Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1936 - Nollpunktsjordning vid högspänningsnät, av G. Löfgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ieknisk Tidskrift
räkna med parallellismer av motsvarande utsträckning.
Den andra omständigheten är, att på grund av
relativt liten elektrisk ledningsförmåga hos den svenska
marken induktionsverkan i och för sig är högre och
avtager betydligt långsammare med avståndet än på
de flesta håll i andra länder. Detta förhållande
belyses av en experimentell utredning, som gjordes i
Småland (vid Skillingaryd) för ungefär 5 år sedan, ocli
vars resultat finnes koncentrerat i ett diagram i
Teknisk tidskrifts elektrotekniknummer, februari 1931, sid.
25. För att nämna ett exempel, befanns vid 50 p/s
induktionsverkan på 3 km avstånd vara ungefär 30
gånger större än vid försök som gjorts på några olika
platser i Mellaneuropa. Resultaten av proven i
Småland ha befunnits vara i överensstämmelse med de
flesta induktionsmätningar, som gjorts på andra håll i
landet. Det är endast i sydligaste delen av Skåne, som
induktionsverkan visat sig stämma överens med de
mellaneuropeiska resultaten, vilket står i sammanhang
med att jordledningsförmågan torde vara flera gånger
större i Sydskåne än i landets övriga delar.
Huru stor induktionen kan bliva vid jordfel hos en
kraftledning med Petersenspole framgår av ett
experiment, som gjordes för en tid sedan vid stamledningen
Trollhättan—Västerås i samband med prov beträffande
tiden för ljusbågssläckningen. Medelst oscillograf
fotograferades den induktionsspänning, som uppkom 1
telegrafverkets ledningar Enköping—Örebro, då jordfel
anordnades på en fas i Västerås. Kraftledningen var
härvid sektionerad i Moholm, så att den uppträdande
kapacitetsströmmen begränsades till sträckan Västerås—
Moholm. I Västerås var kapacitetsströmmen ungefär
90 amp. Det visade sig, att induktionsspänningen blev
ungefär 340 voit. Avståndet mellan kraftledningen och
svagströmsstolplinjen uppgår i medeltal till ca 4 km.
En dylik spänning, som ej försvinner på mycket kort
tid, skulle förorsaka alldeles för stor risk för
reparatörer och linjearbetare vid arbete i
svagströmsstolplin-jerna, vidare driftavbrott för
järnvägstelegrafförbindel-ser och telegrafverkets telegrafförbindelser via
luftledningar, och slutligen skulle, enligt vad som kan
beräknas, störningsljudet i telefonluftledningar i hög grad
inverka skadligt på trafikmöjligheten.
Om man sålunda måste utgå från att användning av
Petersenspole ej kan anses medföra den ur
starkströmssynpunkt åsyftade förtjänsten att tillåta driftens
fortsättande en viss tid trots jordfelet, bör betonas, att
metoden erbjuder åtskilliga väsentliga fördelar, såsom
ljusbågssläckning och begränsning av induktionsverkan.
Vad beträffar användning av motstånd eller
spänningstransformator i nollpunkten eller nollpunktens isolering,
så äro även dessa metoder bättre ur induktionssynpunkt
än direktjordning. Ifråga om motståndet förutsättes då,
att det är så stort, att den resulterande osymmetriska
strömmen vid jordfelet effektivt begränsas.
Skulle isolationen vara så svag, att dubbelt jordfel
uppkommer, är man ej mycket hjälpt med
strömbe-gränsande anordningar i nollpunkten. Fall ha
förekommit, då induktionssspänningarna i telegrafverkets
ledningar uppgått till 2 000 à 3 000 voit vid sådana dubbla
jordfel, varvid skadegörelse och trafikstopp blivit
följden. Som väl är, vill det synas som om insikten om
nödvändigheten att ha god isolationssäkerhet vinner
allt större utbredning.
