Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1936 - Garantitoleranser, av John Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör. JULIUS KÖRNER
INNEHÅLL: Garantitoleranser, av John Wennerberg. — Enkanalsystem för bärfrekvenstelefoni på luftledningar,
av S. Kruse. — Om intermittent uppvärmning av byggnader, av Torsten Henning. — Det elektriska
kontrollväsendets omdaning. — Insänt. — Notiser. — Litteratur.
Garantitoleranser.
Av JOHN WENNERBERG.
Vid varje uppgörelse om tillverkning och
leverans av elektriska maskiner eller transformatorer
måste leverantören förbinda sig att uppfylla vissa i
siffror angivna fordringar. Kan han vid leveransen
ej hålla dessa garantier är han principiellt tvungen att
företaga ändringar eller nytillverkning, eller att
betala plikt till belopp som vid beställningen fastställts.
"Toleransens"’ uppgift har från början varit att
mildra det rigorösa häri. Leverantören skall icke
vara tvungen a-tt ändra eller plikta förrän avvikelsen
från garantivärdet nått en viss storlek. Avvikelsen
kan ju bero på svårigheten att mäta noggrant, den
kan bero på tillfälliga avvikelser i
materialegenskaper eller annat som icke direkt kan läggas
leverantören till last. Köparen måste alltså vara en smula
tolerant.
Ser man saken ur denna synpunkt blir toleransen
på t. e. en verkningsgradsgaranti något som endast i
undantagsfall bör tagas i anspråk. Leverantören
måste i sådant fall med ledsnad och någon skam
tillstå att fabrikatet icke utföll så bra som han hade
väntat och lovat. Skulle å andra sidan
verkningsgraden bli avsevärt bättre än han garanterat,
försummar han ej att kraftigt påpeka detta i sin reklam.
Konkurrensen tvingar emellertid även den
samvetsgrannaste ieverantör att mer och mer utnyttja
toleransen. Närmare eftertanke måste då leda till
frågan varför man icke i stället för en garanti av
max. 100 kW förluster med 10 % tolerans lämnar en
garanti av 110 kW utan krångel med tolerans. Detta
gåve ju leverantören samma möjlighet och köparen
samma säkerhet och vore mera ärligt och rakt på sak.
Här blir man nödsakad att gå till en modernare
uppfattning av begreppen garanti och tolerans för
att få ett tillfredsställande svar. Garantivärdet skall
icke redan i och för sig vara det sämsta värde som
förväntas, sekunderat av toleransen om det skulle
utfalla ännu sämre, utan garantivärdet skall vara det
sannolikaste värdet, så att det direkt kan läggas till
grund för ekonomiska och andra beräkningar för
anläggningen. Därav följer att vid enskilda leveranser
garantivärdet i medeltal varannan gång kommer att
överskridas och varannan gång att underskridas.
Häri får naturligtvis icke anses ligga något för
leverantören nedsättande. Skulle fabrikatet utfalla
väsentligt bättre än beräknat, är detta knappast något
att särskilt framhålla i reklamen; det tyder på otill-
räcklig förmåga att beräkna. Idealet är att
provningen stämmer exakt med garantin.
Det mest typiska garantiobjektet i detta
sammanhang är just verkningsgraden, och särskilt belysande
äro förhållandena i fråga om fabrikat som ofta
tillverkas efter samma konstruktionsuppgifter. Det
statistiskt funna medelvärdet skall användas som
garantivärde, och toleransen bör vara så avpassad att
den täcker de uppträdande rimliga avvikelserna.
Vad som skall ske om toleransen överskrides blir en
kommersiell angelägenhet varmed de tekniska
normerna ej befatta sig.
Verkningsgraden hör till den klass av
garantiobjekt där avvikelsen är ogynnsam i endast en
riktning. Hit höra även effektfaktor, spänningsändring
vid belastningsändring, startström, plötslig
kortslutningsström, tomgångsström etc. Toleransen
betraktas i dessa fall vanligen som "ensidig", varmed då
bör förstås att den är obegränsad åt andra hållet. Det
är ju riktigt att det kommersiellt sett endast åt ena
sidan finns något att "tolerera"; i andra riktningen
är avvikelse önskvärd. Men betraktad som största
sannolika avvikelse från statistiska medelvärdet är
toleransen fortfarande tvåsidig.
En annan klass utgöra de garantivärden från vilka
en avvikelse är ofördelaktig i båda riktningarna. Till
denna klass höra hastigheten hos likströmsmotorer,
spänningsomsättningen hos transformatorer,
impedansen hos reaktorer etc. Här är det alltid fråga om
något som i storlek skall passa samman med något
annat och som tyvärr ej kan göras precis. Hur man
än uppfattar toleransbegreppet är en garanti i dessa
fall omöjlig utan tolerans, och denna blir av naturen
tvåsidig.
Denna klass med oumbärlig tolerans har sin motpol
i en tredje garantiklass, där tolerans är olämplig. Hit
höra sådana hållfasthetsgarantier som
rusningshastig-het och provspänning, när det gäller maskiner och
transformatorer. Om än i vissa undantagsfall en
jämkning på fordringarna vid provningen kan
befinnas rimlig eller ofrånkomlig, vore en tolerans vid
beställningen givetvis oförnuftig. Här är det icke fråga
om statistiska medelvärden; en garanti av 20 000
volts provspänning med 5 % tolerans vore blott
detsamma som 19 000 volts provspänning utan tolerans.
Till samma klass höra sådana garantier som direkt
beröra fabrikatets användbarhet, såsom i fråga om en
5 sept. 1936. häfte 9
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
