Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1936 - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
trolleybussar, upptagen genom Ohio Brass Co. Filmen
illustrerade på ett slående sätt trolleybussens
bekvämlighet och förmåga att, till skillnad mot vanliga
spårvagnar, på ett smidigt sätt taga sig fram genom trafiken.
Ln.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde fredagen den 28 februari 1936 kl. 19 på föreningens
lokal.
Ordföranden, direktör Hemming Johansson,
förklarade sammanträdet öppnat, varefter direktör A. Wiklund
och civilingenjör G. Wettermark utsågos att jämte
ordföranden justera dagens protokoll.
I föreningen inträdde som medlemmar ingenjörerna
CTI Arne Holtzberg, B. Walfrid Jonsson, Anders V.
Larsson och K. Herman Lundkvist samt civilingenjör Lars
G. Laurell. Vidare invaldes distriktsingenjör Gösta
Bot-vidzon, avdelningsingenjör T. Pontus Ericsson, direktör
Hans Th. HOlm samt ingenjörerna Bertil Järnh och Sture
Werner.
’Sedan klubbmästaren och sekreteraren lämnat vissa
meddelanden angående aftonens resa till och visning av
Äppelvikens nya automattelefonstation, lämnade
ordföranden ordet till t. f. byråingenjör n. O. Rönnblom för
ett föredrag över ämnet: "Automatisering av telefonnätet
1 Stockholms förorter".
Stockholms fritrafiksområde omfattar utom inre
Stockholm ca 40 000 abonnenter, fördelade på 120
telefonstationer. Omkring 80 % av abonnenterna återfinnas
inom ett område — benämnt Stockholms förortsområde
— utåt begränsat av en cirkel med radien 15 km
omkring stadens centrum och inåt begränsat av Stockholms
inre telefonområde. År 1929 företogs inom
telegrafstyrelsen en utredning, som visade, att automatiseringen
av förortsområdet var ekonomiskt och tekniskt
genomförbar.
Vid val av nummersystem har man avstått från
tanken att använda öppna riktsiffror och stannat vid
sex-siffriga nummer som i Stockholm. Nu färdiga
förortsstationer äro Lidingö villastad med satellitstationerna
Lidingö-Skärsätra och Lidingö-Brevik samt Äppelviken,
ersättande de gamla manuella stationerna Äppelviken,
Ålsten, Nockeby och Ulvsunda. Alla dessa stationer hava
utförts enligt L. M. Ericssons system med 500-väljare.
För övriga förortsstationer har ett planeringsarbete
preliminärt utförts, vilket resulterat i att 23
automattelefonstationer avses komma att ersätta 55 manuella stationer.
Föredragshållaren berörde några tekniska problem,
som måst lösas i samband med förortsautomatiseringen.
Sålunda ha abonnenter inom vissa nummerserier i
Stockholm måst överflyttas till andra för att lämna
möjligheter till en utökning av registernas omfattning från
220 000 till 430 000 nummer. Genvägsförbindelser mellan
vissa förorter komma att införas. Äppelviksstationen
har till skillnad från Lidingö villastad försetts med
anordningar för automatisk rikssamtalsuppsättning.
Sedan föredragshållaren genomgått förenklade
sche-mata för Lidingö villastads- och Äppelviksstationerna,
övergick han till att visa en serie bilder från den senare
stationen. Dess nuvarande kapacitet är 7 000
abonnenter, men utökning har redan beställts för ytterligare
2 000 abonnenter. Stationshuset är särskilt avpassat för
automatstationsdrift och stor omsorg har nedlagts på
ljudisolering av omformare och stativmotorer. Bland
tekniska nyheter märkes bland annat lednings- och
gruppväljare för fyrtrådiga ledningar för rikssamtal och
likströmsöverdrag för impulseringen mellan Stockholm
och Äppelviken.
För knappsatsborden i ’Stockholm användes
telegrafverkets koordinatväljare, då dessa i motsats mot
maskindrivna väljare kunna momentaninställas.
