Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
MEKANIK
REDAKTÖR: H. F. NORDSTROM
UTQ|VCN AV SVENSKA TC* NOLOS F ö R E N IN6CN
INNEHALL: Några nyare undersökningar rörande metallernas utmattning, av dr H. J. Gough. — Virtuella
förskjutningarnas princip och satsen om formförändringsarbetets minimum, av direktör Ragnar Liljeblad.
Gasturbinprocesser arbetande med stort luftöverskott, av civilingenjör T. ödman. — Litteratur.
Några nyare undersökningar rörande
metallernas utmattning.
Av dr H. J. GOUGH, Teddington, England.1
I. Inledning’.
En inbjudan att hålla föredrag för Svenska
teknologföreningen måste betraktas som en särskild
heder. Det är också en stor förmån att få tillfälle att
utbyta tankar och erfarenheter rörande
utmattningsproblemet, som utan tvekan är ett av materiallärans
viktigaste, beroende på den ökade användningen av
hastigtgående maskiner av alla typer. Dessutom är
antalet problem, som i detta sammanhang pocka på
sin lösning, så stort att man bör söka undvika
dubbelarbete vid uppgörande av
forskningsprogrammen; dylikt dubbelarbete undvikes bäst genom
diskussioner av berörd art.
En överblick över dagssituationen på
utmattningsområdet visar, att det är särskilt i två riktningar som
fruktbärande resultat kunna förväntas.
1. Hopsamlande av data åt konstruktören.
Det är visserligen sant, att vi känna
utmattnings-gränserna för en stor mängd metaller och legeringar,
men provningsresultaten hänföra sig mestadels till
mycket små provstycken, provade under enkla
spänningsförhållanden vid dragning och tryck, böjning
samt vridning. I praktiken däremot har
konstruktören vanligen att göra med maskindelar av grova
dimensioner och komplicerad form, utsatta för
sammansatt påkänning. Vidare kan mycket väl den
laboratoriemässigt på polerade provstavar bestämda
utinattningsgränsen komma att avsevärt reduceras,
då det blir fråga om grova, smidda ämnen även
därigenom, att en materialförsämring äger rum på de
smidda ytorna, särskilt då dessa värmebehandlas. I
somliga fall skyddas ytan av påkända maskindelar
av olja eller färg; i andra är den helt enkelt utsatt
för luftens inverkan eller rent av för inverkan av
korrosionsangrepp från vatten eller andra vätskor
eller gaser. I de senare fallen kan
korrosionsangreppet sänka utmattningsgränsen katastrofalt. Utan
i Föredrag hållet vid Svenska teknologföreningens
avdelnings för Mekanik sammanträde den 11 febr. 1936.
översättning från det engelska manuskriptet av dr p. Odqvist.
tvivel kräves mycken vidare forskning på hithörande
områden, vilka kunna närmare specificeras som
a) Dimensionsinverkan.
b) Ytbehandlingens inverkan.
c) Inverkan av sektionsförändringar
(hålkärlsver-kan etc.).
d) Korrosionsutmattning.
e) Sammansatt utmattningspåkånning.
Forskning på vart och ett av dessa delområden
bedrives för närvarande vid National Physical Labo
ratory, Teddington1; här skall nu redogöras för ar
beten rörande sammansatt utmattningspåkänning
varjämte några antydningar om
korrosionsutmatt-ningsarbeten också skola ges.
2. Under sökning ar rörande utmattningsfenomenens
väsen.
Tyvärr känna vi ytterst litet rörande själva
utmattningsförloppets natur; varför och hur en
utmattningsspricka uppstår och fortskrider. Ingen
tillfredsställande fysikalisk teori för utmattning liar
ännu kunnat uppställas. I själva verket gäller att
ju längre man söker tränga in mot problemets kärna
desto mera komplicerat synes det vara;
grundläggande undersökningar av denna art äro också
synnerligen arbetsamma och dyrbara. leke desto mindre
måste dylik forskning bedrivas. Inga botemedel eller
avsevärda förbättringar kunna ernås så länge vi ej
känna fenomenets orsaker. Om utmattningsbrottens
rätta natur bleve känd, vem tvivlar på att då
också konstruktionsmaterialens utmattningshållfasthet
skulle kunna avsevärt förbättras? Under en följd av
år ha grundläggande undersökningar blivit utförda
och ehuru det måste erkännas att huvudproblemet
alltjämt gäckat alla lösningsförsök, har likväl en
avsevärt bättre förståelse för vad utmattningsprocessen
är vunnits. En kort redogörelse för dessa nyare
arbeten skall givas i det följande.
1 Citeras i det följande som N. P. L.
15 AUG. 1936. HÄFTE 8
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
