Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1936 - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inkomma från viss riktning. Detta gav föredragshållaren
anledning antaga, att reflexionen sker horisontellt från
den del av Heavisidelagret som den nedåtgående strålen
träffar. Genom en serie försök som föredragshållaren
utfört hos Marconibolaget, har man kunnat konstatera
riktigheten av hans teori. Ur upptagna oscillogram kan
man beräkna, hur långt bort de reflekterande områdena
ligga, då sändning sker från vissa engelska
kortvågsstationer. Vidare har man kunnat fastställa bärningen
på den reflekterade vågen vid sändning från samma
stationer och därefter genom triangulering härur bestämma
de reflekterande områdenas läge. Dessa båda
bestämningar stämma synnerligen väl överens.
Föredragshållaren ledde vidare i bevis, att man ej
kan förklara de observerade fenomenen vid
pejlingsförsök i den döda zonen med reflexion från ojämnheter i
jordytan. Hans teori måste därför anses vara korrekt.
I senare delen av sitt föredrag berörde mr Eckersley
några praktiska sidor från det av honom ledda
forskningsarbetet, och redogjorde för principerna för en ny
pejlingsantenn, vilken är fri från polarisationsfel. Han
konstaterade vidare, att även korta vågor mellan 24 till
45 m med gott resultat kunna användas för
radiopejling såväl för sjöfart som luftfart. Detta är av särskilt
stor betydelse för transatlantiska flygförbindelser, då de
långa vågornas räckvidd icke på långt när är så stor,
att de kunna användas för navigering t. e. vid flygning
över Nordatlanten utan mellanlandning.
Det med intresse åhörda föredraget avtackades med
långvariga applåder, varefter ordföranden framförde
föreningens tack såväl till föredragshållaren som till
Marconibolaget, vars generositet möjliggjort att föreningen
kunnat förvärva mr Eckersley att giva föreningens
medlemmar del av resultaten av hans epokgörande
undersökningar.
Sammanträdet, som var besökt av 82 personer, slutade
kl. 21, varefter ett 30-tal deltagare deltogo i den därefter
anordnade klubbaftonen. Härunder hyllades ånyo
aftonens föredragshållare samt riktades ett tack till
kommendörkapten Wibom från Svenska radiobolaget för
hans medverkan vid arrangerandet av aftonens föredrag.
H. Sy.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
på föreningens lokal fredagen den 3 april 1936 kl. 19,30
precis, under ordförandeskap av direktör Hemming
Johansson. Till sammanträdet hade även medlemmar av
STF:s övriga avdelningar samt andra intresserade
infunnit sig.
Att jämte ordföranden justera dagens protokoll
utsågos verkstadsdirektör Helge Ericson och civilingenjör
Nils Sterner.
I föreningen inträdde ingenjör CTI Jan Johnsson,
civilingenjör Lars G. Mjöberg samt civilingenjör Gunnar
Stålfors.
För behandlingen av dagens föredragsämne
"Teletekniska hjälpmedel för kontor och fabriker" lämnade
ordföranden först ordet till civilingenjör G. Grönwall.
Under rubriken "Telefonen — en modern
kontorsmaskin" fick denne i sitt föredrag först tillfälle att
lämna en kort historisk översikt över rätt och
möjligheter i olika länder till att ansluta lokaltelefonväxlar
till stadstelefonnäten. I Tyskland ha fabrikanterna haft
full frihet i detta hänseende och följden har blivit att
de tyska lokalväxlarna äro synnerligen välutrustade,
vilket emellertid icke alltid medför enkelhet i skötseln.
I Sverige har utvecklingen gått i långsammare takt
men dock ej stått stilla. Man kan sålunda nu erhålla
fullt moderna växlar med sådana bekvämligheter som
transport- och förfrågningsmöjligheter m. m. för såväl
mindre som större behov.
