Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1936 - Frekvensanalys vid undersökning av radiostörningar, av E. T. Glas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
varierar starkt, kan man därför icke vänta sig att
få riktigt effektivvärde. Detta gäller t. e. fig. 3,
där det beräknade effektivvärdet (angivet i fig.)
utföll åtskilligt högre än det riktiga, som uppmätts
med kvadratisk likriktare. I fig. 3 anges den
maximala intensiteten hos de olika frekvenskanalerna,
så att det nämnda missförhållandet är helt naturligt.
Kännedom om energiens fördelning på de olika
frekvenserna vinner man ju detta oaktat. De lugnare
förhållandena vid den likriktare, vars störspektrum
2
Fig. 5. (Skala 1 mm = 80 mA uch 1,9 msek.)
visas i fig. 4, medförde genast, att avvikelsen från
det riktiga effektivvärdet blev oväsentligt. Anförda
fakta visa, att det i enstaka fall kan bli ganska
besvärligt att lägga frekvensanalys till grund för
normenlig bedömning i praktiken.
Fig. 3 och 4 visa tydligt, att man nedanför 10 (XX)
p/s har att göra med ett så gott som rent
linje-spektrum, härrörande från ett periodiskt förlopp.
Man vill gärna draga samma slutsats av de vanliga
oscillogrammen. Det har säkerligen icke lyckats att
få med samtliga spektrallinjer utan något undantag
för de högre frekvenserna. Finkamning av dessa var
för övrigt blott möjlig att — utan för stora fel —
utföra vid den gallerstyrda likriktaren (fig. 4). För
denna är ljusbågsspänningen taggigare än för den
transformatorreglerade, och analysen visar också,
huru mycket fylligare det övre frekvensregistret i
detta fall är. Linjespektrum överlagras med ett
kontinuerligt spektrum, låt vara av de vid
lågfrekvens blygsamma dimensioner, som de streckade
ytorna i fig. 4 ånge. De med abskissaxeln
parallella begränsningslinjerna markera blott övre
gränser, inom vilka energi uppträder utan att därför
vara bunden till diskreta linjer. När likriktaren
stoppades, kvarstodo emellertid i huvudsak de
streckade områdena, vilka alltså måste ha andra
störningskällor till orsak. "Allmänna nätstörningar",
en kollektiv benämning för impulser vid all in- och
urkoppling i nätet, lamelltoner m. m., kunna således
lia ett spektrum, som innehåller kontinuerliga partier.
När likriktare alltså ge
rena linjespektrum inom
det lågfrekventa området,
är det viktigt, att
glätt-ningsanordningarnas avstämda kretsar, då sådana
finnas, avpassas så noga som möjligt för tillhörande
periodtal genom induktansjustering efter
inkopplingen.1 I fig. 4 har man lyckats bra särskilt
med kretsen för den fundamentala 300-tonen, vilken
reducerats till en ringa bråkdel av sitt
ursprungliga värde. Istället har den visserligen mindre
farliga 200-tonen tagit ledningen. Det är troligt, att
900- och 1 200-kretsarna kunna förbättras, och en
kondensator om några hundra [xF parallellt med de
i loc. cit.
avstämda- shuntarna skulle säkerligen sänka
pul-sationsspänningen (reducera de högre frekvenserna).
Dessa förhållanden hade knappast kunnat klarläggas
utan frekvensanalys. Den goda inverkan från
seriekopplade dämpspolar med stor induktans beror
tydligen ej heller på kontinuitet i spärrverkan utan på
den stora induktansen i och för sig.
Ett alternativt förfaringssätt är att taga upp sin
kurva i oscillograf samt efteråt utföra numerisk
analys. Av påtagliga praktiska skäl är detta
förfaringssätt i de flesta fall ej så tilltalande som den
experimentella analysen. Gäller det endast att
komma åt fundamentalfrekvensen till
storleksordningen, ställer sig dock oscillografmetoden enklast.
Fig. o visar ett oscillogram (slingoscillograf med
av-skärningsfrekvens ca 3 000 p/s) av strömmen genom
ett radiostörningsskydd 0,1 ^ F + 100 Q, som
kopplats över kontaktstället till en nätmatad, större
ringklocka (220 V 50 p/s växelströmsmatning). Kurva
1 är den sökta kapacitetsströmmen, kurva 2 ger blott
skalan. Oscillograinmet avslöjar, att strömmen
genom störningsskyddet vid envar av de ca 40
brytningarna varje sekund utgöres av en kvasiperiodisk
följd med ett periodtal kring 200, samt att dess
amplitud närmar sig 100 mA. För dimensionering
av det i störningsskyddet ingående 100 „Q-motståndet
måste man också taga hänsyn till uppträdande
högfrekvens, vars värmeverkan i ett sådant fall kan
vara betydande (effektivvärdesmätning). Det är ej
alltför ovanligt med en sammanlagd
effektförbrukning av en eller annan watt i ett störningsskydd av
denna typ.
Med en vanlig undulator av den typ, som användes
i telegrafstationerna, har efter inkoppling till en
kraftig rundradiomottagare fig. 6 upptagits. Det
gällde att få reda på ett störande smatters
fundamentalfrekvens. Man kunde vid den givna
rems-hastigheten avläsa 162/3 p/s och har därmed visat,
att smattret förorsakas av en misstänkt elektrisk
ledning för järnvägsdrift i grannskapet. Trots den
stora distortionen ha svängningar med högre
frekvens tagit sig igenom, som man tydligt ser av
remsan.
Frekvensanalys inom rundradioområdet.
Speciellt ifråga om kvicksilverlikriktare kunna de
högfrekventa (radiofrekventa) störningarna uppfattas
som summa spektrallinjer — vilka inom detta
frekvensområde ligga mycket tätt — eller soin kon-
Fig. 6.
tinuerligt spektrum. Det är inte så lätt att avgöra,
vilket uppfattningssätt som är det riktiga, men
ingenting tyder på, att man ej här, som vid allmänna
impulsstörningar, t. e. från en telegrafnyckel, har
ett kontinuerligt spektrum. Alla funktionsrubbningar
i ljusbågen, liksom i kontaktanordningar i andra
apparater förvärra de högfrekventa störningarna,
även om de lågfrekventa skulle bli opåverkade.
Detta förhållande stämmer bra med det "impulsiva"
sättet att se.
För att kunna utreda sammanhanget fullständigt
44
7 mars 1930
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
