Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik
Det reducerade momentet är således
= \Jm7+ 0,65 M}............ (32)
och
= ,/T+ÄS?...............(33)
. M,
om £ = •
Mb
M
I fig. 15 hava värdena för angivits dels
IVl fo
under förutsättning, att den största formförändringen
är utslagsgivande, dels om man enl. Guest anser att
t = 0,5 o och dels om man enl. ovan utgår från
summan av de specifika arbetena. Som en följd av vad
förut framhållits angående de olika relationerna
mellan r och a ligga värdena enligt ekv. (33) mellan de,
som följa av de båda övriga antagandena.
Man kan ju icke anföra några teoretiska bevis för
riktigheten av den här företrädda uppfattningen, lika
litet som dylika bevis kunnat lämnas för riktigheten
av de hittills gjorda antagandena. För att avgöra
frågan tarvas givetvis ett ingående forskningsarbete
och med tanke på den praktiska betydelse frågan
har, torde ett dylikt arbete även vara väl motiverat.
Spänningsfördelningen vid böjning av en rak stav.
Spänningsfördelningen utefter en sektion av en rak
stav, som utsättes för böjning, bestämmes ju under
förutsättning av att sektionen förblir plan även vid
belastning, dvs. att formförändringen är
proportionell mot avståndet till neutrala axeln. Detta har
visat sig vara fallet även för material som ej alis följa
den Hookerska lagen.
Vid det föreliggande antagandet för relationen
mellan spänning och formförändring blir
spänningsfördelningen i överensstämmelse med ekv. (2), om
man i denna utbyter s mot k • It.
Vill man för en dylik stav bestämma den
belastning, vid vilken sträckgränsen uppnås i det yttre
{5– / /
/ / /
Å b/ 7 ty
/ / 0 //
Fig, 15. Reducerat böjningsmoment vid olika utgångspunkter för ti
11-låtet förhållande mellan n och r.
Fig. 16. Spänningsfördelning i en rak stav utsatt för böjning.
skiktet, så kan detta ej ske t. e. genom en
töjnings-mätning. Genom den ojämna fördelningen av
spänningen kunna formförändringsmätningarna icke
uppvisa en utpräglad sträckgräns, varför bestämmandet
av denna blir mycket osäkert. En jämförelse med
en från ett dragprov upptagen ale kurva kan dock
vara till hjälp härvid.
För ett material, som följer relationen enligt ekv.
(2) uppnås sträckgränsen vid den töjning, som
bestämmes av ekv. (6).
Emellertid har man vid böjprov funnit, att
sträckgränsen ligger högre än dragprovs värdet, en
omständighet som man förklarar med den s. k.
kallbearbetningen.
Det förefaller emellertid artikelförfattaren som
om förklaringen även till en clel kan ligga däri, att
formförändringen i stavens tvärriktning, sålunda
kontraktionen i denna riktning, hindras därigenom,
att spänningen ej följer Hooke’s lag. Det uppstår
sålunda gentemot det gängse antagandet
normalspänningar även i tvärriktningen, vilka hindra en
formförändring. Som bekant resulterar ett dylikt
förhållande i en minskning av huvudspänningen.
Möjligen kan den primära orsaken till denna
omständighet vara den, att tvärkontraktionen vid
sådana belastningar, där större permanenta
formförändringar uppträda, ej står i ett konstant
förhållande till töjningen utan växlar med denna.
Frågan är också, om ej de specifika förhållanden,
som uppkomma vid ali s. k. kallbearbetning, i viss
mån sammanhänga med denna omständighet.
Det borde därför föreligga tillräckliga skäl att på
experimentell väg gå denna fråga närmare in på
livet.
En stav som varit utsatt för böjning under
spänningar, som följa ekv. (2), kan efter avlastning ej
18 april 1936
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
