Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1936 - Principiella synpunkter rörande kostnadsfördelning vid elektrisk kraftdistribution, av N. Helleberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
En invändning återstår emellertid. Det kan sägas,
att även om de fasta kostnaderna bero av effekten,
så äro de icke proportionella mot den utan variera
tvärtom så, att de specifika kostnaderna sjunka
starkt vid ökad storlek på anläggningar och
belastning. Denna för elektrisk kraftdistribution mycket
betydelsefulla omständighet ligger tydligen bakom
kravet på belastningsstorlekens beaktande på förut
beskrivna sätt. men det kan ifrågasättas, om den icke
Fig. 3.
bör inverka även vid fördelningen för de enskilda
anläggningarna. I själva verket ha härav föranletts
de avsteg från fördelningen på effekten, som
påträffas inom fördelningsteorierna. Typiskt nog
representera emellertid de båda principiellt intressantaste
av dessa avsteg diametralt motsatta slutsatser av
förhållandet ifråga.
Det första utgöres av ett kanske mera
antydnings-vis framfört förslag, att de fasta kostnaderna böra
fördelas proportionellt mot vad anläggningen skulle
kostat, om den utbyggts enbart för resp. konsumenter
eller konsumentgrupper. Härigenom beredes
tydligen mycket stort inflytande åt belastningsstorleken.
Principen är emellertid av hypotestyp ehuru så
utformad, att kostnadstäckningsvillkoret är uppfyllt.
De stora belastningarna skola icke premieras, därför
att de beräknas medföra relativt lägre kostnader
utan endast i den mån anläggningarna för dem
verkligen blivit billigare. Det senare kommer fullt
tillräckligt fram vid en korrekt utförd gruppfördelning
med likformig fördelning på effekten som underlag.
Den andra uppfattningen har angivits av
taxekommitténs minoritet. Enligt den bör, eftersom de fasta
kostnaderna ändras långt mindre än proportionellt
vid en belastningsändring, huvuddelen av dem anses
utgöra en av belastningen helt oberoende
grundkostnad för nätet, vilken bör fördelas proportionellt mot
tariffenhetstal e. d., representerande konsumenternas
normalbehov av kraft. Principen tillämpades icke
vid de faktiska beräkningarna men fick utgöra
motivering för sådana utjämningar av
distributionskostnaderna, att ali inverkan av belastningsstorleken
bortföll. Tydligt är, att såväl själva principen som
sistnämnda tillämpning står i motsatsförhållande till
de ovan vunna resultaten rörande en
självkostnads-mässig fördelning.
96
Förekomst och fördelning av oberoende kostnader.
Tanken på kostnader, som äro oberoende av
både effekt och energi, är rätt påtagligt föranledd
av de numera i krafttaxorna allt vanligare fasta
avgifterna. Det är också utom ali fråga, att bakom
dessa ligga faktiska egenskaper hos självkostnaderna.
Men man har här att göra med förhållanden, som icke
kunna tillmätas någon betydelse för fördelningen,
nämligen kostnadernas variation i tiden. Det är
genom jämförelse mellan kostnaderna för en och
samma anläggning vid olika tidpunkter, som de
oberoende kostnaderna framkomma. Som abstrakt
underlag för fördelningen bör man i stället tänka sig en
jämförelse mellan samtidiga anläggningar av olika
storlek, och resultatet blir då ett annat.
De elektriska anläggningarna måste vid stigande
belastning utföras i etapper. Kostnaderna växa
därför med tid resp. belastning efter en trappformad
linje som g i fig. 3 och äro alltså periodvis nästan
oberoende av belastningsändringen. För
produktionssystemet komma trappstegen i regel så tätt och
kunna så väl förutses, att man kan räkna med en
medellinje OQ genom origo och alltså utan vidare
täcka kostnaderna medelst effektavgifter. Men för
distributionsanläggningar blir ofta den av förut
angivna skäl framtvingade överdimensioneringen så
avsevärd, att nästa trappsteg icke inträffar inom
överskådlig tid. Kostnadslinjen fortlöper enligt g’ i
fig. 3. Man kan då icke räkna med en medellinje
utan måste lia mer momentan kostnadstäckning.
Användas härför effektavgifter, uppstå så småningom
differenser, vilka få undanröjas genom successiva
taxesänkningar, så som den sågtandade linjen h
antyder. Det kan då vara förmånligare att avskilja de
oberoende kostnaderna RO och täcka dem medelst
fasta avgifter.
Det torde emellertid vara tydligt, att de
omständigheter, som föranleda användningen av fasta
avgifter och räknandet med oberoende kostnader, icke lia
någon betydelse för den självkostnadsmässiga
fördelningen av fasta kostnader, vilken i så fall skulle bli
principiellt olika för produktion och distribution samt
beroende på anläggningarnas utvecklingsgrad och
belastningens ändringstendens. Ännu mindre motivera
de ett bortseende från belastningsstorlekens inverkan
på distributionskostnaderna.
Effektsammanlagringens inverkan på
kostnadsfördelningen.
Som sista fördelningsproblem kvarstår uppgiften
att bestämma delbelastningarnas bidrag till
dimensioneringseffekterna för de anläggningar, som
användas för dem. På grund av effektutjämningen och
belastningarnas olika gynnsamhet i detta hänseende
kunna nämnda bidrag icke sättas lika med eller
proportionella mot några vid vanlig uppmätning direkt
tillgängliga effektvärden, såsom maximieffekter eller
medeleffekter, utan en differentiering måste göras.
Det vanliga är, att bidragen tänkas härledda av
niaximieffekterna genom multiplikation med
sammanlagring sf aktör er, vilka samtliga äro mindre än 1
och så avpassade, att summan av bidragen stämmer
med totaleffekten.
En mycket nära till hands liggande lösning för
effektutjämningens beaktande är den WHRiGHT’ska
4 juli 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
