Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
gällande, men framför allt genom en mycket stark
koncentration på just det ställe, som skall värmas.
För uppvärmning av borrar till härdning består
ugnen endast av ett laminerat plåtpaket försett med
horisontellt spår, i vilket en högfrekvensspole inlagts,
vilken spole alstrar ett starkt begränsat fält för den
del av borrkronan, som skall värmas.
Uppvärmningen av borr med normala dimensioner kräver en
Fig. 20. Aseas högfrekvensugn.
tid av ca 30 sekunder, men kan givetvis varieras efter
önskan.
Ugnen kan utföras för en samtidig behandling av
godtyckligt antal borrar. Det kan nämnas att
borrarna, vilka förutsättas placerade på ett bord, endast
inskjutas mot botten av den horisontella
ugnsöppningen, och att en ugn av denna typ, avsedd att rymma
två borrar samtidigt, har en produktionsförmåga av
240 borr per timme. Då härdning och smidning
vanligen äro två jämlöpande operationer, utföres ugnen
såsom en dubbelugn, och är sålunda det andra
ugnsrummet anordnat för uppvärmning av borrar till
smidningstemperatur (fig. 20).
Den högfrekventa strömmen erhålles av ett
motoraggregat, bestående av en trefasmotor på 16 hkr och
en högfrekvensgenerator för ca 10 kW. Parallellt med
ugnen kopplas en liten högfrekvenskondensator, som
kompenserar ugnens reaktiva effekt.
Borrvärmeanläggningens utförande och kapacitet
kan helt och hållet lämpas efter förefintliga
önskemål och befintliga driftsförhållanden, och ett stort
antal ugnar kan parallellkopplas till ett
högfrekvens-motoraggregat.
Det förtjänar nämnas, att risken för överhettning
i en ugn av denna typ är synnerligen minimal, på
grund av att energiutvecklingen i borrkronan
avsevärt nedgår, då stålet förlorar sina magnetiska
egenskaper.
Borrnacken.
Det vanliga sättet att utforma nacken är ju att
giva densamma en flat slagyta, vinkelrät mot stålets
längdaxel. En sådan slagyta skulle naturligtvis vara
tillfredsställande, om nacken och kolven alltid voro
fullständigt i linje, i vilket fall slaget skulle överföras
genom hela nackens slagyta. Det visar sig
emellertid i praktiken, att det ej går att få kolv och nacke
fullständigt i linje, med resultat att slagytorna icke
bliva parallella med varandra. Därför ernås kontakt
mellan dessa endast utefter en linje eller i sämsta
fall i en punkt, varför såväl kolv som nackes slagyta
snart förstöras. Att man icke kan få kolv och nacke
helt i linje beror på det faktum, att borrnacken måste
ha en rätt så lös passning i borrmaskinens borrhylsa.
Detta är fallet när såväl nacke som borrhylsa äro
nya. När de äro något slitna finnes det ännu större
möjlighet för nacken att komma ur linje med kolvens
slagriktning. Problemet har alltså varit att finna en
utformning av nacke och kolv resp. mellanblock, som
alltid tillförsäkrar en fullständig kontakt mellan
slag-ytorna, oberoende av på vilket sätt kolven och
nacken äro inställda mot varandra.
Man har vid studiet av utslitna borrhylsor funnit,
att dessa ha nötts kloekformigt eller koniskt åt
vardera ändan. Det är alltså tydligt, att nacken
kommer att svänga runt en punkt, som är lika med
centrumpunkten i borrhylsan, oberoende av om
borrhylsan är ny eller sliten. Av detta följer, att man
borde utforma slagytan som en del av en sfär, vars
centrum skulle vara borrhylsans centrumpunkt.
Kolvens eller mellanblockets yta utföres då konkav och
nackens konvex. Detta visas schematiskt å fig. 21,
varav framgår hur kontakten sker utefter hela ytan.
oberoende av hur snett de äro inställda mot varandra.
Det torde iakttagas, att den sfäriska ytans radie är
lika med borrhylsans halva längd pius det avstånd,
som nacken sticker in innanför borrhylsan mot kolven
räknat, och att denna radie naturligtvis varierar
med längre eller kortare borrhylsor.
Vid de gruvor, som infört denna sfäriska slagyta,
utformas själva sfärytorna medelst en enkel
anordning, vilken uppsättes i en vanlig svarv, och med
denna anordning kunna 12—15 kolvar slipas per
timme. Statistik för mer än 2 000 sådana kolvar i
arbete visar, att deras livslängd överstiger de
vanliga kolvarnas med 30 %. De ökade kostnaderna
med att utföra en sfärisk yta äro således tämligen
ringa i jämförelse med den längre livslängden.
Om det gäller mellanblocksmaskiner utföres
givetvis den sfäriska urholkningen i mellanblockets främre
ända med samma radie, som ovan beskrivits.
Kolv eller mellanblock, som ovan beskrivits, kunna
användas för vilken typ av nackar som helst, men
det är givetvis önskligt, att även nacken utformas
att passa in i den sfäriska urholkningen.
Om man tänker sig en kolv med vanlig plan yta
och en borrhylsa och borrnacke, som äro slitna, så
att nacken har möjlighet att ställa in sig snett mot
kolvens slagyta, kommer kolven att träffa nackens
slagyta endast på en punkt eller, i bästa fall, utefter
en linje eller på en mycket liten yta, och denna punkt
kommer att flytta sig kontinuerligt alltefter som
kolven och nacken rotera. Kolvens slag mot
nack-ändan liknar i detta fall i högsta grad vad som
förekommer vid nitning, och ett liknande resultat
uppnås även å nacken. Med en sfäriskt urholkad kolv
undvikes däremot denna olägenhet i ej ringa grad.
Den nuvarande tendensen vid utformning av
nackar är att helt överge de uppstukade kragarna
och överhuvud taget smidda nackar. I stället har
man övergått till nacktyper, som helt tillverkas
genom maskinbearbetning. Vid utformning av dylika
nackar är det enkelt att giva nackens slagyta den
sfäriska formen. Det är ej nödvändigt att göra den
helt sfärisk vid tillverkningen, utan man nöjer sig
ofta med att göra den något konisk. Detta resultat
erhålles ju lätt genom att sätta stålet något snett
mot borrnacken vid slagytans avplaning. Denna
100
14 nov. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
