelse. Det rör sig här om sekundära lager:
bauxitbollar i en mängd av 4 à 5 % i pliocen lera.
Slutligen lär bauxit hava påträffats i sydligaste
delen av Ungern, i trakten av Villany.
Även Siebenburgen, före kriget en del av Ungern,
men numera lydande under Rumänien, förfogar övei
12 sept. 1936
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
