Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1936 - Elektriska fenomen i nerven, av Yngve Zotterman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
att de i en nervstam ingående
nervtrådarna äro av olika kaliber och
fortplanta retningen med olika
hastighet. Ju grövre nervtråden är,
desto snabbare leder den, och som
vi skola se, ju större blir även
aktionspotentialens toppamplitud.
Först syntes det dem som om
ledningshastigheten skulle stå i lineär
relation till tråddiametern, men
undersökningar på allra sista tiden ha
givit fakta som visa, att
ledningshastigheten liksom amplituden
är proportionell mot kvadraten på
diametern.
Fig. 7 a. Impulsfrekvensen vid olika
belastningshastighet.
Fig.’ 7 b. Impulsfri-kvensen före, under och
efter belastning.
(Adrian och Zotterman 1920)
Registrering av enskilda impulser i sinnesnerver.
De stora möjligheter, som
vakuumrörsförstärk-niiigen erbjuder och som ledde till Erlangers och
(rassers viktiga upptäckt, hava utnyttjats på denna
sida av Atlanten av Adrian och hans medarbetare i
Cambridge för studiet av aktionspotentialerna i
sinnesnerver vid naturlig retning av sinnesorganen, ett
arbete, som visat sig synnerligen fruktbärande.
Adrians första försök 1925 gjordes på nervtrådar,
som leda från vissa sinnesceller i muskler, och
utfördes på det klassiska nervmuskelpreparatet hos
grodan — vadmuskeln med höftnerven. (Jag
kanske bör inpassa här, därför det oj är så allmänt
känt, att musklerna besitta en massa små
sinnesceller, som äro av största betydele för den
reflekto-riska regleringen av våra rörelser. Dessa sinnesceller
retas av förändringar i muskelns spänning och signa-
Fig. 5. Schema för försöksanordning vid registrering
av impulser i nervtrådar ledande från
spiinningsrecep-torer i en muskel.
Fig. 6. Aktionspotentialer i en enda nervtråd utlösta genom
tänj-ning av muskeln. A. Vid belastning med 5 gr. B. 2 sek. senare.
C. 5 sek. senare. Tidmarkering ’/* sek. D. Oscillogram taget med
större filmhastighet, som visar den regelbundna formen hos
aktions-potentialerna i den enskilda nervtråden.
(b. h. c. Matthews 1931.)
lera då till det centrala nervsystemet. Om dessa
impulser ej nå dit, såsom vid skador på de
ifrågavarande nervtrådarna, kunna vi ej längre utföra
väl avvägda rörelser.) Elektroderna placerades på
nerven och resultatet av en belastning av muskeln
registrerades med hjälp av en trerörsförstärkare och
en kapillarelektrometer. Den erhållna kurvan
uppvisade då en serie av oregelbundna utslag, som
tydligen voro betingade av aktionspotentialer i ett stort
antal nervtrådar. Det var som att lyssna in på
signalerna i en stor fet telegrafkabel, där trafik
samtidigt pågick i ett stort antal linjer. För att få en
närmare inblick i vad som försiggår i den enskilda
nervtråden, blev det nödvändigt att använda ett
annat preparat, som endast innehåller ett fåtal
funktionerande nervtrådar.
Valet föll då på en liten tunn muskel på grodans
bröst, som är försedd med en mycket fin nervgren
endast innehållande ett tjugutal nervtrådar, av vilka
största delen måste vara motoriska. Den kurva, som
då erhölls vid belastning av muskeln, visade
emellertid, att även denna lilla muskel innehöll flera
sinnesceller och att aktionspotentialerna härstamma från
flera nervtrådar. Man hade nämligen förut av
undersökningarna med elektrisk retning av
nervstammar kunnat visa, att sedan en impuls passerat ett
tvärsnitt av nerven, tar det en viss tid, ca 1/1000 sek.
innan en ny impuls kan passera, eller med andra
ord, att impulserna ej kunna komma tätare än med
ett intervall av 1/1000 sek. Eftersom kurvan visade
aktionspotentialer skilda åt av ett mindre intervall,
måste de härstamma från flera nervtrådar. Då
nerven inträder på yttre sidan av den
parallelltrå-diga muskeln, gjordes successiva inklipp från den
inre sidan i förhoppning om att kunna minska
antalet sinnesceller. Efter ett tredje klipp erhölls en
regelbunden serie av potentialer när muskeln
sträcktes. Muskeln belastades med olika vikter och det
visade sig nu, att ju större belastningen var, desto
högre blev impulsfrekvensen. Däremot ändrade sig
ej aktionspotentialernas amplitud. Därmed var den
numera så bekanta "allt eller intet"-lagens giltighet
för nervtråden definitivt bevisad.
En annan intressant iakttagelse var, att
impulsfrekvensen var störst omedelbart som belastningen
kom på, för att sedan under konstant belastning
avtaga. En konstant retning förlorar alltså
småningom sitt retande inflytande på sinnesorganet, ett
förhållande, som länge varit bekant för exempelvis
ögat och brukar benämnas adaptation. (När vi från
ett mörkt rum träda ut i solskenet, bländas vi först,
1 febr. 1936
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
