Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik
från ekv. (12), som ju utgör grunden för ekv. (14).
Denna ekv. får i detta fall tydligen formen
2s-àa-a-l= O ............ (19)
e betyder här de formförändringar, som orsakas av
det faktiskt förefintliga kraftsystemet inklusive av
detsamma alstrade stödreaktioner, d o, som för
övrigt ej ens behöver vara oändligt liten, är det
spänningssystem, som orsakas av en ändring i
stödreaktionerna, därigenom att de statiskt obestämda stöden
givits en liten förskjutning.
Söka vi alltså en statiskt enkelt obestämd
reaktionskraft i en viss riktning, införa vi i denna punkt
en kraft, 1 kg, i samma riktning och beräkna de
spänningar denna kraft ensam i det då statiskt
bestämda systemet jämte de av densamma orsakade
stödreaktionerna i övriga upplagspunkter skulle
orsaka i stångsystemet. Dessa spänningar motsvara
spänningarna <5 ø i ekv. (12) (liksom kraften 1 kg med
tillhörande reaktioner motsvaras av kraftsystemet
A X, AY, A Z).
k motsvaras däremot av de töjningar inom
stångsystemet, som orsakas av de verkliga krafterna,
laster såväl som reaktioner. Nu äro reaktionerna
obekanta. Enligt superpositionsprincipen veta vi dock,
att de verkliga spänningarna äro lika med summan av
spänningen, som orsakas av lasterna med tillhörande
statiskt bestämda reaktioner (de stödkrafter som
införa den statiska obestämdheten tänkas borta) och
de spänningar, som orsakas av den statiskt obe
stämda reaktionskraften med ev. tillhörande reak
tionskrafter.
De förra spänningarna kunna lätt beräknas
analytiskt eller grafiskt. Yi kalla de motsvarande
stångkrafterna (alltså spec. spänningarna X arean) för Nb.
De senare spänningarna äro obekanta men under
förutsättning att Hooks lag gäller äro de proportio
nella mot de spänningar, som alstras av kraften 1 kg
med tillhörande reaktioner. Sättes
proportionalitets-faktorn lika med x och totala stångkrafterna (alltså
spec. spänningen X arean) orsakade av kraften 1 kg
till Nt, bli de av den statiskt obekanta reaktionskraf
ten alstrade stångkrafterna == x • Nr
Den av lasterna jämte de i verkligheten (alltså
under förutsättning av full statisk obestämdhet)
förefintliga reaktionskrafterna orsakade,
stångspänningen är alltså Nb -(- x Nt och motsvarar töjningen
Nb+xNt
Ea
Se vi på ekv. (19) motsvaras alltså här dou av
Nb + xNt
Ea ’
Ekvationen får alltså formen
Nx och s av
,JV1(JVfc+ ariVO
E a
1= 0
(20)
varur alltså x kan lösas.
Gasturbinprocesser arbetande med stort luftöverskott.
Av civilingenjör T. ÖDMAN.
I en föregående uppsats i denna tidskrift, Mekanik
1, 1936, nämndes några linjer efter vilka man sökt
gå fram vid projekterandet av gasturbinaggregat och
speciellt de metoder man anlitat för sänkandet av de
i turbinen expanderande gasernas temperatur till
värden, som f. n. eller i en framtid äro möjliga med
hänsyn till turbinmaterialens hållfasthet.
Den i en förbränningskammare genom tillförsel av
bränsle (exempelvis olja) och komprimerad luft
anordnade förbränningen, som antingen kan ske vid
konstant volym (explosionsförfarandet) eller vid
konstant tryck (liiktrycksförfarandet), resulterar vid
teoretisk luftmängd i en temperatur hos
förbränningsgaserna, som är för hög för att gaserna utan
vidare skola kunna tillåtas expandera i en turbin.
Med hänsyn till t. e. skovelmaterialet måste de
strömmande gasernas temperatur först sänkas, innan
arbetsprocessen kan taga sin början.
En vid högsta möjliga förbränningstemperatur
(ca 2 000°C) tänkt process har god termisk
verkningsgrad och varje sänkning av arbetstemperaturen
medför givetvis ett avlägsnande från denna ideella
process ekonomi.
I föregående uppsats omnämndes speciellt två
olika kända möjligheter att sänka
arbetstemperaturen, av vilka den ena bestod i insprutning av
vatten eller ånga i förbränningsgaserna och den
andra i användandet av ett stort luftöverskott vid
15 aug. -1936
förbränningen. Det förstnämnda förfarandet ger i
kombination med lik trycksförbränning
gasturbinaggregat av principiellt enkel utformning, under det
det andra förfarandet icke är så gynnsamt i detta
hänseende. Yid motsvarande admissionstryck,
temperaturer och verkningsgrader hos kompressor och
turbin kan det senare emellertid i vissa fall ge större
ekonomi. Då förfarandet dessutom teoretiskt sett
lämnar större möjligheter, synes en redogörelse för
detsamma vara motiverad.
Vid förbränning av olja med ca 4-faldigt
luftöverskott erhålles en temperatur hos gas-luft-blandningen
av ca 700°C (TJ. Vi antaga, att en dylik
förbränning anordnas kontinuerligt i en
förbränningskammare under övertryck på så sätt, att olja och luft
under ett tryck av 8 ata förmedelst en kompressor
tillföres kontinuerligt och att 700°C utgör högsta till
-låtna temperaturen. Den erhållna
gas-luft-blandningen tillåtes därefter expandera i en turbin till
1 ata. Sluttemperaturen efter expansion blir ca
400°C, varför turbinen kan sägas arbeta vid en
medeltemperatur av ca 550°C (fig. 1).
Inom ovan beskrivna gasturbinaggregat bortgår
större delen av turbineffekten för kompressionen av
förbränningsluften även vid goda verkningsgrader
hos kompressor {rjk) och turbin (yj,). Processens
termiska verkningsgrad (r)term) blir, för exempelvis rjk =
= 0.70 (isotermisk kompression), ijt= 0,80, och med
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
