Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Att det under sådana förhållanden dock går att
framställa en god kumminakvavit synes eget. Men
naturen har kommit oss till hjälp eller rättare,
människan har inrättat sin smak så att ett flertal
naturliga kryddor ha angenäm arom.
Destillerar man kummin med sprit, så att inte
bara carvon erhålles utan också närliggande
fraktioner ocli blandar destillatet med brännvin, erhålles
efter lagring en mycket välsmakande produkt.
Med likörer förhåller det sig på samma sätt. Man
Fig. 1.
måste för att erhålla en njutbar vara utgå från
naturprodukter och vid destillationen ej skära allt
för hårt. Tar man bort för mycket för- eller efter
-produkter, blir resultatet misslyckat.
Har man flera från varandra skilda smakämnen i
en vara, måste man se till, att de på något sätt få
förbindelse med varandra. Det har gjorts försök att
framställa cacaolikör av cacao (macerat -f- destillat)
och vanillin. Smakkurvan får då det utseende fig. 2
visar.
Kurvan B anger cacao-smaken. Den är
visserligen rundad men dock alltför spetsig, för att
aromen skall bliva tilltalande. Tillsats av vanillin
(A), som bara ger en enda sorts lukt, gör att två
spetsar erhållas. Dessa verka förvirrande men ej
angenämt. Använder man vaniljmacerat i stället
för vanillin, blir resultatet ett helt annat. Kurvan
C anger aromen hos vanilj maceratet ocli B
resultatet av blandningen med B.
Likörer av munk- och chartreuse-typ innehålla ett
stort antal aromatiska ämnen. Försöker man sam-
Fig. 2.
mansätta dem av på apotek köpta oljor, fås
visserligen ett resultat men ej något fullt tillfredsställande
(de raka linjerna i fig. 3). Det förutsattes här, att
man fått rätt på alla de sorter, som ingå i
originalvaran. Dessa äro många, men för enkelhetens skull
uppritas här endast 8 st.
Oljorna tänkas också tillsatta i rikliga
proportioner.
När man provar den likören, får man ej någon
känsla av enhet, utan man märker de olika spet-
sarna. Näsan tröttnar snart på dem, och man
kär,-ner olust.
Oändligt mycket bättre blir resultatet, om man
använder sig av rot-, ört- och kryddestillat, som
skurits på lämpligt sätt. Då får man kurvor istället för
linjer. Totalaromcn blir relativt jämn men ändock
ej fullt tillfredsställande för kräsen smak.
För att få bort alla hak i kurvan tillsätter man
därför vissa vindestillat, som även i små kvantiteter
ha förmåga att avrunda och utjämna.
Fig. 3.
Kurvan för de sistnämnda likörsorterna liar
avsevärd bredd, vilket gör smaken fyllig. Ämnen
från såväl rötter, kryddor och örter ingå i
densamma. Plockar man bort de sistnämnda, vilka
enligt den här använda åskådiiingsmetoden ligga
till höger, får aromen ej erforderlig bredd.
Detsamma gäller om de till vänster liggande rötterna.
Tar man bort någon av kryddorna, blir det en stor
grop i mitten, som gör, att varan kommer att verka
sammansatt av två varandra främmande likörer.
Större delen av det här sagda grundar sig på den
arbetshypotes, som mina medhjälpare och jag
småningom bildat oss vid vår dagliga kontroll av vår
tillverkning av spritdrycker och under vårt ständigt
pågående arbete att förbättra befintliga kvaliteter
och att skapa nya.
Diskussion.
Civilingenjör K. A. Wessblad framhöll den betydelse
som idéassociationer ha för luktsensationerna,
varigenom bedömandet av luktens "värde" blir i högsta
grad individuellt. Vad som för den ene ter sig vidrigt
kan härigenom förefalla angenämt för den andre. Som
exempel på dylika lukter nämnde talaren bl. a.
surströmming, gammal ost, matos m. m. Tal. önskade
även fråga disponent Thorbjörnson, huruvida
alkoholhalten i likörer ej i allmänhet var för hög för att rätt
stämma överens med de lagar för aromatiken, som
denne antytt i sitt föredrag.
Disponent Thorbjörnson. Alkoholkoncentrationens
roll är mycket viktig vid likörframställning. I
allmänhet vore nog svagare koncentrationer fördelaktiga ur
smaksynpunkt, men en omständighet som i många fall
nödvändiggör högre koncentrationer är halten
aromatiska oljor, som kräver högre spritkoncentration för
att oljorna skola förbliva i lösning. Som bekant
förekommer understundom utskiljning av oljor, när likörer
avkylas. Som exempel nämnde talaren chartreuse, som
hör till de starkast kryddade likörerna och vilken även
tillföljd härav har den högsta sprithalten, 42—43 %.
Curagao och anisette äga en sprithalt av ca 30 %. Kyler
man curagao för starkt falla oljorna lätt ut, vilket ofta
brukar påpekas av fabrikanten på etiketterna.
Cacaolikör hör till de svagaste sorterna med en alkoholhalt
av endast 24 %, varför den också blivit omtyckt som
12
8 febr. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
