- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
3

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vag - och Vvttenbyggnadskonst

det finnes knappast anledning nu diskutera saken
här.

Jag övergår nu till några ord om avdelningens
organisationsform.

Vår tid är ju föreningarnas tid. det vimlar av
föreningar och ej minst av intresseföreningar och
fackföreningar. Inom våra kretsar finnas t. e. Svenska
vägföreningen, Svenska vattenkraftföreningen,
Betongföreningen, Svenska kommunaltekniska
föreningen, Svenska konsulterande ingenjörers förening
etc., etc., som alla ha sina särskilda uppgifter.
Specialisering för individen är ju nödvändig, men
tendensen till allt flera föreningar är ej lycklig. De
stora föreningarna, vars uppgift är att sammanhålla
en stor kår med rikt facetterade intressen, ställas
inför ganska svåra problem. S. T. F. har enligt sina
stadgar som ändamål — förutom att utgöra ett
samband mellan elever och f. d. elever vid K. T. H. —
att "åvägabringa en sammanslutning av dem, som
på ett framstående sätt, -vare sig i vetenskapligt,
konstnärligt eller praktiskt hänseende, verka till
den svenska industriens och byggnadskonstens
gagn". Avdelningen V har ej därutöver något
speciellt ändamål föreskrivet i stadgarna. En passant,
det är ju en gammal klagolåt, att föreningen har ett
så föga träffande namn. Varför ej "Svenska
ingenjörs- och arkitektföreningen"? Filologiskt talat äro
vi alla, hoppas jag, teknologer men enligt svenskt
språkbruk ingalunda.

För en stor förening som S. T. F. måste i dessa
specialiserings- och fackföreningstider förr eller
senare uppstå en tid av självrannsakan.

Skall föreningen inskränka sig till att såsom förut
lägga tonvikten på att gagna den kamratliga
samvaron, den renodlade tekniken och den tekniska
"konsten" och vetenskapen, genom diskussioner och
beredande av forum för meningsutbyte och en kanal
till myndigheter och andra, för vår sakkunniga
mening? Eller skall föreningen också i skarpare form
och ton tillvarataga de s. k. rena kårintressena,
t. e. i stil med vad som sker inom andra liberala
yrken?

Med bildande av ingenjörsvetenskapsakademien
liar åtminstone en del forsknings- och vetenskapliga
uppgifter, som S. T. F. eventuellt skulle kunnat taga
hand om, men som den ej tog hand om, blivit
undandragna dess verksamhetsfält. Denna I. V. A:s
verksamhet, så länge I. V. A. är ett institut för
industriell och vetenskaplig forskning (i enlighet med
sin tidigare engelska motsvarighet) och kan motstå
faran av att stelna i formerna är ju enbart av godo.
Men denna utveckling har naturligtvis i ej
oväsentlig grad begränsat de möjligheter som S. T. F. haft
i denna riktning genom bildandet av
forskningsavdelningar eller andra organisationer för
vetenskapens gagn.

Skulle framdeles under förändringen av
samhällsförhållandena i vårt land en rikssammanslutning av
ingenjörer för tillvaratagande av ingenjörernas s. k.
kårintressen behöva bildas, och skulle detta ej ske
genom ombildning av S. T. F. utan leda till någon
ny sammanslutning, torde det vara fara värt, att
S. T. F. reduceras till en Stockholmsklubb med
mycket begränsade uppgifter. Om en sådan allmän
intressesammanslutning kommer att behövas eller ej,
beror ju på den inre politiska utvecklingen mer än

på något annat, och svaret förefaller mig ingalunda
à priori givet.

Redan för några år sedan funno sig två
avdelningar, nämligen avdelningen för elektroteknik och
avdelningen för husbyggnadskonst, föranlåtna att
skaffa sig en i någon mån friare organisation vis-à-vis
S. T. F. än förut med eget föreningenamn etc. De
skaffade sig därigenom även egen ekonomi och en
viss rättighet att utåt göra anspråk på något större
frihet och individualitet än förut, men någon större
ändring i deras livsföring har det väl ej betytt.
Svenska arkitektföreningen, avdelning av S. T. F.,
som ju representerar ett yrke, som är i hög grad
besläktat med vårt, har dock alltid haft en betydlig
trängtan till självhävdelse. Vis-à-vis S. T. F. ha
arkitekterna gjort gällande, att deras särskilda
behov ej tillräckligt tillgodoses inom
föreningens ram. Dessa tendenser ha nyligen bland annat
tagit sig uttryck i arkitekternas förberedelser för
bildandet av ett "Svenska arkitekternas riksförbund".

Detta riksförbunds huvuduppgifter skulle enligt
uppgift vara att

representera arkitektkåren i alla yrkes- och
intressefrågor,

handlägga remisser eller andra officiella ärenden
om byggnadsväsendet eller arkitektkåren i
allmänhet,

företräda arkitektkåren vid in- och utländska
kongresser, möten och utställningar etc.

Denna sammanslutning är, förmodar man, avsedd
att bliva ett kampdugligt organ för arkitektkårens
direkta ekonomiska och allmänna intressen.

Inom S. T. F:s nuvarande ram kan emellertid som
sagt icke ett dylikt arkitekternas riksförbund på
något sätt tänkas. Skall detta riksförbund bildas,
kan Svenska arkitektföreningen, avdelning av S. T. F.,
ej vara ett organ av detsamma. Ett arkitekternas
riksförbund måste bli en fristående institution
vis-à-vis den nuvarande S. T. F.

Om vid behov denna organisationsform skulle
kunna anses föredömlig för ingenjörerna, vilkas
arbete, plats och ställning inom samhällsmaskinen äro
så mycket mera varierande än arkitektens, är
emellertid en komplicerad fråga, till vilken man
ännu knappast har anledning taga ståndpunkt.

Men låt oss t. v. tänka oss en utveckling under
bibehållande av S. T. F:s nuvarande ram och
uppgifter. För att rensa upp begreppen kan man ju
fråga sig: Skulle ej S. T. F. och dess
avdelningar-leva ett kraftigare liv, om den vore ett förbund av
riksföreningar, var och en bestående av ingenjörer
av de olika facken inom hela landet, så att styrelsen
för densamma starkt höll samman ingen jörskåren i
de frågor, där de ha gemensamma allmänna
ingenjörsfrågor och intressen att bevaka, men lät inom
varje fack den beträffande föreningen uppträda mera
självständigt och med egen auktoritet? Självfallet
borde i så fall alla gemensamma fonder,
tillgodoseendet av allmänna behov, såsom föreningslokaler,
publicitet och tidskrift o. d., tillhöra
federationsstyrelsen. För min egen personliga del tror jag, att
utvecklingen kommer att gå åt detta håll. I varje
fall anser jag tiden mogen för diskussion av detta
och tillhörande problem. Det kan ej nytta, att man
sticker huvudet under vingen och tycker, att allting
är bra som det är. Man skall för visso ej ändra för

25 apkii. 1936

3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free