Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
2. Fartyg med isolerade rum och kylanordningar.
Den stora massan av frukt, som transporteras över
världshaven, måste emellertid på effektivare sätt än
genom enbart ventilation och god stuvning skyddas
från för tidig mognad och eventuellt förruttnelse.
Detta sker genom att transportera frukten i isolerade
lastrum, som kylas medelst kall luft, cirkulerande i
lastrummen, och jag är därmed inne på
huvudkapitlet av mitt föredrag, nämligen de speciella frukt
transportfartygen och särskilt bananfartygen och
deras anordningar för kylning av lasten (ex. fig. 3
o. 4).
Transport av lätt förstörbara varor från länder på
andra sidan havet till Europa hava, sedan
fransmannen Tellier år 1877 med ångaren "Paraguay" förde
den första lasten fruset kött från Buenos Aires till
Frankrike — en resa, som för övrigt varade över 7
månader — tagit en enorm omfattning.
I början rörde det sig huvudsakligen om transport
av fruset kött, sedermera tillkom transporten av
avkylt (chilled) kött, och först omkring 1890 började
man transportera äpplen från Australien och
Amerika, och omkring år 1900 bananer. Sedan denna
tid har det transporterats oerhört stora kvantiteter av
äpplen, päron, bananer, apelsiner, citroner och "grape
fruits" från Australien, Canada, Mellanamerika,
Västindien, Afrika och Kanarieöarna.
De första äppletransporterna ägde rum i kylrum,
som förut varit använda till köttransporter och som
därför voro utrustade med vanliga kylslingor i
lastrummen utan särskilda anordningar för cirkulationen
av luften eller för luftens förnyelse under resan.
Detta gick bra i många fall, men i andra gick det så
mycket sämre, varvid stora värden gingo förlorade,
särskilt år 1922. Detta gav anledning till, att den
engelska Food Investigation Board lät
fyra vetenskapsmän från The Löw
Tempera-ture Research Station i Cambridge
företaga undersökningar av några transporter år 1923
för att konstatera, vad som möjligtvis kunde vara
orsak till misslyckandet. År 1922 var ett rekordår,
under vilket det exporterades ca 2 millioner lådor
äpplen, av vilka 500 000 à 600 000 ankommo i
oanvändbart tillstånd. Av 3 stora laster på ca 400 000
lådor var 80 % förstört, vilket betydde en förlust av
ca £ 125 000. så situationen var mycket allvarlig.
Man fann som resultat av dessa undersökningar att
vid transport av frukt, det icke endast gäller att
vidmakthålla en passande temperatur, vilket är
förhållandevis lätt, när fartygets kylanläggning är
tillräckligt kraftig för att inom en lagom kort tid kunna
bringa ned temperaturen i lastrummen till den
föreskrivna minimigränsen. Man fann nämligen också,
att det i nästan lika hög grad gäller att sörja för att
luftens innehåll av kolsyra icke överstiger ett visst
maximum. En frukt är en levande organism, som
lever även efter plockningen, mognar och dör, dvs.
förruttnar. För att häva och reglera denna
mog-ning, så att frukten kan nå fram till
bestämmelseorten, utan att mogningen har gått för långt och att
distribueringen kan äga rum till de olika
bestämmelseorterna utan risk, och varan säljes i friskt och
oklanderligt tillstånd med rätt färg och arom, måste
man därför noga iakttaga två viktiga faktorer:
temperaturen och kolsyremängden. Erfarenheten har
visat, att äpplen transporteras bäst vid en
temperatur av omkring 0,5° C och en kolsyremängd av ca
7—8 %, maximum 10 %. Om temperaturen blir för
låg, fryser frukten och ruttnar strax efter
utloss-ningen, när den uppvärmes till normal
rumstemperatur. En alltför stor kolsyremängd kväver frukten,
som ruttnar inifrån ("brown heart"). Det var detta,
som skedde med den last äpplen, som gav impulsen
till de ovannämnda undersökningarna. Man fann,
att samma fartyg på resor, då man haft dåligt väder,
"andades" tillräckligt för att tillföra äpplena
tillräckligt med frisk luft för att förhindra kvävning vid för
stor kolsyrekvantitet, under det att resor i gott
väder icke föranledde den för -ventilationen nödvändiga
fjädringen av skrovet, så att en lämplig förnyelse av
luften i lastrummen kunde försiggå, med resultat att
större eller mindre delar av lasten blev förstörd av
"brown heart".
Bananer hade man börjat transportera vid samnia
tidpunkt, men här hade man från början klart för sig,
att det behövdes en kraftig luftcirkulation för att,
kyla ned lasten på kortast möjliga tid. därför
att bananerna i regel komina direkt från
plantagerna och ofta inlastas vid en temperatur av
27°—30°C. Även bananer utveckla kolsyra, och
luften måste därför först förnyas genom att
insuga frisk luft, och den dåliga luften avlägsnas.
Detta kan ske antingen kontinuerligt i det frisk luft
oupphörligen insuges, eller också kan man med
lämpliga mellanrum förnya luften under 25 à 30
minuter. Det är dock av vikt, att det ej insuges mer
frisk luft än nödvändigt, då man därigenom kan
tillföra kylrummet en del fuktighet, som kan vara
skadlig. Med hänsyn till den temperatur, som bör hållas
i bananlastrum, bör man se till att den inte kommer
under 11°C, ty i så fall blir frukten "chilled" och kan
icke fortsätta att mogna. Bananerna plockas som
bekant i grönt tillstånd på olika mogningsstadier,
alltefter resans längd till importlandet. Ju kortare resa,
ju närmare mogningsstadiet kunna bananerna plockas.
På långa resor bör frukten således lastas mera
omogen, dock så, att de kanter på bananhöljet, som
karakteriserar utvecklingen, äro synliga. När de gröna
bananklasarna på ankomstorten föras in i
mognings-rummen. komma de bananer, som hava blivit
"chilled", att bliva svarta, under det att de, som blivit
transporterade vid rätt temperatur, komma att
mogna och bliva gula och få den riktiga aromen, så långt
som det är möjligt att åstadkomma detta med
tillhjälp av uppvärmning, lämplig fuktighetsgrad och
belysning.
Ett fartyg, som är avsett för banantransport är i
regel försett med en luftkylare för var lastlucka, men
i det fall däckens antal gör det nödvändigt, kunna
flera luftkylare finnas för varje lastrum. Luftkylaren
består av ett batteri av rörslingor, genom vilka det
cirkuleras avkyld saltlake. Genom dessa
kylbatte-rier cirkuleras luften med hjälp av en kraftig fläkt,
som förut konstruerades enligt centrifugalprincipen,
under det att de modernaste fartygen vanligtvis hava
propellerfläktar. Dessa fläktar suga luften från
lastrummen genom kanaler längs skeppssidorna, blåsa
den genom kylbatteriet och därifrån i lämpligt
avkylt tillstånd in i lastrummet genom luftkanaler på
motsatta sidan. På så sätt passerar en kraftig
luftström tvärs genom lasten, varvid bananerna avkylas.
70
15 aug. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
