Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
förhällandet mellan svetsens och plåtens hållfasthet,
eller med andra ord svetsfaktorn, och lägger denna till
grund för dimensioneringen. Vid dimensionering för
slagpåkänningar däremot, är saken ej så enkel.
Storleken av det upptagna slagarbetet är nämligen icke
beroende på endast materialets egenskaper, utan även på
sättet för provets utförande och av provstavens form.
Detta skulle i och för sig icke göra någonting om man
städse använde samma provmetod, men den procentuella
nedsättningen i slagarbete hos en svets jämfört med
plåtmaterialet synes bliva olika allt efter anvisningens
_55_
H
Uj
Fig. 1. Provstav utan anvisning, gällande stumsvetsar.
t
10 m
Fig. 2. Provstav med anvisning, gällande kälsvetsar.
form, dvs. graden av brottanvisning. Nedanstående
siffror ha bland andra erhållits av Hallström vid en
undersökningsserie för utrönande av inverkan av vissa
olika anordningar av anvisningen vid slagprov:1)
Upptaget slagarbete i kgcm/mm2
nu,„„ „„„„ Provstav utan anvisning
Charpy-prov (andra dimeBsioner)
Plåt ................ 12 6
Svets av:
blank elektrod ____ 1 (0,08) 2 (0,50)
klädd „ ____ 6 (0,50) 5 (0,83)
Inom parentes angives de tal, som erhålles, om man
bildar förhållandet mellan svetsens slagarbete och
plåtens vid samma provstavsform. Talen kunna betraktas
som ett slags svetsfaktorer gällande slagpåkänningar.
Man ser, att för blank elektrod har erhållits två
faktorer, av vilka den ena är mer än sex gånger så stor
som den andra. Vid klädd elektrod har en mindre,
men i alla fall ganska avsevärd skillnad erhållits. I
båda fallen har den högre svetsfaktorn erhållits med
proven utan anvisning. Då formen på provstaven är
av sådan betydelse för resultatet vid slagprovning av
svetsar, bör man tydligen, vid dimensionering av ett
svetsat förband för slagpåkänningar, räkna med värden,
som erhållits från provstavar som till formen motsvara
svetsförbandet. Att t. e. använda resultat från
Charpy-provet för dimensionering av stumsvetsar blir
missvisande och alltför ogynnsamt.
Svetsförbanden kunna uppdelas i två huvudtyper,
stumförband och förband med kälsvetsar. Den
naturligaste motsvarigheten till stumsvetsar blir en provstav
utan anvisning, t. e. enligt fig. 1. För att få en
motsvarighet till olika förbandstyper med kälsvetsar bör
man tydligen välja en provstavsform med en
anvisning liknande den som förekommer vid kälsvetsar. Men
frågan är, om någon av de vanliga provstavsformerna
ge en tillräckligt skarp anvisning? Det skulle i så fall
vara Izodprovet. I annat fall skulle förf. vilja föreslå,
att en provstavsform enligt fig. 2 gjordes till föremål
för undersökningar för att utröna dess lämplighet för
slagprov gällande kälsvetsar, varvid samtidigt
provstaven enligt fig. 1 för stumsvetsar underkastas
motsvarande utprovning. Man kan förvänta, att de
svetsfaktorer som komma att erhållas av det föreslagna
käl-svetsprovet bli lägre än de som erhållas med
Charpy-provet, varigenom kälsvetsen komimer att framstå i än
ofördelaktigare dager än hittills.
i Teknisk tidskrift Mekanik, 19 aug-. 1933.
Om ovanstående resonemang visar sig hållbart,
skulle slagprov enligt Charpy m. fi. ge för låga värden
för tillämpning på stumsvetsar, och något för höga
värden för kälsvetsar.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för Mekanik
höll ordinarie sammanträde å föreningens lokal den
14 januari 1936.
Ordföranden, förste flygingenjören E. Sjögren,
hälsade de närvarande välkomna och förklarade
sammanträdet öppnat. — Att tillsammans med ordföranden
justera dagens protokoll utsågos docent H. F.
Nordström och direktör Ernst M. Ågren". — Styrelsens
berättelse för år 1935 förelåg men föredrogs ej i sin
helhet, då densamma kommer att införas i Teknisk
tidskrift Mekanik. Ur berättelsen upplästes dock namnen
på de under året avlidna medlemmarna och deras minne
ägnades en tyst hyllning.
I avdelningen invaldes myntdirektör A. Grabe
(enhälligt under nachspielet), civilingenjör O. Bennich,
professor Carl-Gustaf Rossby och ingenjör Åke
Norrman.
Styrelsen föreslog avdelningen att invälja fil. dr F.
Odqvist i avdelningens standardkommitté för
konstruktionsfrågor. Avdelningen godtog förslaget.
Ordföranden meddelade att ett inkommet
standardiseringsärende SMS särtryck nr 178: Preliminärt förslag
till standard för dimensioner och toleranser för
varmvalsat rundstål, fyrkantstål, plattstål och bandstål
hänskjutits till avdelningens standardkommitté för
verkstadsfrågor, vilken för detta ärendes behandling förstärkts med
av avdelningen för Kemi och bergsvetenskap utsedda
kommitterade. Avdelningen godkände åtgärden.
Civilingenjör U. Boye höll därpå föredrag över ämnet:
"Elektrolytisk kadmiering och i samband därmed
uppkommande vätesprödhet." Utan att ingå på någon
allmännare jämförelse mellan olika korrosionsskydd
uppdrogs dock en jämförelse mellan de närbesläktade
metallerna kadmium och zink som skyddande beläggningar.
De olika möjligheterna att pålägga kadmium genom
sprutning och elektrolytisk utfällning i sulfat och
cyanidbad beskrevos. Det genom betningen av materialet
upptagna vätet kan giva upphov till blåsor, ändrad
klangförmåga eller åstadkomma större benägenhet hos
materialet för korrosionsutmattning. De faktorer, som
inverka på väteupptagningen och de möjligheter man har
att minska skörheten granskades. Slutligen framdrogos
en del praktiska fall, där väteabsorptionen varit orsak
till svårigheter samt visades huru dessa övervunnits.
I en efterföljande diskussion yttrade sig tekn. dr S.
Brennert och berörde därvid särskilt kallbearbetningens
inverkan på betsprödheten. Ett kortare inlägg gjordes
även av civilingenjör C. F. Lidén, varefter ordföranden
framförde avdelningens tack till föredragshållaren för
det intressanta föredraget.
Maskindirektör R. Rettig höll ett föredrag över
ämnet: "Moderna hjälpmedel i en verkstad för reparation
av järnvägsvagnar." I anslutning till en instruktiv serie
skioptikonbilder beskrev talaren den omläggning av
sättet för revision av järnvägsvagnar, som företagits vid
S. J:s verkstäder vid Tomteboda. För att alla
förekommande arbeten skola kunna utföras med minsta möjliga
tidsutdräkt, ha en hel del specialapparater och verktyg
anskaffats varjämte förråd för dessa verktyg och övrigt
arbetsmaterial måst anordnas, så att allt snabbt kan
komma fram till arbetsplatsen. Efter föredraget
uttalade ordföranden avdelningens tack till maskindirektör
Rettig.
Efter sammanträdet intogs supé åtföljd av samkväm.
Bn.
24
15 febr. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