Föredragshållaren visade ett antal ljusbilder, som
klargjorde utvecklingen från linjära nät med
linjeväljare till strålformiga nät med först manuella sedan
automatiska växlar. Vidare demonstrerades med hjälp
av enkla skelett-schemata hur olika fabrikanter — L. M.
Ericsson, Siemens och Standard Electric — löst
problemet att göra en lokal förfrågning under pågående
stadssamtal eller att transportera ett stadssamtal till
en annan lokal abonnent. Förutom med dessa
anordningar förses nyare automatväxlar för kontor och
fabriker med möjligheter till avstängning av vissa apparater
eller grupper av sådana från rätt till in- eller utgående
stadssamtal. Att införa anordningar för interurban
förberedning och interurban nedbrytning under pågående
samtal är möjligt, liksom även att utföra växlarna med
nattkopplingsmöjligheter till viss apparat, exempelvis
portvaktens.
Bland mera exklusiva tillsatser till telefonväxlar
omnämndes anordningar för samtrafik med andra
lokalväxlar, personsökaranläggningar,
konferenstelefonkopplingar, anordningar för nattvaktskontroll över
telefonnätet m. fl. På apparatområdet hava också vissa
tillsatsanordningar, såsom sidoapparater med
vidarekopplingsreläer, chefs- och sekreterareapparater,
chefstelefonanläggningar m. fl. tillkommit, samtliga bidragande
till att göra telefonen till en modern och mycket
användbar kontorsmaskin.
Ingenjör T. Ericsson behandlade därefter ämnet
"Tidgivning och tidregistrering för
industrianläggningar". Att tidgivnings- och tidkontrollapparater nu
införas i allt större utsträckning i industrien är en
konsekvens av de ökade arbetslönerna och den minskade
arbetstiden. Tiden har blivit dyrbar och såväl
arbetsgivare som arbetstagare vilja ha arbetstiden rätt
angiven och kontrollerad.
Nutida tidgivningsapparater äro antingen impulsur
eller synkronur. De förra kunna vara utförda för drift
med enkelriktade eller polväxlande impulser samt
förses ibland med rättställningsanordningar och
impulssamlingsverk i händelse av strömavbrott vid drift från
starkströmsnätet. Synkronur införas även nu i viss
utsträckning.
Föredragshållaren redogjorde för tidkontrollens olika
utvecklingsstadier och visade, hur man med goda
stämplar, elektriskt drivna från ett huvudur, kan erhålla en
nära nog idealisk tidkontrollanläggning. Med
skioptikonbilder illustrerades olika apparater och system för
inställning av tidkontrollkort i horisontell och vertikal
led. Bland i Sverige mest använda apparater märkas
dylika från L. M. Ericsson och International Time.
Sista delen av föredraget ägnades åt maskinkontroll.
Denna avser att giva arbetsledare och fabrikschefer
möjlighet att på ett centralt ställe i en fabrik kunna
avläsa drifttillståndet hos samtliga maskiner. En apparat
som möjliggör detta är L. M. Ericssons centralograf,
vilken på en tidsgraderad pappersremsa medgiver
samtidig registrering från 30 olika arbetsmaskiner. Som
komplettering till arbetsstudier är en
centralografregistrering av ovärderlig nytta för produktionsledningen.
Sedan ordföranden med några ord och auditoriet med
applåder avtackat de båda föredragshållarna, vidtog en
demonstration av utställda apparater från
Telefonaktiebolaget L. M. Ericsson, A.-b. Svenska Hollerith och
Elektriska a.-b. Siemens, varvid förutom
föredragshållarna ingenjör Lindquist från Hollerith och ingenjör
Ekblom från Siemens i kortare anföranden orienterade
de närvarande om nyheter och särskilda egenskaper
hos resp. firmors produkter.
Föredrag och demonstrationer, som lockat ett 90-tal
deltagare, avslutades omkring kl. 22, varefter supé
intogs under glad stämning, ytterligare förhöjd under
samkvämet genom visning av Postverkets
300-års-jubileumsfilm och en tecknad kortfilm i den gladare stilen.
H. Sy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
