Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
avkylas från hög
temperatur under det att de hårdna
genom uppvärmning,
vilket gjort att de
erhållit benämningen
"Temper-hardening alloys". Med
avseende på
korrosionsbeständigheten hos koppar
och dess legeringar har
även utförts omfattande
forskning, varigenom man
lyckats framställa
aluminium-kopparlegeringar med
stor beständighet mot
saltvatten. En tillsats av 2 à
3 % aluminium till
mässing höjer dennas
korrosionsbeständighet mot
saltvatten i oanad grad och
en liknande förbättring
hos koppar kan i detta
avseende nås med en tillsats
av 7 % aluminium. Det
särskilt vid
sjöångmaskiner viktiga problemet
ifråga om korrosion av
kondensortuberna har lett
till framställning av do
numera världsberömda
"AE super-nickeF’-tuberna, vilka besitta synnerligen
hög korrosionsbeständighet. Dessa tuber visa även
stor beständighet vid höga temperaturer, varför de
bland annat funnit användning för delar till
dieselmotorer. Ett annat resultat av korrosionsforskningen
har varit åstadkommandet av en
nickel-aluminiumbrons, som är särskilt motståndskraftig mot angrepp
av klor och blekvätskor, och som därför funnit stor
användning speciellt i pappersfabriker.
Kolhydrering.
Till slut skall sägas några ord om framställningen
av bensin vid den nya fabriken i Billingham,
Stock-ton-on-Tees, som anlagts med en årlig
produktionskapacitet av 150 000 ton bensin tillverkad av kol.
Kolhydreringen omfattar tre reaktionsförlopp, vilka
äga rum samtidigt. Den första reaktionen
omfattar avlägsnande av syre, kväve och svavel genom
reaktion med väte. Vätet överför härvid syret
till vatten, kvävet till ammoniak och svavlet till
vätesvavla. Den andra reaktionen består i en
adde-ring av väte i kolets kolvätesubstans. Den tredje
reaktionen består i en spaltning av de mättade
molekyler, som bildas genom väteadderingen. Härvid
spaltas de komplexa kolvätemolekylerna, som
bildats ur kolets beståndsdelar, till de enklare
molekyler vilka bilda bensinprodukterna. En fjärde
icke önskvärd reaktion äger ävenledes rum i någon
utsträckning. Denna består i en spaltning av de
större molekylkomplexen icke till oljor utan till
kolvätegas och till och med till koks. Detta sker
när spaltningsreaktionen tillåtes äga rum utan att
molekylerna först blivit vederbörligen mättade med
väte. Hydreringens problem består sålunda i att
välja lämpliga förhållanden i avseende på
temperatur, tryck, reaktionstid och katalys, så att de tre
önskade reaktionerna äga rum i största möjliga ut-
Fig. 8. Vy av de gaseldade högtrycksautoklaverna (250 atm.) i vilka kolet medels vätgas överföres
i bensin och oljor. Detta område är alltid avstängt för besökare. Den bakom apparaturen synliga
väggen avskiljer denna avdelning från fabriksområdet till förhindrande av explosionsolyckor. Hela
apparaturen manövreras automatiskt från kontrollrum på betryggande avstånd.
sträckning under det att den icke önskvärda
gas-bildningsreaktionen i minsta grad förekommer.
Äran av upptäckten av kolhydreringsprocessen för
framställning av olja ur kol tillkommer Bergius.
Hans experiment började redan före världskriget och
slutade med en liten teknisk anläggning i Rheinau
vid Mannheim, som var i gång till år 1927. Efter
kriget började I. G. Farbenindustri att självständigt
bearbeta detta problem och utvecklingen i Tyskland
hade snart helt övergått i deras händer. De byggde
den första fabriksmässiga hydreringsanläggningen i
Leuna år 1927. Ursprungligen var denna anläggning
avsedd för framställning av bensin ur brunkol, men
intill 1931 användes den huvudsakligen för hydrering
av lågtemperaturtjära från brunkol ävensom för
behandling av tysk råpetroleum. I. G. Farbenindustri
associerade sig med Standard Oil Co (New Jersey),
vilket senare företag byggde två fabriker i Förenta
staterna för hydrering av råpetroleum. Ar 1927
började I. C. I. att experimentera med hydrering av
bituminösa kol. Detta kom som en naturlig följd
av detta företags stora erfarenhet i avseende på
processer i stor skala i vilka väte användes under högt
tryck, sådana som den syntetiska framställningen av
ammoniak och metanol. År 1929 anlades en fabrik
i halvstor skala för behandling av 10 ton kol per
dygn, vilken fabrik var i gång intill slutet av år
1930. Detta var den första anläggning i
fabriksmässig skala som arbetat någon längre tid med
hydrering av bituminösa kol.
År 1931 sammanslogo sig de fyra stora företagen
på hydreringens område, nämligen I. G.
Farbenindustri, Standard Oil Co (New Jersey), Royal Dutch
Shell-gruppen och Imperial Chemical Industries till
en intressegemenskap, The International
Hydrogena-tion Patents Company, för ett gemensamt bevakande
av patenträttigheterna och utbyte av teknisk erfa-
11 april 1936
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
