Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
MEKANIK
redaktör: H. F. NORDSTRÖM
UTGIVEN AV SVENSKA T EK NOLOG F O R E N I NOEN
INNEHÅLL: Om friktion och smörjning, av civilingenjör Einar Bristedt. — Vilka fysikaliska egenskaper äro
avgörande för en vätskas smörjförmåga?, av professor W. Weibull. — Föreningsmeddelanden. — Litteratur.
Om friktion och smörjning.1
Av civilingeniör EINAR BRISTEDT.
Torrfriktion och vätskefriktion.
Ismörjningstekniken skiljer man mellan friktion
av två slag, torrfriktion, som förekommer mellan
osmorda eller mycket sparsamt smorda ytor, och
vätskefriktion, som förekommer där friktionsytorna
äro helt skilda åt av en oljefilm.
Torrfriktionen lyder som bekant den CouLOMBska
lagen W = ^ • P kg, där friktionskoefficienten fx är
beroende av ytornas material och deras
ytbeskaffen-het och P är normaltrycket mellan ytorna.
Friktionen är alltså i detta fall oberoende av
friktionsytornas storlek och av hastigheten och formeln kan ej
tillämpas vid smörjningsproblem i allmänhet utan
endast vid beräkning av bromsar, kopplingar och
liknande.
Vätskefriktionen förutsätter, att
smörjmedelsskiktet mellan friktionsytorna är så tjockt, att ytorna
äro helt skilda från varandra och friktionen är
naturligen oberoende av friktionsytornas material och
yt-beskaffenhet och endast beroende av smörjmedlets
skjuvningsmotstånd. En naturlig följd av den rena
vätskefriktionen är fullständig frånvaro av slitning.
Eftersom erfarenheten visar, att slitning förekommer
vid de allra flesta friktionsytor, är tydligen den rena
vätskefriktionen ett smörj ningstillstånd, som ganska
sällan uppnås, och i regel har man i praktiken att
räikna med ett mellantillstånd av vätskefriktion och
torrfriktion. Oljefilmen mellan ytorna är tydligen
så tunn, att den ej helt kan skilja ytornas
ojämnheter från varandra, varför en del av trycket
upptages av friktionsytorna själva, vilket resulterar i
slitning. Beroende på förhållandena kan den partiella
torrfriktionen vara mer eller mindre utpräglad.
Härmed är smörjningsteknikens uppgift antydd,
nämligen att fastställa villkoren för uppnående av ren
vätskefriktion och att fastställa de lagar, som gälla
för detta friktionstillstånd. Man har härvid att taga
hänsyn dels till de konstruktiva detaljer, som
sammanhänga med friktionsytornas rätta dimensionering
och utformning och de använda
smörjningsanord-ningarna, dels till fordringarna på smörjmedlet.
Grundbetingelserna för vätskefriktion.
Innan vi gå in på de hydrodynamiska teorierna för
smörj ningsförloppet, böra vi fastställa grundbeting-
1 Föredrag hållet vid Svenska teknologföreningens
avdelnings för Mekanik sammanträde den 19 november 1935.
elserna för erhållande av vätskefriktion. Om vi
tänka oss två parallella och absolut plana ytor, som
röra sig mot varandra, kommer trycket ytorna
emellan att sträva efter att pressa bort smörjmedlet från
ytorna och en aldrig så riklig smörjning kan ej
förhjälpa oss till vätskefriktion, då inga krafter finnas,
som sträva att bilda ett oljeskikt mellan ytorna. Om
däremot den rörliga ytan avfasas enligt fig. 1
kommer i den uppkomna oljekilen en tryckstegring att
äga rum, som ökar mot kilens spets, och vi få en
tryckfördelning i oljeskiktet som kurvan visar. En
förutsättning härför är dock naturligtvis en viss
ini-nimihastighet ytorna emellan och ett smörjmedel,
som är vidhäftande, så att det förmår utfylla
spelrummet.
Mellan de parallella ytorna bibehålles ett visst
övertryck, under det att i bakkanten ett undertryck
uppstår, som dock måste vara relativt obetydligt, då
i annat fall luft skulle sugas in eller smörjmedlets
förångningspunkt uppnås. Om de avfasade ytorna
Fig. 1. Tryckstegring i oljefilmen pà grund av den kilformigt
utbildade glidytan.
äro riktigt dimensionerade i förhållande till
hastigheten och om smörjmedlet är rätt valt, kunna vi
alltså räkna, med att få ett resulterande upptryck, som
motsvarar belastningen, och att bibehålla en
tillräckligt tjock film mellan ytorna för att skilja dessa åt.
Grundvillkoren för vätskefriktion äro alltså, att
friktionsytorna äro snedställda i förhållande till
varandra, så att en oljekil kan uppkomma, att vi lia en
viss minimihastighet ytorna emellan och att
smörjmedlet är vidhäftande och har en viss inre friktion.
I ett lager har som bekant axeltappen en mindre
21 mars 1936. häfte 3
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
