Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1936 - Centralradioanläggningar med högfrekvensfördelning (centralantenner), av E. T. Glas - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Termisk Tidskrift
Vid den uppmätta anläggningen får man i även den
ogynnsammaste radiokontakten ut liela den
nominella antennspänningen (antennemk. sådan den
beräknas av fältstyrka gånger effektiv antennhöj d) och
vid alla rundradiofrekvenser utom de högsta ut
åtskilligt mer än förstärkarens ingångsspänning.
Den ömsesidiga inverkan mellan tvenne
radiokontakter undersöktes genom att koppla mätgeneratorn
till en radiokontakt nr 12 samt att uppmäta den
alstrade högfrekvensspänningen i en grannkontakt
nr 11. Följande värden erhöllos:
250 kO/s 650 kC/s 1 300 kC/s
Radiokontakt nr 12,
tillfört ......... 200 mV 200 mV 200 mV
Radiokontakt nr 11,
uppmätt ....... 1,5 1,5 1
Ömsesidig
dämpning ........... 43 dB 43 dB 46 dB
Praktiska prov ha visat, att det visserligen är
möjligt att störa med en till återkoppling pressad
mottagare, men att den inbördes påverkan mellan
mottagarna annars är mycket obetydlig om ens någon.
Detta förutsätter naturligtvis en god anläggning.
Utbytas dc skärmade anslutningsledningarna mellan
radiokontakt och mottagare mot vanliga sladdar —
de kanske inte räckte till på längden — uppkomma
strax besvärligheter.
Det skärmade systemets känslighet för störningar
från belysningsledningen synes vara betydligt mindre
än en ordinär radioinstallations. Större erfarenhet är
dock önskvärd för klar bedömning av denna fråga.
Litteratur:
c. c. Harris: Losses in twisted pair transmission lines at
radio frequencies. Proc. I. R. E. mars 1936, sid. 425.
H. Schindler och O. Schneider: tiber störungsarmen
Rund-funkempfang durch Gemeinschaftsantennen. E. T. Z. Heft
28, 29 1936, sid. 801—804, 829—831.
NOTISER
Kraftindustrien i Sovjet. I E. T. Z., Heft 29,
lämnar K. A. PoHT. en fullständig redogörelse över
utvecklingen på det kraftindustriella området för åren 1933—
34, som innehåller en del data av intresse.
Förf. påvisar först, hurusom utbyggandet av nya
kraftverk i stort sett kan anses hava följt 5-årsplanens
program. Vid slutet av 1934 utgjorde sålunda den
installerade effekten för landet i dess helhet 6,22 mill. kW mot
programenligt 6,62 mill. kW, medan den producerade
energien utgjorde 20,5 milliarder kWh mot beräknat 19,o
milliarder. Fördelningen på kraftverk av olika
kategorier framgår av följande siffror, som gälla slutet av år
1934:
Inställ. effekt Produktion
mill. kW % mrd kWh %
Statliga verk .......... 3 571,2 57,4 13,49 65,8
Kommunala verk ...... 362,8 5,8 0,99 4,8
Privata verk för allmän
distribution ........ 553,1 8,9 1,54 7,r,
D:o d:o huvudsakl. för
egen förbrukning .... 1 734,9 27,9 4,no 21,o
6 222,0 100,o 20,52 100,o
ökningen i installerad effekt sedan 1932 utgör ca 1,6
mill. kW.
Under åren 1933—34 togos i drift 20 st. nya
överlandcentraler med en sammanlagd effekt av 710 400
kW, av vilka de största voro Dubrowka (100 000 kW)
och nedre Swir (72 000 kW), båda dock endast i ett
första utbyggnadsskede. Därjämte påbörjades
nyanläggning eller utvidgning av ett 20-tal storkraftverk, av vilka
de största voro Lewschino på 310 000 kW och Tschirtik I
på 170 000 kW.
Av utbyggda kraftanläggningar utgöras ca 15 % av
vatten- och 85 % av ångkraftverk. Bränslet för de
senare utgjordes till närmare 60 % av stenkol, brunkol
eller torv från anläggningarnas närmaste omgivning.
Totallängden av det ryska högspänningsnätet
utgjorde vid 1934 års slut ca 12 200 km.
Sammanlagda längden elektrifierade banor utgjorde
vid 1934 års slut 615 km, varav 391 km huvudbanor och
224 km förortsbanor. Avsevärda nyanläggningar äro
emellertid planerade, nämligen
huvudbaneelektrifiering-ar på sammanlagt 1 293 km längd, förutom förortsbanor
på 99 km, vartill kommer utvidgningen av Moskvas
tunnelbanesystem.
Störnlngsljudmätare. Störningsljudmätaren
användes för att på telefonledningar kontrollera att
störningsnivån icke överstiger vissa för talets förståelse tillåtna
maximigränser. Störningsljudmätaren består i princip
av en vanlig förstärkare, där förstärkningskurvan
(känslighetskurvan) med tillhjälp av ett lämpligt filter
utformas så, att förstärkningen vid de olika
frekvenserna varierar enligt vissa principer. Vid CCIF-mötet i
Budapest år 1935 fastställdes en normalform för denna
kurva jämte vissa toleranser, vilka äro olika i olika
frekvensområden.
Det har visat sig oerhört svårt att beräkna och
konstruera de filter, som ge denna känslighetskurva. Man
har visserligen försökt att på experimentell väg
bestämma filtren, men resultaten bli sedermera knappast
Fig. 1. Känslighetskurva för
stömingsljud-mätare. a av CCIF rekommenderad kurva.
b av CCIF tillåtna toleranser, c. på Ericasons
störning8ljudmätare upptagen kurva.
reproducerbara med tillräcklig noggrannhet. Dessutom
visar det sig att, om känslighetskurvan utformas med
ett enda filter, det sedermera blir mycket svårt att
justera instrumentet till korrekt värde. De försök som
gjorts att uppdela filtret i flera element, som individuellt
kunna ta hand om utformningen av de skilda partierna
av känslighetskurvan, ha visat sig leda till ytterst
tidsödande beräkningar med passningsmetoder.
När det nu lyckats Telefonaktiebolaget L-. M.
Ericsson att konstruera en störningsljudmätare som
verkligen uppfyller CCIF:s fordringar, är det först och
främst tack vare de av dr Laurent utarbetade frekvens-
170
4 juli 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
