- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Kemi /
16

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

sådana, som innehålla ämnen, som väsentligt öka
träets förmåga att genomsläppa
impregneringsvät-skan och därigenom befrämja större djupverkan.

Man måste dock säga, att i det stora hela har man
i praktiken hittills blott i ringa omfattning övergått
till att skydda trä mot eld och att de
träkonstruktioner, som f. n. i Tyskland äro behandlade i dylikt
syfte, utgöra ett mycket obetydligt antal. Å andra
sidan bör ej fördöljas, att intet kemiskt träskydd kan
påräknas giva 100 %-ig verkan, ty trä är och
förbliver trä, och om detsamma aldrig så väl skyddas
mot antändning, förkolas det dock efter tillräcklig
lång tids utsättande för eldens inverkan. Det
kemiska skyddet avser endast att tjäna till att fördröja
utbrottet av en stor brand så länge att brandkår
hinner anlända och verksamt kan bekämpa själva
brandhärden.

NOTISER__

Aromatisering av bensinfraktioner ur Baku-bensin
genom katalytisk dehydrering. N. D. Zet,insky och
N. I. SnrYKiN, Ind. Eng. Ch. 1935, s. 1209.

Bensin från Surakhany, Baku, är synnerligen rik på
naftener, varav de, som bestå av sex kolatomer i ringen,
äro av särskilt intresse, enär de vid dehydrering övergå
till aromatiska kolväten, vilka kunna bliva
utgångsmaterial för framställning av ett stort antal aromatiska
föreningar inom den kemiska preparatindustrien.

Pörff. gjorde en serie undersökningar med en ren
bensin från Surakhany med följande egenskaper: spec.
vikt vid 20°C 0,746, brytningsexponent vid 20°C 1,4142.
Vid fraktionerad destillation erhölls:

Fraktion Vikts-% ^^aktfon’03 Brytningsindex

25— 75°C ..... 14,3 0,694 1,3950

75—105°C ..... 57,9 0,751 1,4140

105—125°C ..... 18,2 0,757 1,4198

125—142°C ..... 5,6 0,771 1,4281

Rest ........... 1,7 –1,4405

Fraktionerna 75—>105°C underkastades katalytisk
dehydrering genom att leda dem i ångform, blandade med
vätgas, genom ett kopparrör, upphettat i Heraeus-ugn
till ca 300°C, varvid i röret var inlagt ett 62,5 cm långt
skikt av på aluminium vid 350°C utreducerad nickel.
Hastigheten genom röret, vars inre diam. var 19 mm,
uppgick till 1 cm3 per min. Efter att hava passerat
röret tre gånger erhölls vid fraktion 75—105°C. 52,6
vol.-% och vid fraktion 105—125°C 53,5 vol.-%
aromatiska kolväten. Men redan vid första passagen av
röret hade vid första fraktionen 76 % och vid senare
fraktionen 72 % av de angivna utbytena av aromatiska
kolväten bildats. Efter längre tids användning avtog
katalysatorns aktivitet. Den kunde emellertid
regenereras genom att vid 250° C leda luft däröver och att
sedan vid 350° C reducera den med vätgas. På detta
sätt torde den kunna regenereras 5 à 6 gånger.

Följande högre fraktioner 118—120°, 120—124°, 124—
130° och 130—140 °C underkastas katalytisk
dehydrering med finfördelad platina som katalysator. Dessa
fraktioner hade följande egenskaper:

t-, , .. Spec. vikt Brytnings- Halt aromatiska

fraktion vid 20° C index kolväten, vol. %

118—120°C ..... 0,7575 1,4208 Ca 1,0

120—124°C ..... 0,7623 1,4227 „ 1,5

124—130°C ..... 0,7718 1,4278 3,5

130—140°C ..... 0,7743 1,4294 4,5

Dessa fraktioner dehydrerades genom att vid 300° C
ledas genom glasrör med platina utreducerad på aktivt
träkol som katalysator i blandning med vätgas och
med en hastighet av 1 cm3 per 5 min. I de tre första

fraktionerna bildades över 54 vikts-% aromatiska
kolväten; i den fjärde blev halten ca 47 % vid 3 gångers
passage genom glasröret med platinakontakten. Vid
bestämning av halten aromatiska kolväten användes
tvä skilda metoder nämligen dels absorption i rykande
svavelsyra med 7 % anhydrid och dels bestämdes
"ani-linpunkten" före och efter hydreringen. De två
metoderna gåvo överensstämmande resultat.

