- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
9

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

V^g och VÄTI I NbygGNADSkonst

Fig. 7. Slänten i fig. 6 repareras.

Det förstnämnda
kännetecknas av det
finkorniga stenmaterialet
(fil-ler), vilket gör
beläggningsmassan dels lätt att
lägga ut, dels tät utan
egentlig komprimering.
— Tillverkningen, som
är relativt enkel, sker på
arbetsplatsen i stora
asfaltkokare, försedda
med
omröringsanord-ningar. Ca 30 kg/m2 av
massan gjutes vid eà
temperatur av 180°C på
ett vältat tunt lager av
grus eller makadam,
vars fogar därvid fyllas
i överdelen så att en god
förstärkning erhålles. —
Om man önskar en rå
överyta (exempelvis för
minskande av
ström-hastigheten) invältas
omedelbart efter
gjutningen finmakadam i ytskiktet; se fig. 9, tagen vid
Deggendorf i Bayern. Mycket släta ytor
(exempelvis för minskande av fallförluster) erhållas genom
glättning av ytan med heta järn.

Sandasfalt- och topekatyperna kännetecknas av
väsentligt grövre, men omsorgsfullt sorterat
stenmaterial upp till resp. 1 mm och 12 mm. Massan måste
vältas eller komprimeras för att bli tät: om det är
ett önskemål att erhålla en beklädnad, som skyddar
mot erosion, men släpper igenom vatten, göres
massan av typen "öppen asfaltbetong". —
Lagertjockleken av dylik beklädnad varierar normalt mellan 5
och 8 cm.

Tillverkningen, vilken tekniskt sett är relativt
krävande, fordrar omfattande maskinella anordningar.
Då emellertid massan kan fraktas ända till 30 km med
bil före utläggande, behöver "fabriken" ej
nödvändigtvis vara belägen invid arbetsplatsen, varför möjlighet
finnes att furnera flera arbeten från samma central.

Maskinblandat material som beklädnad har
exempelvis använts vid Juliana-kanalen i Holland. —
Grunden utgjordes här på en lång sträcka av grovt

Fig. 8. Slänten i fig. 6 belägges.

grus, vilket var fullt vattengenomsläppligt, och det
krävdes en beläggning, som dels var tät, dels utan
att spricka kunde följa mindre sättningar i
underbädden.

Omfattande laboratorieförsök föregingo det
praktiska utförandet. — Man använde en apparat, vars
konstruktion framgår av fig. 10. En platta av
sandasfalt (d = 50 cm) utsattes för vattentryck, under vars
inverkan den böjdes ned mot en underliggande
sandbädd, vilande på en perforerad plåt. — Vid alltför
asfaltrik sammansättning eller vid för mjuk asfalt visade
materialet tendenser att skjuvas ut (fig. 11); för
mager blandning och för hård asfalt gav i första hand
upphov till böjningssprickor (fig. 12). —• Den
lämpliga sammansättningen på massan fastställdes till
12,5 vikts-% asfalt av penetrationen 60/70:
sorteringen av stenmaterialet följde de vägtekniska
bestämmelserna. Sandasfalten ifråga visade sig vara
fullt tät även vid nedböjning 4 cm under ett tryck
av 3 atm.

Grunden bestod som nämnts av grovt material,
och för att dels undvika förlust av sandasfaltmassa,
dels göra underbädden så bärkraftig som möjligt
utbreddes och nedpressades först i densamma ett 2 à 3
cm tjockt lager av cementbruk i blandningen 1 : 8.

TREVÄeSWFfAN ’

Fig. 9. Gjutasfalt göres rå i ytan medelst finmakadam.

25 apkii. 1936

Fig. 10. Apparat {Or provning av böjligliet och täthet.

9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free