Det nämndes förut, att induktionsverkan av
betydelse kan förekomma även vid normalt tillstånd hos
kraftledningen. Det rör sig då om användning av
Petersenspole för nät, som ha kapacitiv obalans. Ett sådant
nät får en nollpunktsspänning, som tack vare
avstämningen mellan nätkapacitet och spolinduktans orsakar
relativt betydande kapacitetsström. Det har
förekommit fall, då sådan ström alstrat ca 50 volts induktions-
spänning och därvid hindrat telegrafförbindelsernas
utnyttjande, ehuru avståndet till kraftledningen uppgått
till i medeltal ca 1 km på en total sträcka om några
tiotal kilometers längd. Olägenheterna undanröjas
emellertid praktiskt taget helt och hållet genom att
kraftledningen skruvades. Numera brukar alltid skruvning
göras vid nybyggnad eller ombyggnad av kraftledningar,
varvid avstånden mellan skruvningspunkterna bruka
väljas enligt internationella kommitténs för
långdistans-telefoni direktiv (36 km skruvningscykellängd vid
triangelprofil, 18 km skruvningscykellängd vid annan
profil). Med skruvningen avses att i första hand uppnå
effektiv begränsning av så kallade restspänningar och
restströmmar (dvs. de vektoriella resultanterna av
fasspänningarna och fasströmmarna) för de övertoner, som
äro av betydelse för ljudstörningsverkan i telefonnät.
För sådana kraftledningar finnes ej någon risk för
uppkomst av nollpunktsström i normalt tillstånd vid
användning av Petersenspolar. Är skruvningen ej alldeles
idealisk, finnes ej möjlighet att effektivt begränsa
kvarvarande nollpunktsström genom inkoppling av reellt
motstånd av lämplig storlek i parallell med spolen.
Ur ren ljudstörningssynpunkt, dvs. med hänsyn till
inverkan av de i kraftledningen uppträdande
oundvikliga övertonerna, vill det synas som om förekomsten av
strömbegränsande anordning i nollpunkten måste vara
till fördel. Detta har bekräftats genom en del försök
som gjordes gemensamt av Vattenfallsstyrelsen och
Telegrafstyrelsen vid ett 20 kV-nät, där påtaglig
ljudstörningsverkan i parallellgående telefonledningar var
för handen. Det är givet, att för de tremultipliga
övertonerna, som ligga likfasigt på linorna, och som
sålunda måste ha sin strömbana genom jord, en stor
nollpunktsimpedans måste verka minskande på strömmarnas
storlek.
På tal om ljudstörningsverkan vid olika
nollpunkts-jordning i högspänningsnät bör nämnas, att det på flera
håll visat sig, att anläggningar med direkt
generatormatning och direkt nollpunktsjordning, som på
åtskilliga håll förekomma vid spänningar upp till 10 kV, visat
sig vara i alldeles speciell grad störningsalstrande.
Samma erfarenhet har man haft i Amerika enligt
nyligen inkomna rapporter till den för experimentella
störningsundersökningar bildade internationella kommittén
CMI.1 Induktionsverkan från tremultipliga övertoner i
dylika anläggningar gör sig gällande på överraskande
stora avstånd, trots att effektbeloppen i
kraftledningarna kunna vara rätt små. Många fall ha förekommit,
då ljudstörningsverkan förorsakat klagomål ej blott för
de parallellgående telefonledningarna utan även för de
ledningar, som ej förete någon direkt parallellism med
kraftledningen, men som på vissa sträckor ligga invid
de primärt störda telefonledningarna. Botemedlet är
isolering av generatornollpunkten enligt vad utförda
försök visat. Vid sådan isolering försvinna
störningarna helt och hållet. Detta är ett synnerligen belysande
exempel på vad metoden för nollpunktsjordning i vissa
fall kan betyda för telefonnätet.
Starkströmsanläggningarna ifråga få kanske anses vara av föråldrad typ
och torde väl numera knappast komma till utförande.
Telegrafverket är synnerligen intresserat av, att vid
valet av nollpunktsjordning hänsyn tages till behovet att
få svagströmsledningarna så fria från
störningsinflytelser som möjligt och hoppas härvid på välvilligt
tillmötesgående från starkströmsledningsägarnas sida. De
nyss berörda synpunkterna torde kanke i viss grad
ge belysning åt de önskemål, som Telegrafverket har,
då det gäller val mellan olika metoder för
nollpunktsjordning.
i Commission Mixte Internationale pour les expériences
relatives à la protection des lignes de telecommunication et
des canalisations souterraines.
10
4 jan. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
