Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1936 - Polär belysningskurva, av E. R. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekmsk Tidskrift
Det som just sagts om Eh (a) och Eh (a) gäller till
följd av dessa kurvors nära frändskap även om Eh
(a)-kurvor med samma f(a).
Vid reduktionen kan man icke bara taga hänsyn till
upphängningshöjden h utan samtidigt också till
lampljusström ø och skalan fc (antal lux pr längdenhet),
likgiltigt vilka slags belysningskurvor det är fråga om.
Om vi gå ut från en £10-kurva för 1 000 lumen, lyder
relationen för allmängiltig reduktion:
Ex
Em in
~2
&max _
2 tf ~2#
Eh =
100 *-,„
/i2 ’ 1 000’ k
v v $ W
hi0 - l ooo’ h
= XV • Eu
(4)
h-lOm
Fig. 4.
I denna beteckna En och Em längderna av Eh och Em
till respektive belysningskurvor. Sedan man här
beräknat K10’, begagnar man sig av det analogt som av
Kio.
Ett exempel på polär belysningskurva se vi i fig. 4,
i vilken vi för jämförelses skull även medtagit den
vanliga belysningskurvan samt ljusfördelningskurvan.
(Kurvorna gälla för Siemens’ L32sch etc. med lampa
med vågformig lystråd och vid 160° ljusutstrålning.)
För att finna lampavståndet ägnar sig den polära
belysningskurvan lika väl som den vanliga. Den skillnad,
som ligger i användningen, framgår tydligt av följande
exempel. Som sådant har valts metoden att söka lamp-
Efter att ha beräknat Ex slå vi en cirkel med Ex till
radie omkring L och få skärningspunkten A. Vi
förlänga linjen LA, tills den skär a-axeln i B. Genom B
drages en cirkel med O som medelpunkt. Cirkeln
skälen linje parallell med a-axeln och på avståndet ö/2
(= halva gatubredden) i punkten C. Från C gå vi
lodrätt upp till D. Sträckan DO är lika med halva
lampavståndet.
Till jämförelse visar fig. 5 samma metod men med
användande av Eh (a)-kurvan.
Vid första anblicken kunde man kanske vara böjd för
att anmärka på den polära belysningskurvan, att den
icke tillåter avläsandet av belysningsstyrkorna lika
snabbt och med lika stor noggrannhet som den vanliga
belysningskurvan.
Den första anmärkningen elimineras, om man
använder för polarkoordinater särskilt indelat papper. Med
fördel kan man även själv draga de få hjälpstrålar till
a-axeln samt de för bekvämt avläsande av
belysningsstyrkorna nödvändiga cirklarna omkring L, vartill
endast helt kort tid åtgår.
Den andra anmärkningen är omotiverad, enär i
närheten av a = 90°, där avläsningsnoggrannheten sjunker,
tillika kravet på noggrannheten blir mindre. Det
kommer sig av att horisontalbelysningen för större värden
på a hastigare avtager än a tilltager, och därmed
andelarna i medelbelysningen från lika djupa cirkelringar i
mätplanet bli allt mindre med a. Då i praktiken
dessutom sällan någon större noggrannhet ifrågasattes,
torde det blott i undantagsfall vara nödvändigt att rita
upp en del av polära belysningskurvan i förstorad skala,
vilket likväl icke medför något extra besvär.
Den polära belysningskurvans fördelar ligga i öppen
dag. Emedan för varje ljusfördelning en polär
belysningskurva räcker för att angiva belysningsfördelningen
i ett och med detta parallella plan, kan man omedelbart
använda samma polära belysningskurva för vilken
upp-hängningshöjd som helst. Vid den vanliga
belysningskurvan åter är man först tvungen att draga strålar från
L till a-axlarna (fig. 1), om man vid ändring av
upphängningshöjden icke vill rita upp en ny
belysningskurva.
avståndet på basis av horisontalbelysningens
olikformighet, som jag angivit i denna tidskrift, 1932, häfte 10,
sid. 159 och 160, och behandlingen har begränsats till
fallet en lamprad.
Med full rätt kunna vi antaga, att största
belysningsstyrkan Emax levereras av en lampa, och att den minsta
Emir, härrör till lika stor del frän tvenne. Emax — E0
taga vi ur den polära kurvan Ew(a) för den valda
armaturen (fig. 6), och enligt förutsättningen är Emin = 2 Ex.
Beteckna vi olikformighetsgraden med erhålles
därmed:
Den polära belysningskurvan tager mindre plats i
anspråk än motsvarande, i samma skala framställda
vanliga belysningskurva.
Enär en polär belysningskurva, ev. Ei0(a), är fullt
tillräcklig för att utmärka belysningsfördelningen vid
varje värde på h, vore det fördelaktigt att använda en
viss polär belysningskurva, jämte ljusfördelningskurvan
Ja (a), såsom karakteristika för belysningsarmaturer.
Mest lämpad därtill synes E io(a) vara. Kurvorna
la (a) och .Eio(a) kunna båda införas i samma
polar-diagram.
180
7 nov. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
