Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik
om också den stora grundprincipen är densamma,
vilket i och för sig dock är ganska märkligt.
Elektriciteten gjorde för övrigt sitt inträde i vår
flotta såsom svagströmsteknik i minvapnets tjänst
för tändningsändamål. Och sedan fingo vi
ringledningar ombord. "Svea" fick emellertid elektriska
strålkastare och synes hava varit det första av våra
fartyg, som utrustades med dynamomaskiner.
Om den utveckling, jag hittills skildrat, i många
avseenden må kallas revolutionerande, så är dock
användningen av detta epitet i än högre grad
berättigad, då det gäller framdrivningsmaskineriets
utveckling under den gångna 75 års-perioden. Å det
gamla linjeskeppet "Stockholm" om 2 840 ton
uppgick mankinstyrkan till 800 ihk, dvs. 0,3 ihk per
depl.-ton, och motsvarande siffra för den samtida
ka-nonångslupen "Svensksund" var omkring 0,7. Jolin
Ericsson hade endast 0,25 ihk per ton, men sedan har
siffran stigit, och "Blenda" och "Svea" hade 1,1,
"Gustaf V" 3,3, "Gotland" 6,6 och de nya jagarna få
med sina 32 000 hk på något över 1 000 tons
deplacement omkring 30 ahk per depl.-ton. Farten har
också stigit från "Stockholm"s 6,5 och "Svensksund"s
8 knop till, som vi hoppas, för de nya jagarna över 39
knop. Maskinvikten, kg per ihk, som på linjeskeppet
"Stockholm" uppgick till 206, beräknas å dess under
byggnad varande namne, jagaren "Stockholm", till
15 à 16 kg per ahk. För 75 år sedan använde man
ett ångtryck av ett par eller några få kg per kvcm,
nu har man 25 kg per kvcm och överhettning.
Ekonomien har naturligtvis förbättrats. "John Ericsson"
förbrukade 2,15 kg/ihkt. På "Gotland" kommo vi ned
till 0,44 kg/ahkt olja vid högsta fart och på jagarna
till praktiskt taget detsamma.
Bakom denna utveckling ligger naturligtvis kravet
på minskat utrymme och minskad vikt eller
motsvarande ökning av effekten, varvid
utrymmesminskningen särskilt avser maskineriets skyddade
uppställning, om möjligt under vattenlinjen. — Detta var
också orsaken till förkärleken för de liggande
maskinerna.
Ett par originella skapelser från periodens första
skede voro "Sköld"s (fig. 28) och "Fenris"
maskinerier, som voro anordnade för såväl ång- som
handdrift. Å den sistnämnda omslöt lågtryckscylindern
koncentriskt högtryckscylindern.
mm
L iSPPSPI
} «f f r^iu-Ä
\. , , / n
’ tf Ä r ,
><;’ .jl ■ Wf
i’ kl
Fig. 27. Sektioner till jagaren "Göteborg".
Fig. 28. Maskineri till pansarkanonbåten "Sköld".
Särskilt å torpedfartygen var den låga vikten av
betydelse, och redan de första båtarna erhöllo
lokomotivpatinor och stående kompoundmaskiner.
"Gon-dul" och "Gudur", färdiga 1894, voro de första med
stående trippelexpansionsmaskiner, och "Blixt",
"Meteor" och "Stjerna", färdiga 1898—99, fingo i
England byggda Yarrowpannor. Åt "Orkan", "Bris" och
"Vind", färdiga 1900, byggde Karlskrona örlogsvarv
Yarrowpannor. Av de större fartygen var "Odén"
det första med stående trippelexpansionsmaskiner och
"Psilander" och "Dristigheten" de första med
Yarrowpannor.
Yarrowpannan och de med denna närbesläktade
Normand, Thornycroft m. fi. hava sedan kommit till
användning ombord på samtliga efter sekelskiftet
byggda svenska ångdrivna krigsfartyg. Särskilt.
Yarrowpannor hava därvid tillvunnit sig ett stadgat
anseende, ända tills oljeeldningen medfört övergång
till andra typer.
Införandet av vattenrörpannan gav flottan
möjlighet att ytterligare utnyttja teknikens framsteg
därigenom att ångtrycket kunde höjas högst avsevärt
utan nämnvärd ökning av pannvikten.
Från sekelskiftet och fram till 1911 undergingo
maskinanläggningarna för flottans nybyggnader ej
någon principiell förändring. Detta senare år kom
för första gången ångturbinen till användning som
propellermaskin inom svenska flottan, då jagarna
"Hugin" och "Munin" utrustades med direktkopplade
turbiner med ett varvantal av ca 800 per min., alltså
nära nog en fördubbling av tidigare använt
varvantal.
En återgång till för ernåendet av en god
propellerverkningsgrad nödvändiga varvantal erhölls genom
införandet av ångturbinen med kuggväxel. Samtidigt
ernåddes såväl en avsevärt förbättrad ångekonomi
som en högst betydande viktsbesparing. Även
härvidlag har svenska flottan på ett framsynt sätt vetat
att tillgodogöra sig teknikens senaste framsteg. Så
sent som 1916 yttrade chefen för U. S. A. Navy’s
ingenjörkår till dåvarande marinöverdirektören von
Eckermann, då denne omtalade, att de då under
byggnad varande jagarna "Wrangel" och
"Wachtmeister" skulle förses med ångturbiner med
kuggväxlar, de mycket talande orden: "I am sorry for
You, Sir." Vi ha emellertid icke haft anledning att
ångra det steg framåt, som då togs.
De krav på ökad maskineffekt och kanske
framförallt fordran att ett krigsfartyg under praktiskt
taget obegränsad tid skall kunna hålla sin maximala
fart, ledde med nödvändighet till införande av
93 dec.. 1936
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
