Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 9. Motståndskoefflcienten för klot i luft av olika turbulensgrad.
(De inlagda punkterna äro flygförsöksvärden. erhållna på olika höjder
vid de mest skilda väderleksförhållanden.)
ståndet med hänsyn till turbulensgraden och på så
sätt få värden, som kunna tillämpas i luft av annan
turbulensgrad, t. e. i den fria atmosfären.
Av fig. 1 och 9 framgår det dock, att dessa
synpunkter endast äro väsentliga inom ett visst
Ä-om-råde, det s. k. "övergångsområdet", (inom vilket
strömningen i gränsskiktet övergår från laminär till
turbulent).
Vid kroppar, som äro helt nedsänkta i en vätska,
uppträder vid stora hastigheter ett fenomen, som
benämnes kavitation. Fenomenet inträder i de
områden utanför kroppens yta, där strömningshastigheten
är så stor, att statiska trycket blivit lägre än
ångtrycket vid den ifrågavarande temperaturen. Vätskan
börjar då koka, och strömningen bakom kroppen blir
uppfylld av en heterogen blandning av ånga och
vätska, vilken verkar korroderande på materialet i
kroppen. Kavitationen medför en avsevärd
motståndsökning och måste därför t. e. vid
skeppspropellrar och vattenturbiner i möjligaste mån undvikas.
Inducerat motstånd.
Denna motståndsform kan endast uppkomma hos
kroppar, som ha en aero- eller hydrodynamisk
tvärkraft (t. e. lyftkraft) och är direkt betingad av denna.
Uppkomsten av en tvärkraft möjliggöres av den inre
friktionen i luften, men tvärkraftens storlek
bestämmes av kroppens form och läge i förhållande till
rörelseriktningen. Emedan den här ifrågavarande
motståndsformen orsakas av tvärkraften kan man
alltså säga, att dess storlek beror av kroppens form
och läge, men att dess uppkomst i sista hand betingas
av den inre friktionen.
En lyftkraft kan icke erhållas med mindre någon
del av luftströmmen accelereras nedåt. Då luften
passerar kroppen, åstadkommer denna successivt en
riktningsförändring hos strömningen. Enligt
impulssatsen uppstår då på kroppen en reaktionskraft,
vilken är riktad längas bissektrisen till den vinkel, som
bildas av strömningsriktningen framför och bakom
kroppen (fig. 10). Den komposant av denna kraft,
som är vinkelrät mot den ursprungliga
strömningsriktningen — dvs. flygbanan, ifall kroppen är en
flygmaskinsvinge, — bildar tvärkraften — eller
lyftkraften, som den kallas i det nämnda exemplet.
Kom-posanten parallellt med flygbanan utgör det
inducerade motståndet.
Ju större den luftmassa är, som böjes av nedåt,
desto mindre nersvepningsvinkel erfordras för ett
visst upptryck och desto mindre blir också det
inducerade motståndet.
Sambandet mellan tvärkraften och det inducerade
motståndet kan skrivas
x.= 22
1 nqb2
(b = vingens spännvidd, q = -| o i>2 = dynamiska
trycket.)
Uttryckes detta samband med hjälp av koefficienter,
vilka definieras på samma sätt som å sid. 4, erhålles
C.ri —
-71 /.
b2 \
Å = p = vingens sidoförhållande, F — vingyta I
Det inducerade motståndet växer således
proportionellt mot kvadraten på upptrycket och
proportio-nalitetsfaktorn är omvänt proportionell mot
sidoförhållandet.
Ett lågt värde på det inducerade motståndet
erhålles alltså vid stort sidoförhållande och vid liten
lyftkraft. Vid t. e. segelflygplan, där det är av
yttersta vikt att nedbringa alla motstånd till ett
minimum, användas därför hos vingen mycket stora
sidoförhållanden (2= 15 à 20). Fig. 11 visar en mo-
Fig. 11. Segelflygplanet Fafnir I.
10
15 ferm. 19.%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
