- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Elektroteknik /
123

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1936 - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

Adcock-antennen är emellertid av sådana
dimensioner, att den näppeligen kan komma ifråga ombord på
ett flygplan, icke ens av här förevarande storlek. Man
har därför fått förlägga pejlingstjänsten till de fasta
etappstationerna. Härifrån inpejlas alltså
flygplansändaren, varefter bäringen omedelbart rapporteras till
aviatören.

Flygplanens sändare hava en anodeffekt av omkring
70 W, vilken medgiver en räckvidd hos
pejlingsanord-ningarna av nära 3 000 km eller betydligt mer än hälften
av största avståndet mellan två etappstationer. Sän-

Fig. 1.

dåren behärskar frekvensområdet 250—6 000 kHz. I
planet äro därtill installerade vanliga pejlapparater för
det ordinarie pejlsystemet.

Flygtiden mellan San Francisco och Honolulu är
under ordinära väderleksförhållanden drygt 17 timmar.
Under färden utföras pejlingar från markstationerna
med 10—25 minuters intervall. Om vädret så tillåter
göras i kontrollsyfte några astronomiska observationer.

Kartskissen visar pejlresultaten från en av de
tidigare flygningarna till Honolulu. Sista pejlingen från
San Francisco gjordes pä 2 750 km avstånd, och dess
felvisning uppgives vara mindre än 2°. g.

Automatisk telefonförbindelse med fartyg till sjöss.

När radiotelefonin först användes för förbindelse med
fartyg till sjöss, anropades fartygsstationerna med
namn, och alla fartyg som lyssnade på samma frekvens
hörde anropet. Ombord på fartyget måste telegrafisten
alltså lyssna ständigt för att bland mängden av
telefonsamtal kunna urskilja dem som gällde hans fartyg.
Radiotelefontrafiken mellan landstationer och fartyg ha
emellertid nu tilltagit i en sådan omfattning, att det är
absolut nödvändigt att fartygen kunna anropas
selektivt, sä att man dels icke behöver ständig
lyssnings-tjänst ombord, och dels kan tala med ett fartyg utan
att andra höra samtalet. I det av Bell Telephone Co.
utarbetade systemet får varje fartyg ett tresiffrigt
nummer och telefonisten på landstationen har endast att på
en fingerskiva ta detta nummer för att få förbindelse
med fartyget. Därvid utsändes en serie
tonfrekvensim-pulser, vilka mottas av alla fartyg inom räckhåll.
Emellertid får endast det kallade fartyget en ringsignal på
sin klocka, och telegrafisten ombord har då endast att
avlyfta handmikrotelefonen på sin apparat och svara på
vanligt sätt.

För att möjliggöra selektivt anrop finns i fartygets
telefonapparat en selektor av samma typ som användes
för järnvägsselektortelefoni. Denna selektor består av en
polariserad magnet, som stegar fram ett hjul i takt med
de mottagna impulserna. Runt hjulets omkrets finnas
hål borrade, där man kan insätta tre pinnar i lägen
motsvarande de tre siffrorna hos fartygets
anropsnummer. Så får t. e. ett fartyg med anropsnumret 935
pinnar i nionde, tolfte och sjuttonde hålet på sitt selek-

torhjul. När sålunda nio impulser utsändas frän
fingerskivan för första siffran, komma alla de
selek-torer, där en pinne finnes i nionde hålet, att hållas kvar
i detta läge, medan alla de andra gå tillbaka till
utgångsläget. Vid nästa siffra komma, av alla de
selek-torer som nu stå kvar i nionde läget, endast de som ha
en pinne i tolfte hålet att stanna i detta läge, medan
alla de övriga gå tillbaka till noll. När sedan sista
siffran sändes ut, kommer endast det fartyg som har
en pinne i tjugoförsta hålet att anropas.

Lika viktigt som att rätt station blir kallad är
emellertid att man inte i onödan genom falska signaler
åstadkommer anrop. I den tonfrekvens och de atmosfäriska
störningar, som ständigt inkomma till alla
radioapparaterna, finnas alla hörbara frekvenser representerade,
och om impulserna voro av en enda frekvens skulle det
kunna hända, att det fanns tillräckligt mycket av denna
frekvens i samtalsförbindelser eller atmosfäriska
störningar för att selektorn skulle sättas i gång och
åstadkomma falskt anrop. Därför användes impulsering med
två frekvenser, nämligen 600 p/s och 1 500 p/s;
fartygsstationen erhåller anrop endast om dessa impulser
inkomma växelvis och i rätt följd. Frekvenserna genereras
på landstationen av en röroscillator, och fingerskivan
är försedd med speciell impulsanordning, så anordnad
att, när en enda impuls utsändes, kontaktanordningen
antingen bryter eller sluter, beroende på vilket
nummer som sist utsändes, detta för att de olika
frekvensimpulserna alltid skola komma i rätt följd. Ombord pä
fartyget behövs endast en tillsats till radioapparaten,
bestående av ett filter, en likriktare, ett impulsrelä och
selektorn, vilka inkopplas till radioapparatens
utgångssida över ett växlingsrelä, som manövreras av
telefonapparatens klykomkastare. När mikrotelefonen avlyftes
sedan anropssignal erhållits, kopplar växlingsreläet
se-lektorutrustningen från radioapparaten och inkopplar
telefonapparaten i dess ställe. Samtidigt urkopplas
klockan. Sedan samtalet slutat och mikrotelefonen åter
pålagts, kopplar växlingsreläet åter in selektorn, som
samtidigt återställes i utgångsläge, så att den kan ta
emot ett nytt anrop. Före selektorn finnas två
bandfilter, som genomsläppa 600 och 1 500 p/s respektive.

Fig. 1.

Selektorn är inkopplad i brygga med likriktare och
kondensator. För varje impuls sker på grund av
frekvensväxlingen en omkastning av strömriktningen i
bryggan, varvid selektorn stegar fram ett antal steg
motsvarande det på fingerskivan tagna numret. Mellan
varje impulsserie, dvs. mellan de olika siffrorna, sker
strömavbrott, varvid alla de selektorer som inte ha
någon pinne i det inställda läget, återgå till
utgångsläget. Tidkonstanten hos selektorbryggan motsvarar
impulsfrekvensen hos fingerskivan på landstationen,
varigenom man erhåller ytterligare säkerhet mot falska
anrop genom störfrekvenser.

sah.

5 sept. 1936

123

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936e/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free