E—t N—n.

Mjuknande linoljefilmer. Carlton H. Rose och Dok
S. Bolley. Ind. Eng. Ch. 1936, s. 115.

Linoljefilmer, som få torka in och åldras under be
strålning med en "sollampa" (General Electric Comp.
Typ S 1) på ett avstånd av 83,8 cm vid 25,6°C
temperatur och 50 c/0 relativ luftfuktighet, undergå en
eftermjuk-ning. Lampans strålning av ultraviolett ljus ligger
mellan 2 800—3 100 Å. Ett antal undersökningar gjordes
med två linoljor med jodtal resp. 175,7 och 186,9.
Torkningens förlopp studerades dels genom att iakttaga
konsistensen och dels genom att bestämma mängden i
aceton lösligt och olösligt genom extraktion. Härvid
ernåddes maximal olöslighet efter ett fåtal (4—8) dagar.
Vid fortsatt åldring mjukna oljorna ånyo, så att filmen
åter blir till större delen löslig i aceton. Mindre mättad
linolja alstrar en intorkad film, som mjuknar i mindre
grad och är mera olöslig i aceton än film från mera
mättad linolja. En linoljas sammansättning influerar
således icke enbart på graden av filmens hårdnande
utan även på den efterföljande kolloidala omvandlingen
i den torkande filmen. Vid mjuknandet inträffar s. k.
syneresis, dvs. i en gel uppkomma två faser, den ena
en gel av ändrad dispersitetsgrad och den andra fasen
en sol. Närvaro av ett sickativ icke endast påskyndar
torkningshastigheten utan fördröjer och minskar graden
av eftermjuknande, varvid även ökningen i
acetonlöslighet fördröjes och något minskas. I blyvittfärg,
tillredd av linolja, ökas olösligheten hos oljan så
småningom till 60—70 % och densamma minskas icke vid
fortsatt åldring. Jodtalen hos löslig och olöslig del av
rena oljefilmen sjunka hastigt under 24 timmar till
mindre än en tredjedel av ursprungliga jodtalet. Vid
fortsatt åldring avtaga de sedan alltmera långsamt.

E—t N—/ki.

förenTngsmeddelanden

Svenska teknologföreningens avdelning för kemi och
bergsvetenskap höll fredagen den 10 jan. 1936 kl. 19,30
å föreningens lokal sitt första sammanträde för året i
form av kemiafton. Sammanträdet öppnades av
avdelningens v. ordförande direktör Gunnar Magnuson, som
hälsade avdelningens medlemmar välkomna till det nya
arbetsåret. Att jämte ordföranden justera aftonens
protokoll utsågos därefter hrr fil. dr B. Groth och
disponent B. Thorbjörnson. Genom anmälan inträdde
såsom medlem i avdelningen civilingenjören Jan-Peder
Trolle, Hyltebruk. Ordet överlämnades härefter till
aftonens föredragshållare, överingenjören A. G. Paul
Palén, som höll ett med ljusbilder belyst föredrag om
"Arsenikföreningar som träimpregneringsmedel".
Föredraget, som kommer att inflyta i tidskriften, följdes av
en stunds diskussion, i vilken yttrade sig professor C.
Kullgren, docenten E. Norlin och föredragshållaren.
Sedan diskussionen avslutats framförde ordföranden de
närvarandes tack till överingenjör Palén för det
intressanta föredraget, varefter aftonens allvarligare
förhandlingar förklarades avslutade. Härefter följde
sedvanlig supé och "eftersits". I anslutning till föredraget
demonstrerades ett antal provkolvar med
träsvampkul-turer och på olika sätt impregnerade provbitar, ävensom
snitt av arsenatimpregnerade stockar. F. H. 8.

16

8 febr. 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:19:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936k/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free