Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1936 - Elektriska fenomen i nerven, av Yngve Zotterman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
’ - - - .-
•ar st*
Fig. 8. Aktionspotentialer i vagusnerven utlösta Irån
spänningsrecep-torer i lungan, som retas vid lungornas utvidgning. Alla utom en
nervtråd ha avskurits. A. Under en normal inandning. Max. frekvens
16 p sek. ß. Djup inandning. Max. frekvens 72 p/sek. C. Plötslig
artificiell uppblåsning av lungorna. Frekvensen stiger till 150 p/sek.
och har fallit till 115 efter den första sekunden.
(E. D. Adrian, 1932.)
men efter några sekunder se vi så bra igen). När
vi belasta muskeln, få vi först en hög impulsfrekvens,
som hastigt avtar för att närma sig ett mot
belastningen proportionellt värde, som sedan kvarstår så
länge muskeln är belastad.
Sinnesorganen visa stor olikhet med avseende på
sin adaptation till konstanta retningar. Medan
muskelreceptorerna under konstant belastning
fortsätta att avsända impulser i timtal, adaptera sig de
ytliga beröringsreceptorerna i huden mycket hastigt
för ett konstant tryck. Långsamt adapterande äro
en hel rad sinnesceller, såsom Väter Pacinis kroppar
i hudens djupare lager och omkring leder och
muskelreceptorerna, senreceptorer samt de i stora
kroppspulsådern och på andra ställen befintliga
spännings-receptorerna, som retas av förändringar i
blodtrycket m. fi. Hos alla dessa är impulsfrekvensen
beroende av hastigheten, det slutliga värdet och
varaktigheten av den mekaniska förändring, som
påverkar dem. För att uppnå en hög inipulsfrekvens
i den enskilda nervtråden måste retningen ej endast
nå en hög intensitet, den måste också nå detta värde
mycket hastigt. Detta belyses bäst med de
oscillogram som erhållits från ett preparat med endast en
funktionerande nervtråd (se fig. 8).
Om ett dylikt preparat förvaras på lämpligt sätt,
så kunna dessa experiment upprepas med identiskt
samma resultat i timmar. Denna maskinmässiga
regelbundenhet i sinnescellen och dess nervtråds
funktion återfinna vi på den effektoriska sidan i den
motoriska nervtråden och muskeln och är ju en
nödvändig förutsättning för precisionen i våra rörelser.
Ett stort antal sinnesnerver lia varit föremål för
undersökning, och det har visat sig, att
likformigheten i den histologiska strukturen även sträcker
sig till verksamheten. Nervtrådarna leda impulser,
vilkas intensitet ej varierar med den intensitet,
varmed respektive sinnesceller påverkas. Men mot
förändringar i retningsintensiteten svara förändringar
i frekvensen hos den impulsström, som avsändes
från sinnescellen. Ju starkare retning desto tätare
blir impulsströmmen. En ökning av trycket mot
ett hudområde utlöser alltså en tätare ström av
impulser i nervtrådarna. Det ökade antalet imjmlser,
som per tidsenhet strömma in i det centrala
nervsystemet, kan emellertid även betingas av att ett
större antal sinnesceller och därmed ett större antal
nervtrådar försättas i verksamhet samtidigt med att
impulsfrekvensen ökar i den enskilda nervtråden.
Aktionspotentialerna i smärt-, smak- och
temperaturnerverna äro svaga och fortplantas långsamt.
Fastän aktionspotentialerna i den enskilda
nervträden, som vi sett, äro varandra lika till form och
intensitet, så betyder ej detta att
aktionspotentialerna i olika nervtrådar äro identiskt lika. Som
jag förut anfört ha Erlanger och Gasser visat, att
ledningshastigheten och potentialens amplitud
varierar med nervtrådens kaliber. När man applicerar
olika retmedel på huden av en groda, kan man från
nerven registrera aktionspotentialer av olika form.
Medan beröring med en bomullstuss endast ger
upphov till stora, hastiga potentialer, tillkommer, om
man fuktat bomullstussen med 5 % ättiksyra, mindre
ock långsammare potentialer. Ett nålstick eller
applikationen av strålande värme utlöser likaså
dylika långsamma potentialer, vilka tydligen
härstamma från tunnare nervtrådar. Då alla dessa
retmedel utlösa avvärjande rörelser hos det intakta
djuret, kan det kanske vara berättigat att kalla dessa
tunna nervtrådar smärtnerver och konstatera, att
vad vi kalla smärtretningar utlösa impulser i
specifika nervtrådar, som äro anatomiskt skilda från
t. e. beröringstrådarna. Smaklökarna på tungan
förses med nervtrådar från huvudsakligen två
anatomiskt skilda nervstammar. Sålunda gå
smaktrådarna till de främre två tredjedelarna av tungan
som en särskild liten nervstam ut från kraniet och
förena sig först periferiskt i närheten av tungan
med de trådar, som förlöpa i den femte hjärnnerven
och som förmedlar beröring och tryck. Denna lilla
nervstam uppvisar endast några få grövre
nervtrådar på 8—10 fi, resten äro under 4 /lc.
Applicerar man nu smakäniiien på främre delen av tungan.
* mémk
Fig. 9. Aktionspotentialer från smaknerven till främre
delen av tungan (chorda tympani). Denna nerv
innehåller endast ett par beröringstrådar. A. Applikation
av en bomullstuss fuktad med svag ättiksyrelösning.
Applikationsögonblicket markeras av en tydlig
berörings-impuls varefter svaga smakimpulser successivt uppträda.
B. Applikation av en bomullssudd genomdränkt med
vanligt vatten av 3S° C. Två starka aktionspotentialer
signalera det ögonblick då bomullstussen kommer på
tungan.
få vi vid avledning små, långsamt förlöpande
aktionspotentialer (se fig. 9). Den bakre
tredjedelen av tungan får sina smaktrådar ifrån nionde
hjärnnerven, vilken under mikroskopet uppvisar en
blandning av grova och fina nervtrådar. Avleda vi
från denna nerv och reta den bakre delen av tungan
med exempelvis en pensel doppad i en lösning av
något smakämne, få vi dels stora snabba
aktionspotentialer, dels små, oftast endast tiondelen så stora,
aktionspotentialer. De stora aktionspotentialerna
20
1 febr. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
