- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Kemi /
52

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

§ lf

■9 2f

Zo•

<tö’

éc’



Fig. 1. Kalciumalifats löslighet i vatten. 7 = Önantat. 8 = Kaprylat,
9 –- Pelargonat.

mellan kalcium- resp. magnesiumalifaten och
iiatrium-hydroxid- resp. natriumkarbonatlösning.

Utgående från Kahlbaumspreparat av
natriumstea-rat och natriumoleat framställdes motsvarande
kalcium- och magnesiumföreningar.

Kalciumstearatet kokades med en ekvivalent
mängd utspädd natriumkarbonatlösning. Efter 30
min. kokning hade ingen omsättning inträffat:
fla-gorna av kalciumstearat simmade omkring
oförändrade i lösningen. Även tillsats av soda i överskott
medförde icke någon ytterligare förändring.
Tydligen är kalciumstearatet i överensstämmelse med de
gjorda beräkningarna mera olösligt än karbonatet.

Försök utfördes vidare med magnesiumstearat och
en ekvivalent mängd natriumhydratlösning. Vid
kokning började lösningen skumma och flagorna av
mag-nesiumstearatet försvunno, samtidigt som lösningen
blev mer och mer opalescent och till slut
ogenomskinlig. Efter 5 min. förmärktes icke längre någon
fortsatt förändring. Efter fällning med BaCl,-lösning
titrerades med n/10 HCl, varvid det visade sig, att
ca 90 % av det tillförda alkalit omsatt sig med
mag-nesiatvålen.

Vid kokning av kalciumoleat resp. magnesiumoleat
med natriumhydrat- och natriumkarbonatlösning ägde
omsättning rum i alla fallen. Det är tydligt att
kal-ciumoleatet är mera lättlösligt än stearatet.

Till slut gjordes försök med kalktvål och
magnesia-tvål framställd ur kokosfett-tvål. Kokosfettet
innehåller huvudsakligen lägremolekylära fettsyror,
framförallt kaprin-, laurin- och myristinsyra. Såväl
kalktvålen som magnesiatvålen omsatte sig både med
natriumhydrat- och natriumkarbonatlösning.

Det skulle hava sitt intresse att på likartat sätt
undersöka omsättningen mellan natriumfosfat och de
högre kalciumalifaten, då kalciumtrifosfatets
löslighet är ännu lägre än karbonatets. Möjligen skulle
t. o. m. kalciumstearatet kunna bringas i lösning.
Kalciumtrifosfatets löslighet vid 25°C utgör 4.35 mg
per liter. Emellertid bildas vid tillsats av natrium-

fosfat till hårt vatten kalkrikare och även
kiselsvre-haltiga föreningar, vilkas löslighet är ännu lägre än
trifosfatets.5

Undersökningar av här relaterat slag hava sitt
intresse för bedömning av löslighetsförhållandena hos
kalktvålarna och möjligheterna att avlägsna
kalk-resp. magnesiahårdheten för att förhindra dessa
tvålars uppkomst. Jämförande tvättningsförsök med
tvål vid samtidig tillsats av avhärdande medel, såsom
lut, soda eller natriumfosfat, hava dock visat," att
härvid inte så gynnsam effekt uppnås som med
permuterat vatten. Av de erhållna värdena för vävens
askhalt och extrakthalt framgår att de avhärdande
ämnena icke förmå helt hindra avsättningen av
utfällningar i vävnaderna. Vid fällningarnas uppkomst
och avsättning i vävnaderna spela kalktvålarnas
kolloidkemiska egenskaper troligen en större roll än
de nu berörda löslighetsförhållandena.

Det är allmänt känt att om kalktvål sättes till en
lösning av natrontvål. denna lösning vid skakning
snabbt överför kalktvålcn i ett mycket findisperst
tillstånd. Lösningen får ett mjölkigt utseende, och
är kalktvålmängden ringa, håller den sig svävande
under lång tid. Natrontvålen har alltså vad man
med kolloidkemisk nomenklatur kallar peptiserande
förmåga, samtidigt som den är en skyddskolloid för
kalktvålen. Vid vävnadernas kokning i en
tvållösning — eventuellt försatt med soda eller lut —
behöver man alltså icke befara, att kalktvålfällning
skall avskilja sig i vävnaderna. Vid en viss punkt
av skölj ningen måste det inträffa, att natrontvålens
skyddsverkan på grund av utspädning och närvaro
av sköljvattnets Ca-" och Mg"-ioner ieke längre
räcker till för att hålla kalktvålen i suspenderat till
stånd. Kalktvålen utfaller då i flockig form och
avsätter sig lätt på vävnaderna. Den tanken ligger
nära till hands att använda någon annan
skyddskolloid än natrontvål, vilken vid sköljningen håller
kalktvålen peptiserad. En mycket värdefull under
sökning beträffande kalktvålarnas kolloidkemiska
förhållanden har utförts av E. Sauer,7 vilken här i
korthet skall refereras.

Suspensioner av kalciumoleat, -palmitat och
-stea-rat framställdes på så sätt att en
kalciumbikarbonat-lösning, vars koncentration motsvarade 18° (tyska
hårdhetsgrader), försattes med en ekvivalent mängd

5 Se t. e. Berl och medarbetare, Chemische
Ingenieur-Technik, Del II, sid. 263, Berlin 1935.
o Norlin, loc. cit.

7 über Bildung und Eigenschaften kolloider Kalkseifen,
Festschrift der technischen Hochschule Stuttgart, zur
Voll-endung ihres ersten Jahrhunderts 1829—1929, sid. 384.

Fig. 2. Extrapolering av de högremolekylära fealciumalifatens löslighet.

52

12 sept. 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:19:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936k/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free