Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
av motsvarande tvållösning. Den härvid erhållna
kolloidala lösningen försattes med en stigande mängd
kalciumbikarbonatlösning. Beroende på överskottet
av kalciumjoner utflockas då mindre eller större
mängd kalktvål, som kan skiljas från suspensionen i
en skiljetratt, ity den utflockade kalktvålen flyter upp
på ytan och lätt kan avskiljas. Kalktvålen
sönderdelas med saltsyra, den avskilda fettsyran extraheras
med eter, som därpå avdunstas. Den på så sätt
bestämda mängden syra omräknas till motsvarande
kal-ciumalifat.
Det visade sig vid dessa utflockningsförsök, att
kal-ciumoleat avskiljes betydligt snabbare än de båda
andra kalktvålarna. Vid ett överskott av Ca "-jon
motsvarande 56 % hade 42 % av kalciumoleatet,
men endast 2 % av stearatet och intet av palmitatet
utflockats. Vid 100 % överskott av Ca"-jon voro
motsvarande siffror 83, 26 och 11 %.
Sauer utförde även utflockningsförsök med
kalciumsulfat och -kloridlösningar. Även i dessa fall
utflockades oleatet lättast. Vidare undersöktes
ut-flockningen av blandningar av de tre alifaten. En
blandning av oleat-palmitat visade ett medelvärde,
varemot oleat-stearat och framförallt palmitat-stearat
flockades mycket starkare än vardera alifatet för sig.
Därnäst utförde Sauer flockningsförsök med
ekvi-molekylära lösningar genom skakning. Även i detta
fall flockade oleatet tydligt snabbast. Vid
skaknings-försök i närvaro av filtermassa sker en mycket snabb
och fullständig avskiljning av kalktvålarna. Man kan
härav sluta sig till att vävnaderna vid tvättningen
hava ett avsevärt inflytande på kalktvålarnas
utflockning vid sköljningen. Vidare är det mycket
sannolikt, att den på vävnaderna avsatta kalktvålen icke
har samma sammansättning med avseende på halten
av olika fettsyror som det använda tvättmedlet.
Troligen är kalktvålen anrikad på omättade fettsyror.
Detta förhållande kan i vissa fall ha en menlig
inverkan på vävnadernas hållfasthet och utseende.
Beträffande Sauers undersökningar över särskilda
skyddskolloider för kalktvål är följande att omnämna.
Kalciumoleat behöver större mängder skyddskolloid
för stabilisering än de båda andra använda alifaten,
då gelatin eller agar-agar användas, varemot
gummi-arabikum visar ett motsatt förhållande. Det är icke
förvånande, att vid försök med skakning av
kalk-tvålsuspensionen med filtermassa en större mängd
skyddskolloid erfordrades för förhindrande av
utflockning.
I en särskild undersökning har Sauer visat, att de
kolloidala kalktvålarna nedsätta vattnets ytspänning,
varför en viss rengöringsförmåga även tillkommer
dem, med undantag av kalciumstearatet, som hade en
mycket obetydlig sådan effekt.
%
12 3 4 5 6 7 l 9 ro » tt
t —
Fig. 3. Kurvakara för monomolekylärt Bönderfall.
12 sept. 1936
Fig. 4. Hypotetisk kurvakara för en dispers acceptors syreupptagning.
Sedermera har även Leo Polesie8 utfört en
värdefull undersökning över skyddskolloider för
kalk-tvålar. Han konstaterar att sulfurerade oljor av
typen "Hydrosan" eller "Intrasol", som själva äro
kalkbeständiga, peptisera kalktvålar och utgöra goda
skyddskolloider. Utförda tvättningsförsök med
ylle-väv visade emellertid, att skyddskolloiderna såväl
av denna typ som de av Sauer undersökta icke
förhindra avsättningen av kalktvålarna. I de tvättade
vävnaderna förefanns lika mycket kalk antingen
gummiarabikum, agar-agar, "Intrasol" eller ingen
skyddskolloid alis användes. Enligt Polesie medför
användningen av skyddskolloid dock den fördelen att
kalktvålen utfälles på väven i mycket finfördelad
form, varför dess utseende blir bättre. Vidare göres
även en viss inbesparing av tvättmedel, då den
rengörande förmågan hos tvålen bättre utnyttjas.
Vad den av Norlin och Skärblom0 framförda
autoxidationshypotesen ifråga om starkt omättade
kalktvålars angrepp på vävnader beträffar ha
ytterligare några belägg för dess sannolikhet
framkommit. Linneväv, som vid Statens provningsanstalt
tvättats 25 gånger med ur soyabönolja framställd
tvål i Stockholms vatten (hårdhet 4,3°), vars
hållfasthet minskat 33 % av den ursprungliga och vars vikt
ökat 3,7 %, undersöktes på nytt med avseende på
hållfastheten efter 1 år och 5 månaders förvaring i
mörker och vid normal luftfuktighet. Dess
hållfasthet hade nedgått ytterligare 11 %. Väven tvättades
nu med en ur kokosfett framställd tvål i destillerat
vatten. Genom denna behandling avlägsnades den
i väven vid den tidigare tvättningen avskilda
kalktvålen fullständigt, vilket framgick av vävens
viktsminskning (3,4 %), av den minskade askhalten
(0,10 %, hos den otvättade väven 0,12 %), av vävens
färgförändring från tämligen starkt gulfärgad till rent
vit och slutligen därav att tvättlösningen vid en
förnyad tvättning med kokosfett-tvål i destillerat vatten
förblev fullt klar. Vid hållfasthetsbestämning på den
på detta sätt från kalktvål befriade väven erhölls
samma värde som före denna behandling. Den under
förvaringen liksom den under den tidigare
tvättserien uppkomna hållfasthetsändringen torde sålunda
böra hänföras till en ändring av själva
fibermaterialets hållfasthet, och som orsak till denna
hållfasthetsändring kan knappast något annan än en kemisk
inverkan av den inkrusterade kalktvålen komma ifråga.
Autoxidationshypotesen har även prövats på ett
mera direkt sätt. Med soyabönoljetvål i
Stockholmsvatten tvättad väv torkades med samma hastighet
dels i luft, dels i syrefri kvävgas.
8 Melliands Textilberichte, 11, 623 (1930).
9 Ingenjörsvetenskapsakademiens handlingar nr 100 (1930).
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
