- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Elektroteknik /
58

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1936 - Kraftöverföring mellan elektriska motorer och arbetsmaskiner, av H. T. Calonius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

tor. Samtidigt med denna uppdelning av drivkraften
har överföringen till den drivna maskinen trängts
samman — remmen har ersatts med mer kompakta
transmissionselement, såsom kuggväxlar och dylikt,
motorn har blivit en kuggväxelmotor för att vid
ekonomisk storlek och med bibehållna goda elektriska
egenskaper ge ett för arbetsmaskinen lämpligt
varvtal eller den har blivit en flänsmotor eller en
inbyggnadsmotor för att sammansmälta med eller ingå som
en del av arbetsmaskinen, med direkt hopkoppling av
drivande och driven axel.

Denna utveckling har påskyndats av ett antal olika
faktorer. Från gruppdriften till enkeldriften fördes
man med säkerhet av en strävan att höja
driftsäkerheten — en varmgång i ett lager eller ett brott på
en huvudaxel stoppade hela anläggningen driven från
denna. Samtidigt kunde en förbättring i
verkningsgrad i regel påräknas genom att friktionsförlusterna
i de långa mekaniska transmissionerna voro större än
den förlustökning, som ett utbyte av en stor motor
mot ett antal mindre medför. Större frihet ifråga om
placering erhölls och risken för skada för
arbetspersonalen minskades, belysningsförhållandena
förbättrades, byggnadskostnaderna kunde nedbringas då
tak- och väggkonstruktioner ej hade att uppbära
transmissioner osv.

Det nästa steget till flermotordriften torde hava
betingats av två orsaker •— den första att det ställde
sig ur såväl konstruktions- som prissynpunkt
fördelaktigt att på arbetsmaskinen slopa ett antal
mekaniska detaljer, som överförde rörelse och moment
mellan dess olika delar, och i stället anbringa ett flertal
skilda motorer. Som exempel härpå kan anföras
vissa verktygs- och träbearbetningsmaskiner. Den
andra orsaken, som fört till sektionsdrift — varpå
de stora moderna snabblöpande pappersmaskinerna
giva ett typiskt exempel — var att med växande
storlek och produktionsförmåga på maskinen
svårigheter gjorde sig gällande att överföra drivkraften från
en enda angreppspunkt, en motoreffekt på 1 000 hk
för en pappersmaskin är t. e. ej numera något ovanligt.
I båda fallen erhölls därjämte en större flexibilitet i
manövreringen.

Den elektriska motorns startegenskaper.

Startförhållandet för en maskinell anordning av
godtyckligt slag ligger mellan två gränser, vid den
ena gäller det enbart att övervinna ett
friktionsmoment representerande förluster eller nyttigt arbete,
utan acceleration av svängmassor, vid den andra
gränsen däremot disponeras hela det tillgängliga
momentet för acceleration av massorna, som förutsättas
röra sig helt utan friktioner. Intet av dessa
gränsfall förekommer givetvis under praktiska
förhållanden, utan vid varje igångsättningsförlopp måste
såväl ett friktionsmoment övervinnas som massor
accelereras. För varje konkret fall kommer man dock
i regel närmare den ena eller andra gränsen.
Starttiden blir i ena fallet kort, i andra fallet utsträckt
och beroende på förhållandet mellan tillgängligt
moment och förhandenvarande massor. Dessa gränsfall
äro fullständigt olika till sin karaktär, men rubriceras
ofta båda som "tung" start. Ett skarpt särskiljande
av fallen är dock nödvändigt, då
pådragsanordning-arna och även motorerna hava att dimensioneras på

helt olika sätt med hänsyn till startkapacitet och
starteffekt.

I de fall, då pådragsanordningar — i regel
motstånd — användas, kan genom lämplig avtrappning
av de olika pådragsstegen såväl startmoment och
starttid som startström hållas inom lämpliga värden.
Detta gäller generellt såväl motorer för likström som
växelström. Vid vissa maskintyper, i första hand
den kortslutna asynkronmotorn, som i övrigt bjuder
synnerligen stora fördelar framför allt med hänsyn
till anskaffningskostnad och oömhet, är man däremot
vid startningen mer bunden av motorns egenskaper.
Under de senare åren har intresset för den kortslutna
motorn och dess användning varit synnerligen
aktuellt, beroende på att energiproducenterna numera
frångått en tidigare starkt avvisande hållning mot
denna motortyp. Härmed har möjliggjorts en med
hänsyn till motorns nyssnämnda goda egenskaper
välförtjänt ökning av dess användningsområde och
samtidigt även av enheternas storlek.

Då man vid den kortslutna motorn endast med viss
svårighet och med uppoffring av enkelheten i fråga
om pådragsapparaterna kan inverka på
startförhållandena, är momentets förlopp från stillestånd till full
hastighet av större intresse vid denna motortyp än vid
andra, där man i större utsträckning har
startförloppet i sin hand. Hur skall nu den idealiska
vridmomentskurvan se ut för en kortsluten motor,
lämplig för det stora flertalet driftfall? För det första
måste startmomentet — momentet vid stillestånd —
vara tillräckligt att övervinna vilofriktionen även
under svåraste förhållanden, kalla lager och
smörjmedel, efter längre stillestånd undanpressad
smörjfilm i lager för tunga maskindelar osv. Erforderligt
startmoment är sålunda i hög grad beroende på
lagringen i arbetsmaskinen. Då friktionskoefficienten i
ett lager kan variera avsevärt och andra likaledes
varierande bromsande moment, t. e. från packdosor
o. dyl. kunna förekomma, är tydligt, att en alltför
snävt tilltagen momentmariginal lätt kan medföra,
att maskineriet över huvud taget ej startar, med
åtföljande besvärliga konsekvenser. Ett startmoment
överstigande normalmomentet torde i flertalet fall
vara nödvändigt.

Erforderligt arbete för startning upp till den
hastighet, som erfordras, för att smörjfilmen skall
utbilda sig, kan skilja sig högst avsevärt för olika
glid-lagertyper. Det absoluta värdet på startmomentet
påverkas ej av detta förhållande.

Sedan vilofriktionen väl övervunnits, kommer
frågan till det erforderliga momentet för att vidare
accelerera upp maskineriet till full hastighet. De
flesta arbetsmaskiner torde betinga ett med
hastigheten mer eller mindre stigande moment. För
centrifugalpumpar och fläktar med flera liknande maskiner
är detta förhållande kvadratiskt, för andra
arbetsmaskiner stiger momentet långsammare med
hastigheten, eller är tillnärmelsevis konstant. Fall, där
momentet sjunker med stigande hastighet förekomma
även, ett förhållande som kan bero på att
smörjningen ej är fullt verksam vid låga hastigheter, men
även kan hänföras till den drivna maskinens
arbetssätt. Vad motorn beträffar, bör denna sålunda även
vid låga hastigheter ge ett moment överstigande
normala erforderliga momentet, skillnaden mellan
erforderligt och utvecklat moment åtgår för accelerationen

58

4 april 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936e/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free