- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Mekanik /
84

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

utmattningsgräns. Termen
"korrosioneutmattnings-gräns" saknar varje berättigande. Denna slutsats
strider mot vad man på en del håll tidigare förmodat.

2. För att en metall skall visa goda
korrosions-utmattningsegenskaper måste den i sig själv besitta
både korrosionsbeständighet och hög
utmattningsgräns vid vanlig utmattning.

3. Korrosionsutmattningsförloppet karakteriseras
väsentligen som ett utmattningsförlopp påskyndat av

2 1*3 1-4 1-5 1*6 1-7 1-8 1*9 2-0

Fig. 3. Utmattningsförsök med sammansatt påkänning vid 0,1 %
kolstål. SIS„ som funktion av &.

korrosionsangrepp. Sprickan passerar nästan alltid
genom kristallerna, dvs. ett fortskridande längs
korngränserna är ytterligt sällsynt.

Som en följd av dessa slutsatser ha de nu pågående
undersökningarna begränsats till
korrosionsutmatt-ningsprov med a) sådana material som bronser, vilka
i sig äga gott korrosionsmotstånd samt med b)
kolstål och lättmetaller försedda med skyddande
metalliska eller andra överdrag till förbättrande av deras
otillräckliga korrosionsmotstånd.

Resultaten av dessa försök föreligga ännu ej
färdiga, men här skall omnämnas några, som ligga till
grund för våra nämnda huvudteser. Fig. 6 visar re
sultat från långvariga utmattningsprov med olika
material a) i luft, b) under dimbildning (eng. "spray")
från 3-procentig koksaltlösning vid såväl reverserad
böjning som alternerande dragning och tryck. De
streckade kurvorna lia avseende på, försök i luft och
ha alla tydlig horisontell del, angivande en tydligt
markerad utmattningsgräns. De heldragna kurvorna,
som hänföra sig till korrosionsutmattningsförsök visa
ingen dylik tendens utan kurvorna tendera mot räta
linjer med fallande förlopp. Man ser också att
korrosionsbeständiga stål ge bästa resultat vid
korrosions-utmattning.

Vid vanliga utmattiiingsförsök med en-kristaller
uppstå vid försökets början plastisk flytning längs
vissa kristallografiskt bestämda plan (synliga i ett
snitt som s. k. glidlinjer), vilka sedermera lokalt
övergå i sprickor. Hur en dylik utmattningsspricka
uppstår framgår av fig. 7. Vid
korrosionsutmattningsförsök utgöra själva glidlinjerna ställen för ökat
korrosionsangrepp. Utmattningssprickor uppstå i
dessa områden, se fig. 8.

Allmänt gäller att såväl vanlig utmattning som
korrosionsutmattning utgör väsentligen samma
fenomen, dvs. bildandet och det långsamma
fortskridandet av en utmattningsspricka inuti kristallerna. Detta
problem studeras troligen mycket bekvämare då den
enbart påskyndande verkan av korrosionen är borta.1

IV. Utmattningens inverkan på metallernas
kristallstniktur.

Betrakta vi ett stycke av en metall för tekniskt
bruk, synes den i första hand vara en homogen kropp.
Etsar man den, så visar ett starkt mikroskop att
metallen utgöres av ett stort antal småkristaller,
medan röntgenstrålarna avslöja att varje kristall är
uppbyggd av ett antal atomer i regelbunden
geometrisk anordning. De olika metallerna
karakteriseras av speciella slag av atomer och speciell
geometrisk anordning. Helt säkert måste även de
vanliga tekniska egenskaperna hos metallerna, såsom
hållfasthet, hårdhet och formbarhet väsentligen bero
på deras kristallstruktur. Om vi någonsin skola
kunna förstå varför en metall brister — statiskt eller
på grund av utmattning — så måste vi känna
spän-ningstillståndefcs inverkan på kristallstrukturen. En
kristall av för metallen normal storlek är för liten
att noggrant studeras. Under en följd av år hava
med konst framställda stora kristaller, s. k.
en-kristaller, studerats vid N. P. L. beträffande sina egenskaper
vid olika slag av utmattningspåkänningar.2

Dylika en-kristaller kunna framställas i form av
stänger med upp till 2 cm diameter.

Genom samtidigt studium med hjälp av
röntgen-analys och metallmikroskop kunna dessa kristallers

1 Mera beträffande korrosionsutmattning, se Gough o.
Sopwith, Journ. Iron a. Steel Inst., 1933, nr 1; Gough, Proc.
A. S. T. M., Bd 33, II, 1933 ; Gough o. Sopwith, Proc. Roy.
Soc. A, Bd 135 ; Gough, Cox o. Sopwith, Journ. Inst. Metals,
Bd 54, 1934 ; Gough o. Sopwith, Journ. Inst. Metals, Bd 52,
1933, nr 2.

2 Se vidare H. J. Gough "Crystalline Structure in Relation
to Failure of Metals: especially by Patigue". (8. Kdgar
Marburg Lecture.) Proc. A. S. T. M., Bd 33, II, 1933.

Hypotes nr

Fig 4. Utmattningsförsök med sammansatt påkänning vid
kromnickelstål. SIS0 som funktion av O.

Fig. 5. Utmattiiingsförsök med sammansatt påkänning vid gjutjärn,
"Silal". SIS0 som funktion av O.

84

18 juli 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:19:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936m/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free