Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
renhet. Samtidigt träffades överenskommelse om
saluförande av produkterna genom redan förefintliga
distributionsbolag.
Vid slutet av år 1932 hade forskningsarbetet burit
frukt och planerna för byggandet av en fabrik i stor
skala voro färdiga. I juli 1933 gav engelska
regeringen sitt stöd i form av en garanti för fortsatt
preferens för inhemsk bensin, varefter I. C. I. beslöt
byggandet av fabriken i Billingham. Detta är den
första stora anläggningen i världen för hydrering av
bituminösa kol. Den har planerats för en årlig
tillverkning av 100 000 ton bensin ur kol och 50 000 ton
bensin ur tjära och oljor härstammande från kol.
Innan det råa kolet inmatas i den egentliga
hydre-ringsanläggningen får det genomgå en
tvättningsprocedur för avlägsnande av huvudparten av
föroreningarna. Till en början avlägsnas damm och finare
kolpartiklar genom luftrening följd av siktning.
Härefter får kolet genomgå den s. k. Chancetvättnings
processen. Denna grundar sig på en flotering av
kolet i en suspension av sand i vatten. En avsevärd
mängd lera o. d. sjunker härvid till botten i
sand-vattensuspensionen och avlägsnas. Efter denna
rening inkommer kolet i hydreringsanläggningen,
varest det via vägningsmaskiner kontinuerligt
inmatas i kvarnar. I dessa kvarnar males det
tillsammans med tung olja, som återgår från ett av
de senare stadierna i processen. Produkten från
kvarnarna är en kolpasta som innehåller 50 %
kol och som är lättfluten och tämligen stabil och som
kan pumpas genom rörledningar. Från kvarnarna
inkommer kolpastan i hydrauliska pumpar, i vilka
den komprimeras till 250 atmosfärers tryck.
Härifrån går den till reaktionsapparaturen, varunder den
på vägen blandas med vätgas. I
reaktionsapparaturen upphettas blandningen av kolpasta och väte
genom att få passera igenom värmeutbytesapparater
och en förvärmare, som på utsidan upphettas med
gas, varefter blandningen ledes genom en serie
autoklaver, s. k. converters. Dessa liögtrycksautoklaver
bestå av smidda stålbehållare omkring 15 m höga och
med en diameter av ca 2 m vägande vardera 150 ton.
Tillståndet i autoklaverna anpassas alltefter det
reaktionsförlopp som önskas. Trycket hålles vid 250
atmosfärer för att gynnsamt påverka
väteupptagningen i kolet. Temperaturen varierar mellan 300
och 500°C beroende på det inmatade materialets
natur och de produkter som önskas. Dessutom
användas katalysatorer, vilka antingen införas separat
eller tillsammans med kolpastan. Genom reaktionen
i autoklaverna överföres huvuddelen av kolet i
bensin och oljor, och det sista reaktionssteget består helt
enkelt i nedkylning av den erhållna
bensinoljebland-ningen. Råprodukten från reaktionsautoklaverna
tages ur tryckzonen och pumpas till en
destillationsan-läggning. Denna innehåller ett antal
fraktionerings-kolonner med gasupphettade förvärmare. I denna
destillationsanordning uppdelas blandningen i tre
fraktioner: tung olja, mellantung olja och bensin.
Denna bensin utgör en del av fabrikens färdiga
produkt. En del av den tunga oljan återgår till
processens början och användes för framställning av
kolpastan, såsom tidigare omtalats. Återstoden av den
tunga oljan och hela mellanoljefraktionen får sedan
undergå vidare reaktion för framställning av bensin.
För detta ändamål finnes en s. k. efterreaktionsappa-
ratur (second stage reaction unit), innefattande
värmeutbytesapparater, förvärmare och autoklaver av
samma slag som i den förut nämnda
hydreringsanläggningen. I denna sistnämnda apparatur får den
tunga oljan reagera med väte och den så utvunna
produkten underkastas därpå en fraktionering i bensin
och medeltung olja. Ali erhållen medeltung olja
överföres till bensin i en tredje hydreringsanläggning,
vilken skiljer sig från de två förstnämnda i så måtto,
att reaktionen i densamma försiggår i gasfas med
användning av fast katalysator. Den från de två
förstnämnda reaktionsanläggningarna erhållna
bensinen underkastas raffinering med svavelsyra och
kaustik soda. Huvuddelen av bensinen erhålles
emellertid i den tredje reaktionsanläggningen och är
av sådan renhet, att den endast kräver tvättning med
kaustik soda. Härefter är bensinen klar för lagring i
tankanläggningar invid floden Tees, varifrån den
försändes till avnämarna.
I det föregående har endast talats om den del av
kolet, som slutligen blir överfört till bensin, men det
finnes även tre reaktioner vid vilka kolet icke
övergår i bensin. För det första äger en eliminering av
råkolets syre, kväve och svavel rum. Härvid
överföras dessa av vätet till vatten, ammoniak och
väte-svavla såsom redan omtalats, varvid en
vattenlösning erhålles som får separera från de från den första
reaktionsapparaturen kommande olje- och
bensinprodukterna. Denna vattenlösning bearbetas på
ammoniumsulfat. För det andra undandrar sig en del av
kolet reaktion med väte. Denna del utgöres
huvudsakligen av kolets urspungliga askhalt jämte en
mindre del verklig kolsubstans. Denna oreagerade del
uttages ur systemet och behandlas för återvinning av
olja. Återstoden utgöres av en mindre mängd koks,
som pulvriseras och användes såsom bränsle i
ångpanneanläggningen. För det tredje bildas i varje
reaktionsapparat en viss mängd gasformiga kolväten
till följd av den ovannämnda icke önskvärda
spalt-ningen. Denna gas, den s. k. butangasen, användes
dels såsom bränsle under ångpannorna och dels för
framställning av vätgas genom behandling med ånga
i närvaro av katalysatorer. En del försäljes i
flytande form på stålflaskor för att användas på platser
där stadsgas ej kan erhållas. Huvuddelen av den
vätgas som användes i Billingham framställes ur
vattengas på samma sätt som vid de syntetiska
ammoniakfabrikerna.
Den första bensinen tillverkades i februari 1935
med kreosottjära som utgångsmaterial. I juni 1935
användes kol första gången som råmaterial.
Fabriken arbetar numera fullkomligt tillfredsställande och
hade till i mars 1936 producerat 80 000 ton syntetisk
bensin. Bensinutbytet, beräknat på torr, askfri
kol-substans, överstiger 60 %. Utbytet vid hydrering
av tjära och tjäroljor ligger mellan 80 och 90
vikts-procent. Totala kolförbrukningen i en
hydreringsanläggning som uteslutande arbetar med bituminöst kol
som bränsle och råmaterial rör sig om 3,5-—4 ton per
ton framställd bensin.
Den framställda bensinen är av jämn och god
kvalitet, och de olika fraktionerna ha kunnat framställas
i enlighet med fordringarna. Processen kan även
användas för framställning av dieselolja. Den tunga
olja som erhålles i den första reaktionsapparaturen
är därjämte fullt användbar såsom brännolja. (s.)
40
12 sept. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
