Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1936 - Bärfrekvensförbindelser på ledningar, av A. Westling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
sekund. I detta sammanhang är det av mindre
intresse att gå in på skillnader under denna gräns. De
elektriska separationsorganen, filtren, bli nämligen
oekonomiska vid mycket låga frekvenser, resp.
frekvensskillnader, och man brukar inom
bärfrekvenstekniken icke räkna med smalare band än sådana, som
kunna överföra ca 100 p/s, dvs. motsvarande den nyss
nämnda punktfrekvensen 60 à 70.
När man vill driva separeringen längre får man
tillgripa mekaniska organ, exempelvis
synkronför-delare, automatväljare etc.
Om man tar hänsyn till en del praktiska
konstruktionssynpunkter. som ej kunna beröras här. betyder
detta, att man på samma frekvensutrymme som en
vanlig telefonförbindelse kan få 12—18
telegrafförbindelser.
Motsatsen till dessa smala band utgör
televisionsförbindelserna, som i nuvarande system fordra ett
frekvensband av ca 1 000 000 p/s. Det betyder
praktiskt, att man på samma frekvensområde som en
televisionsförbindelse kan få 200 à 250 vanliga
telefonförbindelser.
Det bör kanske påpekas, att alla siffror gälla
enkelriktade förbindelser. Inom bärfrekvenstekniken
använder man av flera skäl sällan samma
frekvensband på en ledning för överföring i båda
riktningarna. För en vanlig dubbelriktad telefonförbindelse
erfordras således två frekvensband av den angivna
bredden, vilka ibland placeras på samma, ibland på
olika ledningar.
Användbart frekvensband på olika slag av ledningar.
Om man med dessa data över erforderligt
frekvensband i minnet undersöker, vilka användbara
frekvensband, som olika slag av ledningar erbjuda, kan
man tyvärr ej komma till lika entydiga resultat. Det
visar sig istället, att det i mycket stor utsträckning
är en ekonomisk fråga. I en kort översikt som
denna är det icke möjligt att mer än antyda vilka
faktorer, som spela in, och att ånge vilka praktiska
gränser man med nuvarande teknik brukar räkna
med.
Fig. 2. Praktiskt användbart frekvensband för olika slag av ledningar.
Det ligger nära till hands att antaga, att
verkningsgraden eller dess teletekniska motsvarighet,
dämpningen, är ensam avgörande, då
ledningsförlusterna givetvis stiga med frekvensen. Man måste
emellertid komma ihåg, att man till sitt förfogande
har förstärkare, som ekonomiskt kunna kompensera
mycket stora dämpningar, och att man kan sätta in
sådana förstärkare med täta mellanrum, om så
erfordras. Hindret för att driva denna utveckling
alltför långt ligger emellertid i att även de utifrån
kommande störningarna bliva förstärkta. Det avgö-
rande momentet är därför, så länge man endast liar
ett bärfrekvenssystem att tänka på, förhållandet
mellan ledningens dämpning och dess störningsnivå.
Ju lägre störningsnivån är dess större dämpning kan
tillåtas mellan två förstärkarstationer, och desto
högre frekvenser kan man överföra.
Så snart man i ett och samma trådknippe vill
använda flera bärfrekvenssystem på var sin ledning,
tillkommer en annan svårighet, som åtminstone inom
interurbantelefonien vanligen är dominerande,
nämligen överhörningen, dvs. störningar från en ledning
på en annan. Denna icke önskade trådlösa
överföring ökas i allmänhet med växande frekvens och
begränsar därför det användbara frekvensområdet.
Luftledningar.
På vanliga luftledningar av koppar avsedda för
telefoni brukar man på grund av den senare
svårigheten icke räkna med att kunna överföra högre
frekvenser än ca 40 000 till 50 000 p/s. På detta
frekvensområde kan man utom ett vanligt lågfrekvent
telefonsamtal få in exempelvis fyra dubbelriktade
te-legrafförbiiidelser och tre till fyra dubbelriktade
telefonförbindelser. En av telefonförbindelserna kan
utbytas mot 12—18 dubbelriktade
telegrafförbindelser eller mot en enkelriktad förbindelse för
musiköverföring.
Om man frånsäger sig möjligheten att använda
bärfrekvenssystem på mer än en ledning efter
samma stolplinje och således icke längre behöver taga
hänsyn till överhörning, kan man använda betydligt
högre frekvenser och få plats för 10 eller t. o. m. flera
telefonikanaler. Några sådana system ha emellertid
hittills ej kommit till praktisk användning inom
telefontekniken, då man i allmänhet vill bibehålla
möjligheten till samköming av flera system.
På kraftledningar har man däremot använt sig av
sådana högre frekvenser, dock av ett annat skäl.
För anslutningen till den högspänningsförande
kraftledningen tjäna högspänningskondensatorer, vilka
skulle bli alltför stora och dyrbara om man använde
så låga frekvenser som på telefonledningar. Med det
ringa antal förbindelser, som hittills kommit ifråga
på kraftledningar, har man icke heller tvungits till
en rationell utnyttning av ledningarna, utan
kunnat nöja sig med tämligen enkla från radiotekniken
lånade separationsorgan och andra
konstruktioner. Den nu aktuella utvecklingen mot en
centralisering av kraftverksdriften torde emellertid
komma att ändra på förutsättningarna, så att
bärfrekvenssystemen för kraftledningar i en framtid
komma att likna de mera avancerade systemen
för telefonledningar.
Allt vad som ovan sagts om luftledningar gäller
endast för ledningar av omagnetiskt material.
Järnledningars dämpning stiger på grund av de
magnetiska förlusterna mycket hastigt med frekvensen
och de äro därför praktiskt taget otjänliga för
bärfrekvensförbindelser.
I ovanstående diskussion av luftledningarnas
lämplighet för bärfrekvens var det en underförstådd
förutsättning, att ledningarnas egenskaper äro
praktiskt taget fastlagda, och att man icke har fria hän
der att konstruera för bärfrekvens speciellt avsedda
ledningar. Det skulle säkerligen vara möjligt att
uppnå en bättre bärfrekvensutnyttning på special-
Opuplniserad kabel får bårfrekvens
Koncentrisk kabel
-i i
28
1 febr. 1986
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
