Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1936 - Elektriska fenomen i nerven, av Yngve Zotterman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
4 erg skulle behövas. En gramkalori skulle alltså
räcka till att sända impulsen 108 km, halva vägen
till solen. Nervtrådstrafiken är därför, som vi se,
ytterligt billig ur energetisk synpunkt. Nervtråden
förser sig alltså själv med kraft, och här liksom för
alla animala celler är det kemisk energi, som är den
enda utnyttningsbara energiformen. Eftersom
tillgång på syre i längden är nödvändig för uppehål-
Fig. 2. Uppkomsten av en potentialråg
då en impuls fortplantas i nerven.
landet av funktionsförmågan, så kunna vi därav sluta,
att den frigjorda energien i sista hand härstammar
från förbränning av energirika organiska ämnen i
cellen.
Hill har kunnat visa, att värmeproduktionen i den
D
Fig. 3. A. Tre nervceller med utlöpare. Nervtrådarna i B, C och D
äro utlöpare från dylika celler; andra utlöpare sammankoppla
nervcellerna. B. Tvärsnitt av en nervstam (nervus ischiadicus hos katt)
uppvisande olika dimensioner hos dess nervtrådar. De svarta ringarna äro
myelinskidorna, som färgas svarta av osmiumsyra. C. Längs- och
tvärsnitt av myelinklädd nervtråd i starkare förstoring, e, Ranviers
in-snörning. D. Myelinklädd nervtråd.
retade nerven, liksom han förut visat vara fallet i
den arbetande muskeln, kan uppdelas i två
huvudfaser, en hastig initial värmeproduktion samtidig
med transmissionen av impulsen och en fördröjd
värmeproduktion av ytterst låg intensitet, som kan
pågå i flera minuter efter passagen av en impuls.
Det initiala värmet utgör endast en ringa bråkdel
C/40) av den totala värmebildningen, och det
förefaller sannolikt, att det motsvarar den frigjorda
elektriska energien. Det fördröjda värmet däremot
skulle representera den energimängd, som förbrukas
för återställandet av den under initialprocessen
frigjorda potentiella energien.
Nervimpulsen är alltså en process, icke någon
substans eller energiform, som fortplantas i en mycket
tunn protoplasmatråd, vilken ofta (dock ej alltid)
består av två delar, en axelcylinder och en skida.
Den liknar sålunda en elektrisk kabel med en
ledande kärna och ett yttre isolerande lager. Den
vitglänsande skidan innehåller ett fettartat ämne,
mye-lin. Den är ej sammanhängande utefter nervtrådens
hela längd utan uppvisar avbrott, de s. k. ranvierska
insnörningarna, om vilkas funktionella betydelse vi
dock ännu ej veta något med säkerhet.
Myelinski-dan liar ett mycket högt specifikt motstånd i
motsats till axelcylinderns geléliknande massa, vars
specifika motstånd är lågt, ungefär detsamma som för
den omgivande vävnadsvätskan. Detta inbjuder ju
till att göra en modell av nerven som en fortlöpande
kedja av cylindriska kondensatorer, i vilka plötsligt
urladdningar försiggå och där urladdningen i det
ena tvärsnittet utlöser en liknande urladdning i
nästa, en kedjeprocess, vars fortplantningshastighet
varieras med kapaciteten och det motstånd genom
vilket urladdningen ägér rum. Vi måste
emellertid utöka en dylik modell med en lika snabb
uppladdningsmekanism. vilken i sista hand erhåller sin
energi från en förbränningsprocess.
I verkligheten funno de amerikanska fysiologerna
Erlanger och Gasser för ungefär 10 år sedan, att
aktionspotentialens fortplantningshastighet står i en
viss relation till nervtrådens dimensioner, ett
förhållande som prof. Göthlin redan 1913 beräknat
utifrån sina undersökningar av nervstrukturens
fysikaliska egenskaper.
Erlanger och Gasser voro
de första fysiologer,
som betjänade sig
av
katodstråloscillogra-fen för registrering av
aktionsströmmarna i
nerven och de
möjligheter som
radioförstärkaren erbjuder. De funno
1925, att om avståndet
mellan retningsstället
till
avledningselektro-derna på en tjock
nervstam — såsom
höftnerven hos grodan —
ökades, så antog utslaget
en mera komplex form
och upplöste sig i ett
antal efter varandra
kommande vågor (se
fig. 4). Detta beror på.
Fig. 4. Aktionspotentialer från en
grov nervstam (nervus ischiadicus
hos groda) vars samtliga nervtrådar
retats elektriskt. De olika kurvorna
visa den sammansatta
potentialvågens form vid avledning på olika
avstånd fr ån retningsstället, vilka
stå angivna till vänster (mm).
Observera hur potentialvågen på grund
av nervtrådarnas olika
reaktionshastighet delas upp i flera vågor!
(Efter Erlanger och Gasser.)
18
4 april 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
