Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
mätning av smörjningsförmågan, kasta de dock ljus
över många smörjningsproblem och giva belägg för
det faktum, att de fysikaliska egenskaperna hos oljan
ej enbart äro avgörande utan att oljans kemiska upp-
byggnad i många fall ha direkt inverkan på smörj •
ningsförloppet. Det är att hoppas, att den fortsatta
forskningen på området skall kasta ytterligare ljus
över dessa problem.
Vilka fysikaliska egenskaper äro avgörande för
en vätskas smörjförmåga?1
Av professor W. WEIBULL.
I de formler, som användas för beräkning av ett
glidlager eller ett smörjningsförlopp överhuvudtaget,
ingår som materialkonstant en enda storhet nämligen
viskositeten. Erfarenheten visar dock, att två
smörjoljor med exakt samma viskositet under vissa
omständigheter kunna giva helt olika resultat. En
vätskas smörjförmåga kan alltså icke entydigt
bestämmas av dess viskositet. Två frågor uppställa sig
då: Vilka egenskaper äro avgörande för
smörjförmågan? och Kunna de teoretiska formler, som endast
taga hänsyn till viskositeten, hava något praktiskt
värde?
De efterföljande raderna avse att giva svar på
dessa båda frågor.
Om jag nu börjar med den andra frågan, så torde
svaret kunna formuleras sålunda: Den
hydrodynamiska lagerteorien gör icke anspråk på att ge en bild
av verkligheten, när halvtorr eller torr friktion
föreligger, utan är baserad på den förutsättningen, att
ren vätskefriktion är rådande. När detta villkor är
uppfyllt, kan överensstämmelsen mellan teori och
praktik anses tillfredsställande och det är således icke
nödvändigt att i detta fall införa någon ny
materialkonstant utöver viskositeten. Som belägg för mitt
påstående hänvisar jag till fig. 1, utgörande en
sammanfattning av ett hundratal prov med radiallager
utförda av McKee.2 I figuren är abskissan
P< = P -7 (VY och ordinatan T’ — ^ , där
/i-N\a1 fiN a2 \a/
P = belastningen, /.i = viskositeten, N = varvtalet,
i] = radiella spelet, a = axelns radie, T =
friktionsmomentet pr längdenhet m — - ^ där c =
excentriciteten
— radiella spelet’
Enligt teorien är sambandet mellan de båda
dimen-sionslösa storheterna P’ och T’ entydigt bestämt av
en generell kurva, som i figuren är återgiven med en
streckad linje. De experimentella värdena gruppera
sig som synes ganska väl kring denna linje.
Spridningen av värdena är visserligen rätt stor men fullt
förklarlig, om man betänker svårigheten att exakt
1 Utgör en utvidgning av ett inlägg som av förf. gjordes
i anslutning till ett föredrag "om friktion och smörjning"
som hölls vid Svenska teknologföreningens avdelnings för
Mekanik sammanträde den 19 november 1935 av
civilingenjör Einar Bristedt (se sid. 25 i detta nummer).
2 Journal Bearing Friction in the Region of Thin-Film
Lubrication by s. A. McKee and T. R. McKee, J. Soe.
Automotive Eng., 31, 1932, p. 371.
uppmäta en sådan dimension som det radiella spelet,
som är av storleksordningen några hundradels
millimeter, eller att iakttaga en eventuell snedställning av
axeln relativt lagerskålen; vidare om man besinnar,
att kurvan är beräknad under förutsättning att
viskositeten har ett konstant värde inom hela lagret. I
verkligheten är viskositeten i hög grad föränderlig
med temperaturen och även i någon mån beroende av
trycket. Då dessa båda faktorer variera inom olika
delar av lagret, skulle säkerligen en förfining av
teorien med hänsyn till viskositetens variation inom
lagret minska spridningen av de experimentella
resultaten. Varje punkt på den teoretiska kurvan i fig. 1
motsvarar entydigt ett visst värde på excentriciteten
och således även på faktorn m. Höga värden på m
motsvara stor excentricitet. Kurvan är angiven upp
4
3
S 2
I
0
till värdet m — 40, vid vilket axel och lagerskål börja
komma i metallisk kontakt med varandra. Här
upphör formlernas giltighetsområde och T’ stiger
mycket hastigare med P’ än vad den teoretiska kurvan
angiver.
Vid denna halvtorra friktion äro förhållandena mera
komplicerade. Försök hava visat, att två
smörjmedel med samma viskositet kunna giva olika resultat,
varjämte även materialet i lagerytorna påverkar
förloppet. Det är uppenbarligen nödvändigt att införa
• #
/
4
\ / -è
V •
• v / •
. y: •
<3
V*" A
5\< A • #
v.
/
•r v.. •
V
/i f- •a MHIL/q-I ■OM 030
rom 1/a- OM no
0 1 p. 2 3
Fig. 1. Sammanställning av experimentella
resultat med radialglidlager.
30
21 mars 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
