Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1936 - Frändskap och särdrag hos kraftteknik och teleteknik, av H. Sterky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elektroteknik
R := förhållandet mellan antalet sekundär- och
primärelektroner per steg,
e = elektronladdning i coulomb.
Om ovan angivna numeriska värden insättas och R
antages = 5 blir här den minsta fotoelektriska
strömstyrkan
1-4 - 10—11 A.
Man behöver sålunda för givet
signal-störningsförhållande endast 100-delen så stor ljusström för
elek-tronmultiplikatorn som för en vanlig fotocell med
åtföljande elektronrörsförstärkare.
I kurvorna fig. 2 angives för olika
ingångsmotstånd och frekvensområden den ekvivalenta
störspänning i voit, som beror på den termiska
störningen.
Av här anfört exempel framgår, att teleteknikerns
och kraftteknikerns uppfattning av den elektriska
strömmen i vissa fall måste vara olika, i det den förra
i sitt dagliga arbete måste taga hänsyn till den
elektriska strömmens atomistiska struktur.
Ett annat exempel på skiljaktighet i uppfattningen
— i detta fall beträffande strömvariationer betingade
av motståndsändringar — är mikrofonen. I
allmänhet anser man ju inom elektrotekniken, att det
varierande kontaktmotståndet är av ondo. Men just
ett sådant motstånd användes i stor utsträckning
inom telefontekniken i en av vår tids vanligaste
elektriska apparater. Man måste med skäl beundra
professor D. E. Hughes’ i England och Emile
Berliner^ i Förenta staterna upptäckt år 1877 av
kol-kontaktmikrofonen. År 1878 beskrevs deras
uppfinning inför ett stort vetenskapligt auditorium i
England på följande sätt: "Mikrofonen är ett annat
exempel på det oväntade värdet av små variationer
— i detta fall i den elektriska strömmen; det är
anmärkningsvärt, att själva kärnpunkten i denna
apparat tycks vara att erhålla och fullkomna det, som
elek-troteknici hittills samvetsgrant sökt undvika,
nämligen lösa kontakter." Man kan, märkligt nog,
konstatera, att den fundamentala principen för den tidens
mikrofoner fortfarande består och att praktiskt taget
världens samtliga 35 millioner telefonapparater äro
utrustade med kolkontaktmikrofoner.
Senare decenniers utveckling har givetvis
förbättrat de ursprungliga mikrofonkonstruktionerna, och
en hel del finesser ha införts (fig. 3). Men apparaten
Fig. 3. Genomskärning av mikrofonen i en modern
handmikrotelefon.
är dock ganska enkel, ett påstående, som står sig,
även om man betänker, att man med denna apparat
kan omvandla ljudsvängningar i luften till elektriska
strömmar inom ett frekvensområde av flera tusen
p/s. Och icke nog härmed, mikrofonen tjänstgör
även som en förstärkare, varom mera i ett senare
kapitel. ; f
Fig. 4. Modell till mikrofon innehållande ’/*" gummibollar
med ledande yta.
Den teoretiska förklaringen till mikrofonens
funktion synes ännu ej vara fullständig, men man har
kommit ett långt stycke på väg genom att medelst
elektriska mikrovågar och andra apparater studera
motståndsvariationerna som funktion av trycket vid
kontakt mellan två kolkorn. En för mikrofonen
karakteristisk hysteresiskurva, som kan beräknas med
hjälp av elasticitetsteorien och med hänsyn tagen till
uppträdande friktionskrafter, har experimentellt
kunnat verifieras vid mätningar på två kolkorn. Och
samma kurva har man funnit gälla för en modell av
en mikrofon i mycket stor skala (fig. 4). Denna
innehåller istället för kolkorn gummibollar klädda
med grafit och ledande lack. Gummibollarna, som
ha en diameter av 1/i", beröra varandra efter en yta,
som i den verkliga mikrofonen motsvaras av toppen
på de små kullar, som återfinnas i stort antal på
varje kolkorn. Kontaktytorna mellan kolkornen i en
verklig mikrofon ha en diameter av 8 ■ 10—5 cm och
mindre. Om man betänker skillnaden i
dimensionerna mellan en verklig mikrofon och
mikrofonmodellen måste man förvånas, att de kurvor, som
upptagits för de tvenne fallen, praktiskt taget
sammanfalla.
Spänning.
Inom teletekniken förekomma spänningar mellan
100 kV och 10—8 V. Detta får icke uppfattas så, att
ifrågavarande små spänningar kunna uppmätas med
raffinerade laboratoriehjälpmedel, utan det är fast
mera så, att spänningar inom nämnda område äro
realiteter, till vilka hänsyn måste tagas såväl av
konstruktörer som driftingenjörer.
Vad först de höga spänningarna beträffar,
uppträda de huvudsakligen inom radiotekniken, dels i
form av anodlikspänningar för elektronrör, dels i
form av växelspänningar av mycket hög frekvens.
Våra nyare storstationer för rundradio arbeta med
anodspänningar för sändarerören om 10 à 20 kV.
En parallellavstämd krets, bestående av några få
varv koppartråd eller kopparrör kopplade till en
kondensator på några få fx/j,F, är ej särdeles
respektingivande för en krafttekniker. För radioteknikern
1 AUG. 1936
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