Efter föredraget framförde ordföranden föreningens
tack till föredragshållaren, som trevligt och överskådligt
redogjort för det sätt, på vilket telegrafverket tagit liand
om utvecklingen av vårt telefonväsende, nu senast
exemplifierat av den redan utförda förortsautomatiseringen i
Lidingö villastad och Äppelviken.
I förhyrda bussar avreste större delen av de till ett
90-tal uppgående åhörarna till Äppelvikens
automattelefonstation, som demonstrerades av ett antal ingenjörer
från telegrafverket och Telefonaktiebolaget L. M.
Ericsson. Den synnerligen väl planerade och tekniskt
eleganta stationen väckte under det timslånga besöket allmän
beundran.
Bussarna fortsatte därefter till Drottningsholms
värdshus, där supé intogs under glad stämning. För
aftonens föredragshållare talade ordföranden, och
ceremonimästaren framförde de närvarandes tack dels till
ciceronerna under besöket i Äppelvikens telefonstation,
dels till Telefonaktiebolaget L. M. Ericsson för de extra
anordningar, som vidtagits för resan till Äppelviken och
för att höja trevnaden under supén.
H. Sy.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
på föreningens lokal fredagen den 6 mars 1936.
Sammanträdet öppnades av föreningens v. ordförande,
överingenjör Yngve Hoi.m, som samtidigt meddelade
avdelningen, att det ena av de för aftonen planerade
föredragen, nämligen "Varför icke elektrisk
rumsuppvärmning?" måst inställas på grund av föredragshållarens,
civilingenjör Edy Velander, sjukdomsfall.
Att jämte ordföranden justera dagens protokoll
utsågos civilingenjörerna Chr. Beck-Friis och L. Block.
I föreningen inträdde efter anmälan civilingenjörerna
Göte Håkansson, Sven Weslien, Erik Glas och Gunnar
Richson samt invaldes civilingenjör Carl Sundelin samt
ingenjörerna Olof Johansson och R. E. öhlund.
Ordet överlämnades därefter till civilingenjör Ivau
Folcker, som behandlade ämnet "Om belysning av
trafikleder".
Efter föredraget, vilket återfinnes på annat ställe i
detta nummer, frambar ordföranden föreningens tack
till föredragshållaren, varefter ordet lämnades fritt för
diskussion.
Civilingenjör L. Block, Stockholms elverk, lämnade
först några kostnadssiffror för gatubelysningen i
Stockholm samt meddelade, att anledningen till att
infartsvägarna till Stockholm ej försetts med önskvärda
belysningsanordningar vore att vägarna delvis komme att
omläggas.
Civilingenjör E. Heineman talade å bilisternas vägnar
och framhöll, att bilförarna först och främst måste se
vad som finnes på en väg, de övriga vägtrafikanterna
se nog bilarna. Talaren vitsordade lämpligheten av
ljus färg på vägbanan, vilket framhållits av inledaren.
I sitt föredrag hade ingenjör Folcker framhållit
önskvärdheten av att normer för belysning av trafikleder
utarbetades och samtidigt framkastat, att även övriga
avdelningar inom teknologföreningen borde givas
tillfälle att yttra sig härom.
På förslag av ordföranden erhöll styrelsen
avdelningens bemyndigande att framföra förslaget till Svenska
teknologföreningen i och för vidare beredning.
Det av ca 70 medlemmar besökta sammanträdet
avslutades kl. 21,20, varefter visades en genom
föredragshållarens initiativ anskaffad film över
glödlampstillverk-ningen vid Osram-verken i Stockholm. Filmen gav en
god bild av tillverkningen av de moderna glödlamporna
och väckte säkerligen hos mången en önskan att på
ort och ställe få studera alla moderniteter inom denna
numera så betydande industrigren.
Resten av aftonen var reserverad för s. k.
"klubbafton", vilken förflöt snabbt under glad och otvungen
samvaro. Ln.
68
4 april 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
