Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
Lösningar av polymerer i organiska lösningsmedel
äro färglösa och variera ifråga om viskositet från
mycket tunnflytande vätskor till halvfasta ämnen.
Emulsioner av polyakryleat likna mycket
kautschuk-latex ifråga om utseende och egenskaper. I flera
fall kunna de ersätta latex. Fasta polymerer i
korn-eller pulverform fås genom att utföra
polymerisatio-nen i en vätska, vari monomera formen är löslig men
den polymera olöslig.
Polymererna av akryleat och a-metylakryleat
kunna framställas i ett stort antal olika former, men
de skiljas gemensamt från andra hartser genom sin
färglösa genomskinlighet, sin vidhäftningsförmåga,
elasticitet samt resistens mot många reagenser.
Poly-merernas briljanta, vattenklara färg möjliggör
framställning av produkter med stor ljustransmission och
optisk klarhet. På grund av polymerernas
anmärkningsvärda stabilitet mot värme och ljus äro de
optiska egenskaperna permanenta.
Hårdhet, seghet och elasticitet variera som förut
nämnts, i det a-metylakrylsyremetylesterns polymerer
äro hårda och sega, medan de högre alifatiska
akryle-aten bliva alltmer mjuka, till klibbiga, halvflytande
produkter. Vattenabsorptionen varierar beroende på
sammansättningen mellan 0—2 à 3 %.
Akrylhartserna hava goda elektriska
isolations-egenskaper. Sålunda har polymetylakryleat en
dielektricitetskonstant av 5—6 och ett specifikt
elektriskt motstånd av 4 X 1012 ohm.
Polyakryleater hava större tänjbarhet än
poly-a-metylakryleat.
Polymererna äro i allmänhet olösliga i vatten,
alkohol och alifatiska kolväten och de flesta av dem
svälla obetydligt i etyleter. På andra sidan lösas de
helt eller svälla till mjuka geler i aromatiska
kolväten, klorkolväten, ketoner, estrar m. fi. De äro
mycket resistenta mot utspädda syror och hava god
motståndsförmåga mot utspädd akohol. Lägre
poly-a-metylakryleat synas vara fullständigt resistenta
mot fluorväte. Polymerer av både a-metylakryleat
och akryleat äro permanent termoplastiska.
Samtliga polymera akrylhartser äga utmärkt adhesion till
de flesta ytor. Genom knådning ökas vidhäftningen
till metallytor.
De nu beskrivna egenskaperna göra akrylhartserna
lämpliga till ett flertal olika användningsändamål.
Tidigt användes polyakryleat som mellanlägg i s. k.
splitterfritt glas för bilar, vartill de voro särskilt
lämpliga genom sin optiska klarhet och resistens mot
ljus och värme samt seghet och god vidhäftning.
Sådant glas utgöres av två glasskivor med
vidhäftande segt mellanlägg. Vid krossning med hårt
föremål uppstå visserligen sprickor i glaset, men
glasbitarna hänga ihop, tack vare mellanskiktet och
splittras samt kastas icke i olika riktningar.
Poly-akryleaten hava emellertid den olägenheten att vara
känsliga för temperaturväxlingar, varigenom de vid
lägre temperaturer bliva mera hårda, så att
"splitter-friheten" avsevärt minskas. Denna olägenhet har
man övervunnit till största delen genom att för
mellanläggen använda blandningar av olika monomera
former. Sådant splitterfritt glas säljes under
beteckningen luglas och sigla-glas.
Akrylhartsernas goda elektriska
isolationsegen-skaper göra dem lämpade som isolationsmaterial
särskilt, då deras böjlighet spelar roll. Deras vidhäft-
ningsförmåga möjliggör användning för ett flertal
olika ändamål, t, e. för överdrag på metaller, trä och
på textilvaror. Lösningar i organiska lösningsmedel
finna användning vid tillverkning av färglösa läcker
och fernissor. Härvid kunna de alltefter
lösningsmedlets art antingen sprutmålas eller påstrykas med
pensel. Resistensen mot kolväten möjliggör överdrag
med akrylhartser i kärl och behållare för bensin och
mineraloljor. Vattenemulsionerna äro lämpliga för
flera specialändamål t. e. till underbehandling av
Fig. 3. Flygmaskin med skyddshuv av plexiglas.
läder och skinn. Akrylhartsernas blandbarhet med
andra hartser och cellulosaestrar varierar betydligt
med polymerens konstitution. I allmänhet kunna
akrylhartserna lättare blandas med cellulosanitrat än
med cellulosaacetat.
Största intresse torde de hårda, vattenklara
akrylhartsernas användning i stället för glas erbjuda.
Produkten, benämnd plexiglas, är i större utsträckning
än splitterfritt glas ett säkerhetsglas, ty det splittras
icke vid slag. Det är böjligt, segt och icke sprött.
Genom behandling i värme kan det lätt böjas och
formas och bibehåller sedan formen. Det är
betydligt lättare än silikatglas, ty plexiglasets specifika
vikt är 1,18 mot ca 2,5 hos silikatglas. Bland övriga
fysikaliska data märkas följande: brytningsexponent
ca 1,491; böjhållfasthet 1090 kg/cm2, Brinellhårdhet
17,9 kg/mm-, utvidgningskoefficient 0,00012 och
draghållfasthet 750 kg/cm2. En nackdel är att plexiglas
lättare repas än silikatglas. Plexiglas användes till
fönster i flygmaskiner, till bilfönster, men dess
mycket höga pris torde hittills hava motverkat en
allmännare användning för detta ändamål.
Av vikt är plexiglasets stora genomsläpplighet för
ultraviolett ljus. Det har även använts till linser
och andra optiska ändamål. Plexiglaset kan lätt
färgas i olika färger med beständiga organiska
färgämnen oöh användes i färgat tillstånd till olika
prydnadsföremål.
E—t N—n.
litteratur
The Corrosion of Metals, av Wilh. Palmær.
Ingenjörsvetenskapsakademiens handlingar nr 108 (198 sid.).
Förliggande volym utgör andra delen av förf:s
publikationer rörande de omfattande undersökningar för vilka
redogörelse påbörjades i IVA:s handl. nr 93 (Part I,
General Theory) och bär underrubriken "Special Researches
11 april 1936
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
