- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Kemi /
25

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

KEMI

Redaktör : EVERT NORLIN

UtaiVEN AV SVENSKA TEKNOIOSFHRCNING&N.

INNEHÅLL: Sunnhampa och nya zeeiandslin, av Sigurd Köhler.
— Föreningsmeddelanden.

Akrylhartser och plexiglas. — Litteratur.

Sunn ha mpa och nya zeelandslin.

Av SIGURD KÖHLER.

Vid statens provningsanstalt utföras bl. a.
undersökningar av tågvirke, snören, drev o. cl. med
avseende på fibersammansättning. För tillverkning
av-nämnda produkter användas jämte andra fiberslag
jämväl sunnhampa och nya zeelandslin. Dessa
fibrers upptäckande och identifiering medför
svårigheter när de förekomma i blandning med andra
liknande fiberslag. I det följande angivas metoder för
deras påvisande jämte en kort beskrivning av deras
egenskaper och utseende.

1. Sunnhampan är en bastfiber, som erhålles från
vissa i Indien inhemska växter tillhörande släktet
Crotalaria, i främsta rummet Crotalaria juncea, en
indisk ärtväxt. Utom C. juncea uppgivas även C.
retusa, C. sericea och C. striata användas för
utvinning av fibrer, vilka likaledes säljas som sunnhampa.
Matthews1 omnämner jämväl C. tenuifolia, vilken
emellertid enligt den botaniska litteraturen
förefaller att vara samma art som C. juncea.

C. juncea har i Indien använts långt före vår
tideräknings början för fibertillverkning. Numera odlas
den särskilt i nordvästra Indien på stora områden.
Sunnhampan har i hemlandet ett flertal andra namn,
bl. a. Bombay-hampa, Madras-hampa, kenna, janapa
etc. och uppträder även under benämningen indisk
hampa. Särskilt det sistnämnda namnet gör, att den
lätt förväxlas med den vanliga hampan av Cannabis
sativa, vilken även odlas som fiberväxt i Indien.

Sunnhampan utvinnes ur växtens stjälkar efter
röt-ning på ungefär samma sätt som vid linberedning.
De tekniska fibrerna, som hava en längd av
närmare 1/2 meter, äro till färgen blekgula och äro av
ungefär samma finleksgrad som vanlig hampa,
varför de även mest lämpa sig för ungefär samma
ändamål som denna. Särskilt lär sunnhampan uppskattas
för tillverkning av fiskredskap, vilket sannolikt
sammanhänger med densammas relativt ringa
hygro-skopicitet. I luft mättad med vattenånga angives
den upptaga ca 11 % fuktighet, under det att andra
liknande fiberslag under samma förhållanden upptaga
16 %—22 % fuktighet eller långt mera,
manillaham-pan t. e. ca 50 %.

Hållfastheten hos sunnhampan synes vara rätt olika
hos olika kvaliteter. Detta förefaller åtminstone
delvis vara beroende på huru rötningen utförts.
Matthews1 anger sålunda, att sunnhampa utvunnen

i Mattews. Textile Fibers, New Tork 1924.

ur färskt rötad växt hade en avslitningskraft lika
med ca 70 % av den hos vanlig hampa, under det
att en produkt erhållen ur torkade och därefter rotade
växter hade ungefär hälften av den färskt rotades
avslitningskraft. Matthews anger därtill, att av
Crotalaria tenuifolia erhålles en sunnhampa
(jubbul-porhampa), som har en avslitningskraft, som är
t. o. m. högre än den ryska hampans. C. tenuifolia
förefaller emellertid, som nämnts, att botaniskt sett
vara samma art som C. juncea.

De tekniska sunnhampfibrerna äro liksom övriga
bastfibrer uppbyggda av ett stort antal
elementar-fibrer, dvs. bastceller. Deras längd är enligt
Wiesner mellan 4,5 mm och 6,9 mm. Runt varje bastcell
ligger ett skikt förvedad substans, som i tvärsnittet
efter behandling med jodzinkklorid framträder med
gul färg. Det förvedade skiktet har i tvärsnitten
benägenhet att lossna från de innanför liggande icke
förvedade delarna. Den förvedade substansen
förefaller närmast att förekomma som ett fodral utanpå
bastcellerna. På grund av förekomsten av detta
förvedade skikt färgas de tekniska fibrerna röda, ehuru
tämligen svagt, av saltsyresur floroglucinlösning.
Cellulosahalten är emellertid hög. Den uppgår till ca
88 % —-i vanlig hampa ca 85 % och i lin ca 80 % —
90 % — av torrsubstansen (enligt Müller). Till
utseendet liknar sunnhampa i hög grad vanlig hampa
och även i mikroskopet förete dessa fiberslag stora
likheter. Det är huvudsakligen i tvärsnittet man
finner vissa olikheter, ehuru även dessa enligt
författarens erfarenhet äro ganska små. Enligt v. Höhnel1
framträder lumen i tvärsnittet nästan aldrig
spalt-eller linjeformad som hos hampa, utan är bred, oval
eller långsträckt. Författarens erfarenhet är, att denna
skillnad är ganska hårfin och att smal- eller
linjefor-mig lumen hos sunnhampa icke förefaller att vara
sällsynt. I de prov på sunnhampa författaren
undersökt har tvärsnittet haft växlande utseende från
poly-gonal form med rund lumen till flattryckt,
långsträckt oval med linjeformad till oval lumen (se fig.
1 och 2). Samma iakttagelse har även gjorts vid
undersökning av en stjälk av C. juncea liksom även
ifråga om C. sericea, C. striata och C. retusa.
Stjälkar av dessa arter hava godhetsfullt ställts till
författarens förfogande av professor S. Samuelsson, Na-

i v. Höhnel. Die Mikroskopie der teehnisch verwendeten
Faserstoffe, andra upplagan, Wien och Leipzig-,

11 APRIL 1936. HÄFTE 4

25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:28:00 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936k/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free