Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berg svetenskap
Svenska teknologföreningens avdelning för kemi
och bergsvetenskap höll sitt ordinarie
höstsammanträde den 9 oktober på föreningens lokal i Stockholm.
På grund av att såväl ordinarie som vice
ordföranden voro förhindrade att närvara vid sammanträdet,
utsågs professor Gust. Bring till ordförande för
kvällens förhandlingar.
Ordföranden meddelade först, att avdelningen sedan
dess senaste sammanträde förlorat två av sina
medlemmar, nämligen disponenten E. M. Cassel och
bergmästaren Björn Kjellberg. Disponent Cassel avled
den 9 augusti i en ålder av 73 år och hade tillhört
teknologföreningen under 52 år. Bergmästare
Kjellberg var vid sin bortgång 69 år gammal och hade
varit medlem i föreningen sedan 49 år tillbaka. Efter
att ha lyst frid över de bortgångnas minne övergick
ordföranden till dagens förhandlingar.
Till att jämte ordföranden justera protokollet
ut-sägos bergsingenjörerna Bror Orton och Bernt
Steffenburg.
Som medlemmar i avdelningen inträdde efter
anmälan civilingenjörerna John K. O. H. Holmberg och
Bernt Löfström samt efter inval docenten fil. dr
Torsten Swensson, proberaren Axel Almström och
ingenjören Nils Wahlenberg, samtliga ledamöter i
föreningen.
Till ny klubbmästare för bergsvetenskap efter
bergsingenjör P. Matton-Sjöberg, som avflyttat från
Stockholm, valdes bergsingenjör Stig Leijonhufvud.
Ordet överlämnades härefter till bergsingenjör Allan
Nordström, som höll ett föredrag om "Magnetometriens
utveckling och senaste tillämpningar". Talaren
lämnade först några meddelanden om nya resultat av
forskningarna rörande magnetometriens äldsta
historia. Sålunda framhölls bl. a. att tysken Lippman
påvisat, att magneten troligen upptäckts av våra
förfäder och ej som man tidigare trott av kineserna.
Föredragshållaren föreslog, att man borde söka få
dessa antaganden verifierade vid utgrävningar av
vikingaskepp, då man särskilt skulle söka efter
magne-titstuffer, vilka sannolikt kommit till användning vid
ommagnetiseringarna. Det äldsta magnetometriska
dokumentet beträffande malmer i vårt land är Joao de
Castros dagbok från 1538—39. Disponent Sundholms
samt dr Zenzéns intressanta opublicerade forskningar
över de äldsta svenska uppgifterna från
magnetometriens område, såsom Axel Oxenstiernas brev från
1640—41 fram till gruvkompassens konstruktion
1775—80, relaterades, varefter talaren omnämnde de
viktigaste data från utvecklingen av de här i landet
sedan 40 år tillbaka standardiserade
mätningsmetö-derna med Tiberg—Thaléns instrument. Efter att
under en längre period ha varit i skymundan, ha de
magnetometriska metoderna nu åter fått ökad
användning och aktualitet tack vare de nya
konstruktioner, som sett dagen under de senaste 15 åren. Av
speciell betydelse har härvid varit tysken Schmidts
vågkonstruktion och magnetometriens tillämpning för
olje-prospekteringar, vid undersökningar av
svagmagnetiska malmer samt tektoniska studier vid guldletning.
Följden av magnetometriens användning inom dessa
arbetsområden har bl. a. blivit att nya
tolkningsmetoder utarbetats för de svagmagnetiska malmerna,
på vilket föredragshållaren även visade exempel från
egna mätningar inom ett järnmalmsområde i
Bergslagen.
I sitt föredrag ingick ingenjör Nordström härefter
på principerna för Schmidts resp. Hotchkiss’
instrument och framhöll som sin åsikt, att Schmidts våg
speciellt borde vara lämplig för svenska förhållanden.
