- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Elektroteknik /
185

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1936 - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

varefter den överförda effekten mätes i apparatändan
med tillhjälp av ett känsligt mätinstrument, som direkt
i decibel uttrycker förhållandet mellan den uttagna och
den inmatade effekten. Det nya i systemet består i att
normaleffekten inmatas vid kretsens stationsända
genom att provaren från apparaten, med fingerskiva eller
på annat sätt, anropar ett visst nummer i stationen över
den undersökta telefonledningen. Därvid utsändes från
stationen normaleffekt ut på ledningen.

Effekten genereras av en växelströmsgenerator, som
drives av en nätansluten induktionsmotor. Generatorn

Fig. 1. Växelströmsgenerator för transmissionskontroll.

består av ett tandhjul av lamellerat järn, som rör sig
mellan två permanenta magneter, vilka äro försedda
med polstycken uppbärande strömalstrande lindningar.
Då motorn roterar med en hastighet av 59 v/s alstrar
generatorn en frekvens av 1 000 p/s med mycket låg
övertonshalt. Generatorn lämnar vid full effekt 0,5 W,
som genom seriemotstånd begränsas till 1 mW
normaleffekt. Effektändringen vid de hastighetsändringar hos
drivmotorn, som uppstå på grund av variationer i
nätspänningen, äro så små att någon regleringsanordning
inte erfordras. Motoreffekten är endast 35 W och hela
generatorn väger endast 4 kg. Generatorn kan
över en fördelningskrets leverera 1 mW
normaleffekt till max. 150 ledningar inom telefonstationen.
Belastningen på generatorn hålles konstant genom att
varje anslutning normalt avslutas av ett motstånd, som
är ungefär lika stort som ledningens karakteristik och
som urkopplas under provet. Generatorn monteras på
en särskild panel, som innehåller fördelningskretsen och
ett relä för fjärrmanövrering av motorn. Motorn
startas och stoppas
nämligen av provaren,
då han bryter eller
sluter
ledningskretsen; motorgenera-torn är alltså igång
endast då prov äga
rum.
Tillsatsanordningar för
inkoppling av generatorn
till abonnentväxlar,
abonnentledningar,
snörlinjer etc. äro
inmonterade i panelen.

För användning
vid ledningens
apparatända ha två
transmissionsmätare
konstruerats; den
ena är avsedd för
större stationer och
den andra
huvudsakligen för abon-

nentapparater, små lokalväxlar etc., där den större
apparaten skulle vara för dyrbar. Den större apparaten
har ett dämpningsområde av 25 db och ett
frekvensband av 300—4 000 p/s. Den innehåller en förstärkare,
som matas från växelströmsnätet över en likriktare, men
som även kan omkopplas för anslutning till
likströmsnät. Jackar finnas för bekväm inkoppling av snören
vid provning samt för inkoppling av en fingerskiva för
anrop av generatorn i stationsändan. Den mindre
transmissionsmätaren, som väger mindre än 1 kg,
innehåller ingen förstärkare och behöver alltså ingen yttre
strömkälla. Dämpningsområdet är 10 db och
mätnoggrannheten något mindre än hos den större mätaren
men frekvensbandet är detsamma. En
kopparoxidlikrik-tare användes för att omforma mätväxelströmmen till
likström för indikatorinstrumentet. säll.

Polissignalering på brandtelegrafledningar. I de

flesta större samhällen i Sverige finnas numera
brandtelegrafanläggningar med telefonanordning i brandskåpet,
så att man från brandskåpet kan komma i förbindelse
med brandstationen för provningar e. d. Det ligger
naturligtvis nära till hands att telefonerna även skulle
användas av patrullerande polismän för att uppnå
förbindelse med polisstationen. Detta skulle emellertid
medföra en extra belastning för brandstationens växel,
vilket ur flera synpunkter icke är önskvärt.
Telefonaktiebolaget L. M. Ericsson har emellertid utarbetat ett
system, som genom enkla tillsatser tillåter telefonering
från brandskåpen direkt till polisstationen utan att
brandstationen stores.

För telefonering från brandskåp till polisstationen
erfordras endast en extra tryckknapp och ett motstånd,
som inkopplas i varje brandskåp, samt dessutom en
mycket enkel tillsatsutrustning på polisstationen. En
patrullerande polisman som önskar komma i förbindelse
med polisstationen har då endast att med sin medhavda
nyckel öppna brandskåpet och trycka på knappen,
varvid polisstationen anropas direkt, och han kan sedan,
när vakten på polisstationen svarar, inlämna sin rapport
eller ta emot order.

Det kan emellertid även vara önskvärt för
polisstationen att kunna anropa patrullerande polismän, och
detta kan ske mycket enkelt genom utsändning av
blinksignaler från de lampor som finnas monterade
ovanför brandskåpen för att visa deras läge för
allmänheten. Denna signalering kan ske enligt två olika
system, beroende på om brandskåpslamporna äro tända
dygnet runt eller endast på natten. I detta senare fall
kan tändning och släckning ske direkt från
brandstationen.

Enligt det första systemet bortkopplas brandslingan
ett mycket kort ögonblick från brandstationen och
polisstationen utsänder en impuls över slingan, som
omedelbart återinkopplas till brandstationens centralapparat.
Den utsända impulsen påverkar polariserade reläer, som
sätta igång kvicksilverreläer av självavbrytartyp, vilka
rytmiskt bryta strömmen till lamporna, så att dessa
börja blinka. Detta fortgår till dess man på samma
sätt utsänder en stoppimpuls från polisstationen. Den
tid, under vilken slingan är bortkopplad från
brandstationens centralapparat är så kort, att det finns ingen
som helst risk för att en eventuellt samtidigt
inkommande brandsignal skall återges felaktigt.

I det andra systemet, där lamporna tändas och
släckas från brandstationen, sker blinksignaleringen i
takt med impulser, vilka utsändas av tillsatsanordningar
på brandstationen. I detta fall måste alltså slingan vara
bortkopplad från centralapparaten under hela den tid
impulsgivningen fortgår. Av denna anledning har man
tillagt ytterligare ett relä, vilket avbryter
impulsgivningen och återinkopplar slingan till brandstationens
centralapparat så snart en brandsignal kommer in.

185

Fig. 2. Transmissionsmätare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:18:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936e/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free