Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1936 - Telegraf och telefon i järnvägens tjänst, av I. Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör. JULIUS KÖRNER
0t6ivcn av »vln>ka tejynologfabtnlftohm
INNEHÅLL: Telegraf och telefon i järnvägens tjänst, av I. Billing. — En ny taxeform för elektrisk kraft, av
N. Helleberg. — En amerikansk undersökning av hushållstariffer, av A. G. Arnold. — Notiser. — Föreningsmeddel.
Telegraf och telefon i järnvägens tjänst.
Av I. BILLING.1
Efterföljande kortfattade skildring avser att utgöra
en översikt av utvecklingen av telegraf och
telefon i järnvägarnas tjänst samt ge en bild av deras
betydelse för skilda behov vid järnvägarna. I
huvudsak behandlas härvid förhållandena vid Statens
järnvägar, men ifråga om vissa detaljer beröras även
enskilda järnvägar.
Telegraf.
De första statsbanelinjerna öppnades för trafik
den 1 december 1856, således för snart 80 år sedan.
Då togos nämligen linjen Göteborg—Jonsered av
västra stambanan Stockholm—Göteborg och linjen
Malmö—Lund av södra stambanan Malmö—Nässjö—
Falköping i drift. Västra stambanan fullbordades
den 8/11 1862 med ändpunkt i Stockholms södra, och
södra stambanan var fullt utbyggd den 1 dec. 1864.
Sedermera tillkom bl. a. östra stambanan,
Katrineholm—Nässjö, varav delen Katrineholm-Norrköping
öppnades den 3 juli 1866. Östra stambanan var
fullbordad den 23 nov. 1874.
I "Teknisk-ekonomisk beskrivning över svenska
statens järnvägsbyggnader", som utgavs år 1872,
beskrives den elektriska telegrafen vid statsbanorna på
följande sätt: "Två telegrafledningar uppsattes längs
banan, den ena ledningen för telegrafering med
magnetoelektriska visareapparater av Siemens
konstruktion, vilka insattes på alla stationer längs
banan, den andra ledningen för telegrafering å längre
avstånd med skrivapparater enligt Morse’s system,
vilka insattes å de mera betydande stationerna på
var femte eller sjätte mil. Telegraftrådarna voro på
var tvåhundrade fot uppburna av porslinsisolatorer,
fästade å vid pass 24 fot höga, i toppen 0,4 fot tjocka
stolpar, merendels av impregnerat granvirke.
Stolparna uppsattes på omkring 12 fots avstånd från
banvallens medellinje med iakttagande av att deras
toppar kommo på så vitt möjligt samma höjd över
balansplanet, så att ledningarna kunde bekvämt sättas
i förbindelse med den å tågen medförda
telegrafapparaten att användas för telegrafering från å banan
stannat tåg."
Från början fanns således två skilda telegraf
system: visare och morse.
i Föredrag vid Svenska elektroingenjörsföreningens
sammanträde den 6 november 1936.
Visaretelegrafens sändareanordning består av en
induktorspole med järnkärna, som genom vev
försättes i rotation mellan polerna till en permanent
stål-magnet. Den i induktorn inducerade växelströmmen
fortledes genom telegrafledningen till
mottagningsstationens mottagareanordning, som består av en
polariserad magnet, vars ankare bringas i rörelse
mellan magnetens poler. Denna rörelse överföres
medelst en hävstång och ett tandat steghjul till en
visare, som därvid framflyttas steg för steg över en
tavla med skrivtecken.
Sändaren har en kraftig vev, som genom anslag
mot en tandad, grov mässingsring möjliggör att
induktorns rörelse kan avpassas för utsändning av så
många strömimpulser (halva perioder) som svara mot
det avtelegraferade skrivtecknet. Bokstäver och
siffror finnas angivna å en tavla, över vilken veven
kringvrides.
Sedermera tillkommande banlinjer ha under
statsbanornas första halvsekel fram emot år 1906 i regel
från början utrustats med visaretelegraf. Antalet i
bruk å stationerna varande visaretelegrafapparater
ökades så småningom och nådde sitt maximum år
1893 med 364 apparater. Därefter minskades
detsamma, med tillkomsten av morsetelegraf för sluten
kedja (se nedan). Visaretelegrafen blev helt slopad
år 1913. Fig. 1.
Morsetelegrafen anses vara tillräckligt allmänt
känd för att icke behöva här beskrivas. Förutom
den morseledning, som ordnades vid nybyggda banor,
ha därefter i samma mån som järnvägstrafiken ökats,
behov av flere ledningar uppstått, i synnerhet för
telegrafering på större avstånd.
Den ursprungliga morsetelegrafen var ordnad för
s. k. arbetsström eller "öppen kedja", vilken
karaktäriseras av att telegrafströmmen utsändes vid
telegraferingen på ledningen, som är strömlös då
telegrafering icke pågår. För lokal telegrafering på ledning
med ett stort antal stationer var däremot systemet
för viloström eller "sluten kedja" lämpligare. Detta
system karakteriseras därav, att telegrafströmmen är
sluten genom ledningen då telegrafering ej pågår, och
att densamma verkställes genom att först bryta
strömmen och därefter ge tecken genom
strömslutningar.
Morsesystemet för "sluten kedja", vars stora fördel
består däri att ett gemensamt batteri är tillräckligt
3 okt. 1936. häfte 10
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
