Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1936 - En ny taxeform för elektrisk kraft, av N. Helleberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
tionen är i stigande. Denna entydighet ifråga om
avgifteminimum utgör en kanske icke alltid observerad
men dock väsentlig orsak till att subtraktionstariffen
visat sig vara så praktiskt användbar.
Vid överbelastningstariffen kan det inträffa, att
intet "matematiskt" extremvärde eller enbart ett
maximivärde förefinnes. Ävenså kunna flera
minimi-värden, skilda av maximivärden, förekomma.
Gräns-lägena S = W och S = 0 ge ibland maximivärden
för avgifterna, i andra fall minimivärde!!.
1. Intet matematiskt extremvärde.
Detta fall kan — men behöver icke — inträffa vid
låga utnyttningstiden nämligen närmare bestämt vid
u < h (l — e~7r), vilket villkor följer av att avgiften
är helt oberoende av botteneffekten vid en varaktig-
t
hetskurva med ekvationen w — W ■ e h. En kurva
utan extremvärde måste ligga under denna kurva,
vars utnyttningstid är h (l — e~~ä).
A!*/
t 1,m.
O - A7’rrt Lsn->
Fig. 4.
Fig. 5.
Valet av botteneffékt påverkas icke av den
normala energiavgiften a och icke heller av de övriga
avgifternas absoluta storlek utan endast av för-
hållandet mellan dem —. Detta, eller med hänsyn till
enheterna
100 A
är en för den i varje särskilt fall
föreliggande taxan karakteristisk tid eller
varaktighet, som nedan betecknas med h. Normala värden
äro h = 1000— 2 000 tim. pr år.
Man bestämmer optimilägena för botteneffekten
bäst genom att för några punkter av varaktighets-
100 .<4 / dw\ i dw
rHl-
kurvan beräkna storheten
dt,
dt
och inrita motsvarande kurva i diagrammet. I
skärningspunkterna mellan denna hjälpkurva och
varaktighetskurvan är då det matematiska villkoret w —
dw\
ri-
dt]
uppfyllt. För att en skärningspunkt
skall motsvara avgiftsminimum, erfordras emellertid,
som en matematisk eller mera direkt betraktelse
visar, att hjälpkurvan från vänster till höger räknat
skär varaktighetskurvan uppifrån. I motsatt fall ger
skärningspunkten ett avgiftsminimum.
Ett enkelt exempel utgör den i fig. 3 angivna
varaktighetskurvan med utnyttningstiden u — 1/2 T {T —
= hela periodens längd). Hjälpkurvan blir en rät
W
linje parallell med £-axeln och på avståndet h • —
från denna. Då h> T icke är praktiskt tänkbart,
finnes alltid en skärningspunkt. Denna motsvarar
emellertid ett maximum för avgifterna, ty hjälplinjen
skär underifrån. Minimivärden erhållas för
gränsvärdena S = 0 och S — W. När som normalt h <
< 1/2 T, ger S = W den absolut minsta avgiften, dvs.
botteneffekten bör väljas så, att den för tariffen
karakteristiska tilläggsavgiften b icke alis träder i
funktion.
I övrigt kunna följande fall förekomma:
Exempel utgöra de räta varaktighetslinjerna i fig.
4 för u < v2 h och Rossanders symboliska kurvor
/ty T
med ekvationen tv — W 11— -I för l >— eller
, T— u T
då M , u<-— Ä.
Minsta avgiften erhålles i dessa fall för S = 0. Den
blir 0,01 b • u W (förutom den normala energiavgiften
0.01 a • u W). För de räta linjerna i fig. 4 kan om
man så vill S = 0 även anses ge ett matematiskt
minimivärde, vilket dock icke innebär någon ändring i
sak.
2. Endast ett maximivärde.
Om varaktighetskurvan har mindre lutning än
W
h
invid PF-axeln, börjar hjälpkurvan nedanför
varaktighetskurvans spets. Den första skärningspunkten med
varaktighetskurvan ger då ett avgiftsmaximum, och
under vissa förutsättningar finnes ingen mera
skärningspunkt. Exempel utgör förutom fig. 3 de räta
linjerna i fig. 4 för u > 1/2 h och de Rossanderska
T
kurvorna för u > ■ ■ h.
T -i- h
Utnyttningstiden u är normalt större än h, varvid
S — W ger minsta totalavgiften. Denna blir —
= A • W + 0,01 a • u W.
3. Minimipunkt långt från W-axeln.
Om de i 2 behandlade kurvorna icke nedgå till 0
utan till ett minimivärde w0 (se fig. 5), får man ett
matematiskt minimum för S Sö w0. I flertalet fall ger
emellertid S — W fortfarande de absolut lägsta
avgifterna.
4. Minimipunkt nära W-axeln.
A priori räknar man med, att det skall finnas ett
optimalt värde för botteneffekten något lägre än
maximieffekten men även något högre än det
optimala värdet vid en subtraktionstariff med samma
pris. Som ovan visats stämmer detta antagande icke
5 sept. 1936
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
