Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri i t
Fig. 2. Relation mellan
ångmängd» beräknade
enligt Odqvist—llärlin och
enligt ISA-normerna.
Kurvorna ånge G0[iIG1SA i
%, Differenstryck 250 mm
Hg—aq.
„ch
p
Tryckförhållandet ß = p2 och areaförhållandet m =
*o
(d \2
—) . Bestämning av faktorerna k och yj sker
enklast grafiskt, t. e. genom användning av de av
Härlin uppgjorda diagrammen.
Kontraktionskoeffi-cienten fi är beräknad enligt en särskild ekvation,
vilken senare kommer att behandlas.
En olägenhet vid det praktiska utförandet av
mätningarna är emellertid, att tryckuttaget före
stryp-flänsen skall placeras på ett avstånd från denna av
1,5 gånger rördiametern. Med hänsyn dels till den
större möjligheten att erhålla ett riktigt värde på
trycket före strypflänsen genom mätning i ringspalt,
dels till olägenheterna med ett särskilt tryckuttag för
P0 vore det förmånligt, om trycket Px (se fig. 1)
kunde användas i stället för det enligt teorien
närmare till hands liggande P0. Enligt Härlins under-
p _p
sökningar är förhållandet 0 2 endast beroende
"i — "t
cL
av diameterförhållandet ; med hjälp av ett diagram
kan man då utföra erforderlig korrektion vid
uppmätning av tryckdifferensen />, — P2 i stället för
p _p
’O r 2"
Ångmätning enligt ISA-normerna.
Dessa normer, vilka avse mängdmätning både av
vätskor och gaser, äro grundade på ett synnerligen
omfattande försöksarbete, huvudsakligen av R.
Witte [12]. Tryckdifferensen — P2 (fig. 1)
uppmätes, och ångmängden bestämmes enligt ekvationen
G = a e 71 f V2gyi(Pl — P2) ......... (2)
där genomströmningskoefficienten a och
expansionskorrektionen e bestämmes ur särskilda diagram. Vid
Reynoldsska tal över ett visst gränsvärde är a endast
Id V
beroende på areaförhållandet m = I— I , om röret är
absolut slätt (eller minst 300 mm i diameter) och
mätflänsen fullt skarp. Expansionskorrektionen e
P _p
är en funktion av 1 —m och x.
Pl
Jämförelse mellan beräkning av ångmängder enligt
Odqvist—Härlin och enligt ISA-normerna.
För vissa antagna värden på ångtryck,
ångtemperatur, rördiameter, areaförhållande och
differenstryck hava enligt de båda metoderna motsvarande
ångmängder beräknats (fig. 2). Härvid har vid
till-lämpningen av ISA-normerna räknats med de värden,
som gälla för rör av normal råhetsgrad och ej fullt
skarp strypfläns, vilket motsvarar de vid tillämpning
av Odqvist—Härlins metod avsedda förhållandena.
Enligt fig. 2 exempelvis, om ångtrycket är 20 ata,
ångtemperaturen 250° och areaförhållandet 0,5,
erhålles vid 100 och 300 mm rördiameter ca 5,5 % mindre
ångmängd enligt Odqvist—Härlins metod än enligt
ISA-normerna. Vid exempelvis 4 ata tryck blir
motsvarande värde ca 2 %. Om diagrammen hade varit
beräknade med värden för slätt rör och skarp
strypfläns enligt ISA-normerna, hada vid 100 mm röret
skillnaden nedgått till 4 % vid 20 ata och 0,5 % vid
4 ata, under det att vid 300 mm röret även nu
erhållits 5,5 resp. 2 %, då enligt ISA-normerna rörets
yta och flänsens skärpa ej inverkar vid stora
rördiametrar. Differenserna kunna alltså bli avsevärda,
varför det ej är likgiltigt vilken beräkningsmetod
som användes.
Jämförande analys av beräkningsformlerna.
Vid bestämning av kontraktionstalet fi har
Odqvist som följd av likformighetslagen slutit sig till,
, , . , _ wdy
att a är en funktion av de tre storheterna Z =–,
9 V
w
W = och m. w är ångans hastighet och w k
wk
är kritiska hastigheten (ljudhastigheten) i mediet,
vilken erhålles ur uttrycket wk — \k g RT. I stället
Z WlrDy
för funktionen Z insätter Odqvist Zt =––— =
W ]/m 9V
och får då en materialkonstant i stället för Reynolds’
w
tal Z. Vidare är en funktion av tryckförhållandet
wk
p
ß = p-, varför man erhåller kontraktionskoefficienten
Vid bestämning av Zk:s inverkan på
kontraktionskoefficienten har Odqvist utgått dels från sina
egna mätningar med ånga, dels från Spitzglass’
mätningar med luft [11] och som resultat erhållit,
Q6
O*
Os
A f ^Ös-c/sc y? f - 300r> T ...... im
( [ v\ \ v sN \ \ v r
K \\ \\ \\ \ \ \ \ \ \ \
w – l \\ j-o/ur
’24 /O 20 40
r/r. ata.
106
19 sept. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