Sveriges geologiska undersökning har under senaste
tiden utfört omfattande jordmagnetiska mätningar
här i landet, och föredragaren framhöll speciellt be-
tydelsen av det stöd magnetometriska mätningar inom
malmdistrikten kunna få av dylika
precisionsmätningar.
Magnetometriska mätningar enligt de nya
förbättrade metoderna utföras nu i stor skala, bl. a. inom
Witwatersrands gulddistrikt i Sydafrika och Lake
Superior-området i U. S. A.
Talaren slutade sitt intressanta föredrag med att
uttrycka det önskemålet, att befintligt kartmaterial från
magnetiska mätningar skulle insamlas och studeras
och att exempelvis Sveriges geologiska undersökning
härvid försöksvis borde börja med något område i
Bergslagen i samband med den geologiska karteringen.
Föredraget kommer att inflyta i Teknisk tidskrift,
avd. Bergsvetenskap.
Diskussionen inleddes av bergsingenjör B. Orton,
som framhöll, att han inom den nordiska
bergshanteringen först bevittnat de magnetometriska
mätningsmetodernas utveckling och glansperiod under
åren kring sekelskiftet och härefter magnetometriens
förfall. Han hoppades emellertid att användningen
av nya beräkningsmetoder och noggrannare
instrument nu skulle leda till magnetometriens renässans
även här i Sverige.
De gamla magnetometriska mätningarna utfördes
intermittent och hade ofta inga eller osäkra konstan- /
ter, varigenom konnektioner mellan olika områden nu
försvåras. Talaren ansåg, att de dåliga
konstantbestämningarna på magnetometrarna hade sin orsak
i dåliga instrument och olämpliga anordningar vid
själva bestämningarna samt angav allmänt, huru man
enligt hans åsikt borde ordna för att erhålla god
överensstämmelse mellan konstanterna. Vidare
underströks betydelsen av att a-värdena vid mätningar inom
olika områden angivas i absoluta värden för att kunna
bliva jämförbara. Talaren ansåg emellertid, att de
gamla kartorna, trots att de äro ofullständiga, ha ett
visst värde och instämde därför i föredragarens
önskemål om en arkivering av kartmaterialet, och att
detsamma ånyo borde noga genomgås och studeras.
Gentemot ingenjör Nordströms åsikt ansåg
emellertid ingenjör Orton, att den gamla
konstantbestäm-ningsmetoden alltjämt kunde användas för svenska
förhållanden under förutsättning, att man har väl
utförda magneter vid kalibreringen samt att
konstantbestämningarna i övrigt göras omsorgsfullt.
Talaren ansåg vidare, att Schmidts våg skulle
kunna få användning speciellt inom sådana områden
i Bergslagen, där Tibergs våg ej lämnade tillräckligt
stora utslag samt vid tektoniska studier t. e. inom
kalkstensområden. Talaren framhöll även
önskvärdheten av att magnetiska kartor upprättas vid våra
gruvfält vid olika brytningsstadier med förslagsvis
3 à 10 års mellanrum och under fullt komparabla
förhållanden.
Ingenjör Nordström framhöll, att med den gamla
konstantbestämningsmetoden erhålles endast vissa
mindre delar av kurvan över sambandet mellan
utslagsvinkeln (v) och vertikalintensiteten (G). Vid en
fullständig kalibrering erhålles emellertid hela
kalibreringskurvan, och man undviker att antaga att
formeln G = k tg v är riktig. Det är just denna formel,
som visat sig ej vara tillämplig för hela
kalibreringskurvan, något som även hade framgått av ingenjör
Ortons påpekande under diskussionen, att vinklarna
måste väljas inom vissa mindre intervall för att få
överensstämmelse vid den gamla
konstantbestämningsmetoden.
Bergsingenjör B. Steffenburg meddelade, att det
numera finnes magnetstål, som är okänsligt för
stötar, och frågade därför, om sådant material användes
i de nya instrumenten. Föredragaren meddelade, att
så var fallet.
14 nov. 1936
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
