- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
4

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Ti dskrift

mycket och för ofta på traditionella institutioner,
men det förefaller som om i detta fall läget fordrar
en rådplägning om kursen och inriktningen.

Även om en sådan klar federationslinje ej ännu
har anslutning hos samtliga avdelningar och
säkerligen tar tid att förverkliga, skulle jag anse som
ett lämpligt steg, att åtminstone denna avdelning
tog under övervägande att ändra sina stadgar och
sitt namn i analogi med vad som redan skett inom
f. d. avdelningen för elektroteknik och f. d.
avdelningen för husbyggnadskonst. En svårighet
härvidlag är alldeles bestämt, huru löjligt det än kan
låta, en viss svårighet med namnet. Sedan vi
väg-och vattenbyggare här i Sverige tillåtit, att vårt
historiska namn, som väl stammar från
Marie-bergstiden och överensstämmer med det mera
internationella namnet civil engineers och ingénieurs
civils, blivit överförd på hela den kår av ingenjörer,
som gått igenom svenska högskolor, alltså sålt vår
förstfödslorätt till namnet civilingenjör, så ha vi
därigenom skaffat oss ett slags namnproblem. The
Institution of Civil Engineers och The American
So-ciety of Civil Engineers ha ju inga namnproblem,
även om ordet "civil engineer" i London tydes
annorlunda än i New York. För oss skulle namnet t. e.
kunna bliva Svenska Yäg- och
vattenbyggnadsingen-jörsföreningen, ett namn som är långt och ej har
hävd.

En dylik förändring skulle medföra åtminstone
vissa fördelar. Dels bör den underlätta en strävan,
som vi böra gå in för, nämligen den att göra
avdelningen till en riksförening. Avdelningen är för
närvarande i alltför hög grad en Stockholmsförening.
Dels bör den i någon mån underlätta möjligheterna
för oss att såsom väg- och vattenbyggnadsingenjörer
snabbt taga nya initiativ och med något större
slagkraft göra oss gällande i dagens frågor. Denna
större slagkraft blir säkerligen erforderlig i det
samhälle, som nu växer fram. Till sist bör den kunna vara
en viss hjälp om man vill bättra på ekonomien.
S. T. F:s ekonomi bör snart medge större
medelstilldelning till avdelningarna. Men det är en bestämd
fördel, att ha en förening med eget namn och egen
ekonomi, om man vill söka bilda egna fonder,
stipendier etc.

Talaren övergick därefter till frågan om väg- och
vattenbyggarnas högskoleutbildning. Denna del av
inledningsanförandet måste tyvärr av utrymmes skäl stå
över till nästa häfte. Red:s anm.

Diskussion.

Major Sandberg hade först ordet och instämde med
ordföranden däri, att det icke vore nödvändigt med
särskilda samkväm efter varje sammanträde, utan man
borde dessemellan ordna flera rent fackbetonade
sammanträden med specialföredrag för vissa
intresseområden utan särskilt underhållningsprogram. Detta
skulle då även motverka bildandet av alltför många
specialföreningar inom yrket. Avdelningens och för
övrigt hela föreningens allt starkare verkande karaktär
av stockholmssammanslutning borde även söka
motverkas på alla sätt, bl. a. genom att förlägga
sammanträden på olika platser i landsorten. För upphjälpande
av ekonomien ansåg talaren att man mycket väl kunde
tänka sig extra årliga bidrag från ett antal intresserade

och välsituerade ledamöter. Professor Pallin framhöll,

att styrelsen lämpligen kunde försöka med nya slag av
sammankomster för att få erfarenhetsrön för
fortsättningen, men betvivlade dock att de nya formerna skulle
ge bättre resultat, då vi svenskar samt och
synnerligen voro starkt konservativa. Bildandet av ett
riksförbund av väg- och vattenbyggare för tillvaratagandet
av kårintressena ansåg talaren vara ett livsbehov och
framhöll vidare, att det fanns flera omstridda
arbetsfält, där intressena även måste bevakas. Dagens
diskussionssammanträde borde utmynna i tillsättandet av
en riksdelegation för skapandet av ett riksförbund som
skulle ha att tillvarataga väg- och vattenbyggarnas
intressen. Professor Fellenius ansåg, att frågan om bil
dande av riksförbund icke var något isolerat intresse
för väg- och vattenbyggarna. Det behövdes antingen
att en ingenjörernas intresseförening bildades vid sidan
av Svenska teknologföreningen eller att
teknologföreningen stege ned från sin hittillsvarande ideella
ståndpunkt och själv bleve en sådan, exempelvis såsom
Norsk Ingeniørforening. Civilingenjör Gustaf Dahlberg
framhöll, att kontakten med de många ingenjörer, som
sitta i periferien utanför Stockholm, måste stärkas och
att en av de lösningar som härvid kunde komma ifråga
vore bildandet av lokalavdelningar. Sammanträden
tillsammans med dessa lokalavdelningar skulle sedan
kunna ordnas. Tänkbara orter för lokalavdelningar vore
exempelvis Göteborg, Malmö, Sundsvall och Luleå.

Civilingenjör Torsten Gustafsson förde de yngre
ingenjörernas talan och påpekade, att därest deras
förhållande till föreningen icke mera beaktades än
hittills, skulle säkerligen följderna för föreningen själv bli
ödesdigra. Många av de yngre ingenjörerna gingo icke
in i föreningen därför att de kände med sig att de icke
kommo att få något ur den, och att den icke verkade
för deras speciella intressen. Föreningens verksamhet
måste radikalt omändras och de yngres intressen med
bevakande av anställnings- och
rekryteringsförhållanden, löneförmåner m. m. tillgodoses för att icke
förhållandena inom yrket för de yngre skulle bli exempelvis
såsom bland läkare, jägmästare och jurister. Bildandet
av fackföreningar att motverka detta vore ej farligt
utan nödvändigt. Tekniska högskolan finge icke
utbilda ett obegränsat antal ingenjörer så att det blev
för många inom yrket och ett proletariat bildades.
Talaren yrkade bl. a. på att ett motionsinstitut skapades
inom avdelningen för att ge de yngre möjlighet att föra
talan och framlägga förslag och synpunkter samt att
teknologföreningen måtte omändras till en
kamporganisation.

Civilingenjör Ragnar Schlyter efterlyste det
gemensamma kårintresset inom avdelningen; det finge icke
såsom hittills, enligt talarens mening, vara en
militärkår och en civil sådan utan en ingenjörskår. Det
gällde för väg- och vattenbyggarna att hålla sig framme i
konkurrensen och taga tillvara sina gemensamma
intressen. Härvid krävdes det ett nytt namn och en ny
organisationsform för avdelningen. Det nuvarande
namnet gav bara anledningar till missförstånd.
Lokalavdelningar skulle göra stor nytta och för övrigt fanns det
ju redan väg- och vattenbyggarföreningar litet varstans
i landet, som borde samlas till ett riksförbund. För
dryftandet av gemensamma frågor borde
sammankomster mellan ombud för detta förbunds alla
underavdelningar ordnas ett par gånger om året. Vidare
framhöll talaren att föreningen måste ge sina medlemmar
mera valuta för årsavgiften än vad som vore fallet.
Otänkbart vore exempelvis icke att
olycksfallsförsäkring automatiskt följde genom årsavgiften till
föreningen ävensom att andra former av försäkringar kunde
inrymmas, varvid närmast avsågs ett område, där tala-

4

25 april 1936

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free