Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1936 - Elektriska fenomen i nerven, av Yngve Zotterman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
försvinna samtidigt med att penslingen (beröringen)
upphör, medan de små fortsätta (se fig. 10).
Smaktrådarna måste alltså även de vara jämförelsevis
tunna med låg ledningshastighet i jämförelse med
de grova beröringstrådarna. De senare ha vanligen
en diameter av 10 ^ och ge ofta en aktionspotential
på 100 juV, medan nervtrådarna i chorda tympani
(smaknerven till tungans främre två tredjedelar)
endast undantagsvis äga en diameter över 5 /n, de
flesta äro omkring 4 fx. Då aktionspotentialerna
för beröring och smak förhålla sig ungefär soin
100 : 20, som framgår av fig. 10, har ju denna
undereökning lämnat ett mycket gott stöd för Erlangers
och Gassers nyligen framförda åsikt, att
aktionspotentialens amplitud är proportionell mot
kvadraten på tråddiametern.
Istället för att göra aktionspotentialerna
åtkomliga för ögat med katodstråloscillografen, så kunna
vi låta en högtalare transformera dem i
luftsväng-ningar. Man hör då varje äktionspotential som en
knäpp, och en salva av dem låter som när man tappar
ärter på ett trumskinn. Prof. Adrian har registrerat
dem på grammofonskivor, varav ett par demonstre
rades vid hans nobelföredrag för ett par år sedan.
Vissa nerver ställa av anatomiska skäl stora
hinder för undersökningar av detta slag. Syn-,
lukt-och hörselnerverna t. e. ligga så djupt inne i skallen,
att de äro mycket svåråtkomliga och ha så kort
förlopp, att det är svårt att applicera elektroderna på
dem. Dessutom innehålla de så många nervtrådar,
att man ej kan få ut de enskilda aktionspotentialerna.
De drunkna i bruset från förstärkarens
ingångskrets. Förstärkningstekniken har ju liksom den
mikroskopiska tekniken sin gräns, tyvärr. Emeller-
;
Fig. 10. Katodstråloscillogram av aktionspotentialer från
känselnerven till tungans bakre del (nervus
glosso-pharyngeus) vid pensling på tungans bakre del med olika
smakmedel. A. koksaltlösning. B. utspädd ättiksyra.
C. kininsulfatlösning. Kurvorna visa det ögonblick, då
penseln tages bort från tungan. Observera de starka
aktionspotentialerna som upphöra, när penseln dragits
bort, och de kvarstående svaga potentialerna från de tunna
smaknervtrådarna. Neonrör ger t6 blänkar i sekunden.
tid har Adrian lyckats avleda aktionspotentialer
från havsålens synnerv, som är jämförelsevis lång
och tunn. De vid belysning av ögat avledda
aktionspotentialerna visa samma allmänna karaktär som i
övriga nerver.
Hinnsnäckan en levande mikrofon.
För några år sedan kommo två amerikanska
forskare Wever och Bray med det sensationella
meddelandet, att de vid avledning från hörselnerven på
1 febr. 1936
katt funnit, att högtalaren reproducerade alla ljud,
som nådde kattörat. Tal och musik kunde tydligt
uppfattas precis som om man inkopplat en
mikrofon i förstärkarens ingångskrete. Detta var ju
något fullständigt oväntat, och meddelandet
mottogs först med stor skepsis. Man tänkte sig
möjligheten av en mikrofoneffekt av rent mekanisk natur
och ej som Wever och Bray antagit, att effekten
var betingad av aktionspotsntialer avledda från
hörselnerven. Adrian kunde emellertid visa, att
effekten ej var begränsad till hörselnerven. Man
får en lika god effekt, om man placerar en elektrod
på det runda fönstret i mellanörat eller borrar ett
hål i benväggen, så att man kan uppnå kontakt med
hinnsnäckan. Att effekten är bunden till nervösa
element i snäckan är sannolikt. En insprutning av
kokainlösning i snäckan utsläcker snabbt effekten.
Likaså försvagas effekten, när cirkulationen till
snäckan avstänges eller djuret dödas för att totalt
försvinna efter 30—40 min., vilket överensstämmer
med förhållandet hos t. e. beröringsnerverna och
deras receptorer, vilka kunna funktionera ungefär
lika länge sedan cirkulationen stoppats. Den man
erhåller vid avledning från runda fönstret eller
hörselnerven, där den träder in på kraniets
innersida, följer rätt troget ljudsvängningarna såväl till
frekvens som amplitud inom vårt normala
hörselområde. Vid starka ljud mellan 1 000 och 3 000 Herz
får man hos katt ofta amplituder upp till en mV.
Tillsammans med B. Fromm och C. O. Nyhlén
har jag lyckats i ett par fall att avleda en svag men
tydlig effekt från snäckan hos människa, där man,
genom att trumhinnan av föregående
mellanöreaffek-tion varit perforerad, kunnat sticka en tunn elektrod
in i nischen till runda fönstret.
Tanken låg nära att undersöka effekten av en
till-ledning av tonfrekventa strömmar till snäckan.
Detta visade sig lyckas rätt så bra, om man endast
kunde uppnå god kontakt med hinnsnäckan.
Försökspersonerna reagerade för på detta sätt till
snäckan tilledda audionströmmar som för ljud. De
kunde väl uppfatta tal och musik, och toner från
70—5 000 Herz uppfattades fullt riktigt.
Svårigheterna vid dylika försök är bl. a. att
undvika retning av en del nervstammar, såsom ansiktets
rörelsenerv, n. facialis, och smaknerven, chorda
tympani. Använder man för starka audionströmmar
eller placerar man ej elektroden rätt, får
försökspersonen ryckningar i ansiktet och oangenäma
smakförnimmelser.
På sista tidén utförda undersökningar på flera håll
i världen tyda på, att mikrofoneffekten i snäckan
härstammar från de s. k. hårcellerna i det cortiska
organet, alltså från själva sinnescellerna.
Engelsmannen Hallpike har nyligen uppvisat, att om man
borrar tunna hål in till hinnsnäckans olika
vindlingar, så kunna låga frekvenser avledas från
snäckans topp men ej från dess bas och vice versa för
de högre tonfrekvenserna. Då hörselnervtrådarna
ej kunna tänkas fortleda mer än högst 2 000 impulser
i sekunden, var det ju ej tänkbart, att
nervtrådarna i hörselnerverna kunde fortleda de högre
tonfrekvenserna till hjärnan. Den amerikanske
fysiologen Davis har också nyligen lyckats registrera
verkliga aktionsströmmar i hörselnerven och
hörselbanorna i hjärnstammen. Dessa följa ljudretning-
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
