Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1936 - Notiser - Litteratur - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Polissignaleringen kan alltså på intet sätt äventyra
brandalarmsignalernas säkra mottagande. sah.
Förenta staternas radioexport uppvisar under det
sistförflutna budgetåret (juli 1935—juni 1936) en
medelökning av 3,75 % gentemot närmast föregående budgetår,
såsom nedanstående sammandrag av nationens
exportstatistik visar. Siffrorna angiva 1 000-tal apparater
resp. 1 000-tal dollar.
1934- -1935 1935- -1936
Antal Värde Antal Värde
Kompletta mottagare ..... 577 15 191 i 607 15 431
Mottagarrör .............. 6 918 3122: 7 334 3174,
Högtalare ................ 188 444 242 519
Detaljer ................. — 4 439 — 4 976!
Sändare och tillbehör .... — 1486 1590
Diverse .................. — 545 486
Totalt ................... - 25 227 — 26 176:
g■
Radiostöriiingskrig i Frankrike. De franska
bestämmelserna rörande radiostörningar från elektriska
maskiner och apparater äro tämligen rigorösa, särskilt
beträffande mindre förbrukningsapparater. Sålunda
stadgas bl. a., att kontinuerliga störningar skola ligga
25 dB lägre än mottagningen av en radiotelefonisändare,
modulerad med 800 Hz till moduleringsgraden 30 %, och
vars fältstyrka på mottagningsplatsen är 1 mV/m.
Intermittenta störningar falla under samma föreskrift, om
de hava en tidsutdräkt av mer än 3 s, och om de därtill
uppträda minst en gång var tionde minut.
Ett antal av 150 tjänstemän hava mobiliserats för
störningskriget och utrustats med störningsmätare, vilka
konstruerats på grundval av nyssnämnda siffror. Per
månad lokaliseras i landet omkring 13 000 olagliga
störningskällor. g.
De s. k. metallrörens framtidsutsikter synas rätt
tvivelaktiga att döma av den nyligen publicerade
styrelseberättelsen från en av de större amerikanska
rörindustrierna, däri det bl. a. heter: "Koncernens
verksamhet har under det gångna räkenskapsåret resulterat,
i en nettoförlust av omkring 90 000 dollar, varav större
delen måste tillskrivas upptagandet av tillverkning och
försäljning av metallrör, en åtgärd, som nödvändiggjorts
av konkurrensskäl" ...
LITTERATUR
Teleteknik I och II, Allmän teleteknik och
radioteknik, kompendium, utarbetat av civilingenjör S.
Öberg. Förlag Tekniska Institutet, Sthlm 1936. Pris
resp. 4 kr. och 8 kr.
Den teletekniska lärobokslitteraturen på svenskt
språk är till dato relativt mager. Det föreliggande
arbetet, som närmast hänför sig till förf:s kurs i
ämnet på Tekniska Institutet, utgör därför en
välkommen förstärkning, desto mer, som det är redigt
och trevligt uppställt och i alla avseenden modernt.
Boken synes utgöra en förträfflig introduktion till
detta intressanta område, njutbar ej endast för
fack-intresserade utan även för starkströmsteknici, som i
dessa dagar med allt större bekymmer konstaterat de
stigande svårigheterna att följa radions
häpnadsväckande utveckling.
Die Elektrotechnik. Von Prof. Dr Ing. K. Laudien.
Elfte neubearbeitete Auflage. 390 sid., 797 fig.
Bibliothek der gesamten Technik, 216. Verlag Dr Max Jänecke,
Leipzig 1936. Pris RM 4: 80.
De många upplagorna och det låga priset utgöra
belägg för, att prof. Laudiens bok nått en betydande
spridning. Framställningen är elementärt lagd, kortfattad
men belyst av ett rikligt bildmaterial och lämpar sig
säkerligen väl för en vidsträckt läsekrets utan
grundligare matematisk bildning.
Wechselstrominaschinen, Transformatoren und
Stromwender. Von Prof. Dipl. Ing. G. Haberland.
Zweite, neubearbeitete Auflage. Bibliothek der
gesamten Technik 354. Verlag Dr Max Jänecke. Leipzig 1936.
188 sid., 206 fig. Pris RM 3: —.
Även detta arbete är anlagt på den bredare
läsekretsen och avser att lämna besked om det för praxis
nödvändigaste inom elektromaskinområdet. Nytt är
kapitlet om styrda strömriktare och deras användning.
Framställningen är i stort sett klar och lättfattlig och
omfattar även en del matematiska deduktioner och
räkneexempel.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
på föreningens lokal, Brunkebergstorg 20, fredagen den
18 september kl. 19,30.
Sammanträdet öppnades av föreningens ordförande,
dir. Hemming Johansson, vilken i ett kortare
anförande hälsade de närvarande välkomna till höstens
första sammanträde.
Att justera dagens protokoll utsågos herrar Gustrin
och Staaf.
I föreningen inträdde efter anmälan civilingenjörerna
Anders Jörgensen, K. G. Berg, Sture Larsson och Harry
Thunell.
I enlighet med föreningens stadgar skedde därefter
val av valnämnd för arbetsåret 1936—1937.
Valnämnden fick följande sammansättning:
E. Alm, professor, sammankallande (1934), J.
Wennerberg, tekn. dr (1934), K. J. Laurell, överingenjör
(1936), M. Vos, fil. dr (1936), F. Jacobsson,
överingenjör (1934), I. Hedenblad, byrådirektör (1935), E. Glas,
linjeingenjör (1936).
De båda förstnämnda äro utsedda av ordföranden, de
övriga ledamöterna valdes av föreningen.
Därefter följde en diskussion av det förslag till
skrivelse till kungl, kommerskollegium rörande
huvudbetänkande, avgivet av sakkunniga för det elektriska
kontrollväsendet (’Statens offentliga utredningar 1936 : 27),
som inlämnats till föreningen från den av SEIF utsedda
kommittén för granskning av ovannämnda utredning.
Ingenjör L. Block, Stockholms elektricitetsverk,
framställde en del erinringar mot förslaget, vilka erinringar
härmed återgivas in extenso.
"I förslag till ändrad lydelse av lagen den 27 juni
1902, § 2, mom. 4, sista stycket, föreskrives, att
tillstånd, som i mom. 1 avses, vare förfallet, om
anläggningen icke tages i bruk inom tre år från den dag,
tillståndet meddelades. Det kan i vissa fall befinnas
nödvändigt att i god tid före en kraftlednings byggande
begära koncession för att därigenom hålla möjligheten
öppen för att kunna komma fram med ledningen. Så
har Stockholms elektricitetsverk redan år 1928 begärt
och 1930 erhållit koncession för en kraftledning från
Norrviken till Skanstull i avsikt att få sträckningen
inarbetad i blivande stadsplaner. På sträckan Solvalla—
Skanstull har ledningen ännu icke påbörjats. För att
möjliggöra undantag i sådana och liknande fall får jag
föreslå, att om förenämnda bestämmelse anses behöva
bibehållas, därtill fogas en reservation av förslagsvis
följande lydelse ’därest icke Konungen annorledes för-
186
7 nov. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
