- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Mekanik /
143

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mekanik

ningar samt som servomotor för signaler,
automatiska pådrag, hastighetsregulatorer,
lindningsomkopp-lare osv., kort sagt överallt, där en mekanisk rörelse
mellan två begränsade ändlägen ifrågakommer. Den
kan även användas för sådana organ, som icke äro

självhämmande, dvs. icke besitta något spärrande
vridmoment i ändlägena, genom påbyggnad av
elektromagnetiskt verkande bromsar. Som ett aktuellt
användningsexempel kan slutligen anföras
rodermekanism för luftskeppet Hindenburg.

Standardisering av roster.

Av ingenjör V. W. GRANBERG, Helsingfors.

Ett förskaffande av en allmännare förståelse för de
faktorer vilka inverka på såväl hållbarheten som
ändamålsenligheten i övrigt ernås lättast genom ett
förenhet-ligande av konstruktionerna, en viss standardisering av
desamma. Mången biomständighet kan ofta vid
sär-konstruktion förbises, likaså kan tillverkningen av
någon detalj ofta slentrianmässigt fortsätta enligt en och
samma kanske icke så helt ändamålsenliga praxis från
gammal tid. Färdiga standardritningar och allmänna
tillverkningsföreskrifter äro ägnade att väcka till
eftertanke och att mana till efterföljd. Normer borde
därför mer än hittills fastställas för allmänna detaljer och
konstruktioner använda just inom vårt näringsliv,
varvid hållbarheten, ändamålsenligheten och ernående av
goda verkningsgradsförhållanden främst skulle
eftersträvas, varjämte naturligtvis anskaffningskostnadernas
nedbringande i görligaste mån måste iakttagas.

På ångpanneområdet utgöra de vanliga
planroststa-varna en av de detaljer som äro underkastade den
största förbrukningen vid ångpannedriften. Roststavar
tillverkas av många olika typer. Någon verklig enhetlighet
har ännu icke åvägabragts, oaktat denna detalj vore ett
särdeles tacksamt objekt för standardisering.

De synpunkter som böra iakttagas vid konstruktionen
av planroststavar äro främst följande:

a) hållbarheten påverkas av såväl 1) konstruktionen
och 2) utföringssättet som 3) materialkonsistensen;

b) ändamålsenligheten röner inflytande av samma
faktorer;

c) anskaffningskostnaderna påverkas delvis av
samma detaljomständigheter, varom mera nedan.

1) Konstruktionen bör tydligen främst åsyfta en god
kylning av stavarnas kropp, så att stavtemperaturen
hålles möjligast låg och att en destruktiv överhettning
undvikes. Likaså bör beröringsytan med de glödande
heta förbränningspartiklarna i görligaste mån minskas

Fig. 1. Planroststav, sidovv.

för att värmeöverföringen till stavarna skall bliva
möjligast minimal och stavarna om möjligt förbliva
opåverkade såväl till form som konsistens. Vardera dessa
syftemål ernås om stavarna utföras möjligast tunna men
höga. Brännbanan blott så tjock som längdstabiliteten,
bränsleuppbäringen och rostrengöringen erfordrar vid
den ofta hårdhänta behandlingen i eldstaden.
Underkanten hos staven så tunn som
tillverkningsförhållandena blott medgiva. En tjock underkant hos
roststavarna medför förhållandevis ingen ökning av kylytan, men
blott en stor och icke önskvärd materialhopning i
roststaven. Roststavhöjden så stor att god vertikal
stabilitet ernås vid tillräcklig kylyta. Vardera dessa
omständigheter ställa samgående fordringar på
höjdgestalt-ningen. Eldstaden tillåter oftast väl en lämplig höjd-

dimensionering inom de gränser som härvidlag
förekomma. Vi böra även vänja oss från betraktelsesättet att
en viss höjd i detta fall vore behövlig ur
hållfasthetssynpunkt. Kylningen fordrar däremot sin vissa höjd i
förhållande till brännbanans bredd. Även små och korta
roster måste följaktligen utföras med tillräcklig höjd.
Det är kylningen som fordrar höjden icke hållfastheten.
Höjden således lika stor längs rostens Kela längd, utom
vid uppbäringspunkterna där värmen överföres till
bär-balkarna och själva roststavarna redan ur praktisk
synpunkt måste byggas lägre för att god vertikal stabilitet
skall ernås. Av det nämnda blir tydligt att
särkonstruk-tioner med vågformig yta, ihåliga roster m. m. i själva
verket endast avse en ökning av kylytan och blott
härutinnan kunna uppvisa en viss fördel jämförda med raka
roster. Fördelen framträder emellertid blott om
kylytan faktiskt blir ökad och den beror på graden av denna
ökning. En helt plan, rak roststav visar sig lika
hållbar om dess kylyta gestaltas lika stor i förhållande till
brännbanans hela yta som den specialutbildade rosten.
En enkel ökning av höjden på en
följaktligen fullt ut samma
resultat som alla dyrbara olika
särkon-struktioner åsyfta. Avstdndskna
parna böra till sina dimensioner
endast utföras så stora som
stabiliteten, bränslet och de
allmänna konstruktionsförhållandena
erfordra. Luftströmningen till
brännbanan och likaså kylningen
av rostsidorna inskränkas
nämligen av för breda knapformationer
i roststavarnas längdriktning.
Kna-parna således möjligast små i
denna direktion. Små knapar kunna
emellertid vid driften lätt
förskjutas förbi varandra, det är
därför ändamålsenligast om
knapar-na utföras blott på ena, t. e. den
högra sidan, och att den vänstra
sidan på motsvarande ställe endast
förses med en utplåning, vilken till
sin höjd motsvarar knaparnas
höjddimension, men i
roststavarnas längdriktning utsträckes den
till t. e. den två- à tredubbla
knap-bredden. Rostmellanrummen bestämmas av bränslets
konsistens, varom mera nedan. Uppbäringen skänkes
blott det utrymme som bärjärnens konstruktion och
temperaturutvidgningen erfordrar. En plan bäryta ger
lämpligaste utformningsmöjligheter för
uppbäringsanordning-arna. Ifall rostbanan i eldstadens längdriktning kommer
att äga en något sned direktion, så kan en liten
näsformation vid övre ändan av roststavarna vara av fördel.
Denna näsa utgör icke heller något hinder vid
planställning; alla roster kunna följaktligen genomgående lika
väl utrustas med denna näsformation på sin ena ända.
Näsformationen utgör tillika en garanti för rosternas
regelrätta inplacering i eldstaden.

2) Utföringssättet erfordrar egentligen inga
egenartade särfordringar jämfört med de ovan under 1) anförda;

rak roststav medför

1
Q
// / / c> F

/
/
/
j| /

Fig. 2. Planroststav,
tvärsnitt.

19 sEpt. 1936

143

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:19:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1936m/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free