Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik
T = l T + nE,
k = 1
l = 1
(1-
E
nT
1
4 »7i (1 —
M =
- A) (1 - Y],) + 2 TH-v/4 ,?1 (1 + ni -X)
-Vi!)
= 1 + 2
(17)
P-
(18)
A = O erhålles för:
. 1 + Vi
n —
1 — Tji
Vi beteckna detta maskinantal per arbetare, vilket
aldrig giver honom någon ledig tid, för det maximala
maskinantalet. Vi finna genom jämförelse med ekv.
15, att det är identiskt med det högsta värde å n, för
vilket formlerna 12 a och b gälla.
Fall II. I detta fall kan linjens ekv. skrivas (fig. 3):
m = m0
Mx = mt
F = O
Tj =
M
M + E ’
fi
/* + 1
Vi’
Formlerna gälla endast för mx < m0 dvs.
n< fi + 1 =
1
(19)
(20)
1—Ii ........
För wi, > m0 erhålles på samma sätt som i Fall I:
_ fi _ 1 Tji
’’ n ni—r(i"
För passningstiden erhålles enl. ekv. 17:
(16)
A = 1 — n V’ = 1 — - = 1 — n (1
n
fi 1 + fi
: O erhålles för:
■u ■■■ (21)
1
n = 1 + fi = ’ ............. (22)
l — f]i
Det maximala maskinantalet är således nu identiskt
med det högsta värdet å n, för vilket ekv. 19 gäller.
Fallet karakteriseras av att alla maskintidsperioder
äro lika långa, och att väntetiden = O för n mindre
än 1 + fi.
Innan vi gå vidare, skola vi förtydliga de erhållna
resultaten med ett exempel.
Vi antaga, att en vävare sköter 14 vävstolar.
Genom tidsstudering av arbetet under 495 min. visar det
sig, att sammanlagda stopptiden för samtliga stolar
utgjorde 499 stolmin., och att vävarens effektiva
arbetstid utgjorde 242 min., fördelade på 272
stopp. För enkelhetens skull uttrycka vi tiderna per
272
= 19,4 maskintidsperioder per maskin i st. f.
100 och erhålla enl. fall I:
T = 495,
499
M = 495 — H = 459,
242
* = 1T=17,a,
fi =
fi
M _ 459
Ë ~ 17,3
V
> + 1
= 26,
26,5 _
27,5 ~~
96,4.
Enl. ekv. 12 a erhålles nu yj = 91,i%. I verk-
459
ligheten hade verkningsgraden varit – = 92,7 %.
Thy o
För passningstiden erhålles enl. ekv. 17 k — 51,s%,
253
och i verkligheten hade den varit 7—_ = 51,2 %.
49o
Med hänsyn till de approximationer som gjorts vid
härledandet av formlerna måste dessa resultat
anses som mycket goda.
Någon skulle nu möjligen kunna fråga, vilken
nytta man har av dessa beräkningar, då de verkliga
värdena betydligt enklare kunna erhållas direkt ur
premisserna. Svaret härpå är, att de härledda
formlerna kunna användas för att förutberäkna rj och ),
vid vilket som helst maskinantal per arbetare.
Antag t. e. att varje arbetare skulle tilldelas 20
vävstolar i st. f. 14. Huru skulle förhållandena då
gestalta sig? Enl. ekv. 12 a och 17 erhålles för
n = 20 och fi = 26,5
rj = 85,7 och I = 35,3.
Verkningsgraden sjunker således med 5,4 % och
passningstiden med 16,5 % (under förutsättning av samma
arbetsintensitet hos arbetaren och i övrigt lika
förhållanden).
3. Ekonomisk verkningsgrad.
Vi skola nu övergå till att beräkna den mest
ekonomiska verkningsgraden och införa därför följande
beteckningar:
Fasta kostnader pr maskin och år = F kr.,
Teoretisk prod. „ „ „ „ — P enheter,
Verklig „ „ „ „ „ —YjP „
Arbetslön pr arbetare „ „ = A kr.,
Rörliga kostnader (exkl. arbetslön) = a kr. pr enhet,
Totalkostnad pr enhet = K kr.,
Antal maskiner pr arbetare = n.
F A
■4–- -fa............. (23)
T]P nrjP K ’
.dn . .drj
1 r)A
K.
dK
dn
’■Fy +nA,
dn dn
n2 yj2 P
20 juni 1936
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
