- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1936. Väg- och vattenbyggnadskonst /
13

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST

REDAKTÖR: J. R. ALEX SÖDERGREN

INNEHÅLL: Om väg- och vattenbyggnadsiugenjörernas högskoleutbildning, av major Hugo von Heidenstam. —
Väg- och vattenbyggnadsfacket under åren 1934—1935, av bandirektör Lars Granfeldt. — Redogörelse för
veik-samheten inom Svenska teknologföreningens avd. för väg- och vattenbyggnadskonst under år 1935. — Notiser.
— Litteratur. — Insänt.

Om väg- och vattenbyggnadsingenjörernas

högskoleutbildning.

Av major HUGO v. HEIDENSTAM.

Fortsättning från häfte 1 av
inledningsanförande till diskussion vid
novembersammanträdet med avd. för väg- och
vattenbyggnadskonst.

Det andra huvudämnet för vår diskussion i afton
är väg- och vattenbyggarnas högskoleutbildning.
en fråga, som ju enligt tingens ordning alltid är
aktuell, ehuru vid olika tidpunkter i större eller mindre
grad. Jag ber att få förutskicka, att jag ej önskar
beröra frågan, hur utbildningen i detalj skall vara
ordnad. Experter och undervisningssakkunniga måste
svara på frågan, hur vissa krav, varom staten,
samhället och ingenjörerna själva måste enas, bäst kunna
tillgodoses. Då jag nu berör detta område, är det
uteslutande i avsikt att, med undvikande av alla
personfrågor, befordra en allmän och saklig
principdiskussion.

De flesta av oss ha väl den åsikten, att
högskolebildningen bör i första hand giva en fast grund för
ingenjörens allmänna vetande och tänkande, och
sedan, utan att gå långt i specialisering, en viss
inriktning på olika arbetsfält inom yrket. Den senare
delen av utbildningen får då både i samhällets och i
ingenjörskårens egna intressen ej på grund av
allmän eller individuell konservatism för mycket
förbliva inriktad på arbetsfält, som redan lia krympt
samman eller försvunnit. Den måste också i tid
inriktas på de nya arbetsfält, som öppna sig inom yrket
eller på dess gränsområden, och naturligtvis för
övrigt stå på höjden av tidens vetande.

Tänker jag mig tillbaka i tiden, säg till seklets
början, voro ju exempelvis ännu järnvägsbyggandet,
kanalbyggandet och i viss mån hamnbyggandet mycket
aktuella grenar av väg- och
vattenbyggnadsverksamheten i Sverige, under det att t. e. vägbyggandet, som
sedan fått sin stora renässans, låg i träda.
Undervisningen hade på den tiden i vissa avseenden en avgjord
tonvikt på det som varit. Hur ser det ut idag?

För en vecka sedan stod i tidningarna en
anmärkningsvärd kort notis, som innehöll, att
järnvägsstyrelsen i skrivelse till kungl. maj:t föreslår att den
1 januari 1938 nedlägga sin s. k. byggnadsbyrå
och fullständigt avveckla densamma. Därmed av-

slutas då en epok i de svenska kommunikationernas
historia, markerande att 80 års järnvägsbyggande
praktiskt taget är till ända. Och hur är det med
kanalerna? Vilka nya kanaler eller slussar komma här
att byggas inom nästa generation? Man tvivlar på
att det blir många. Det välkända arbete, som förra
månaden avslutades i Stockholm under namnet
Slussen, är förvisso modernt, men lär väl ej kunna
anföras som bevis på en begynnande livaktighet
inom slussbyggandet som sådant. Hamnbyggandet
representeras alltid av löpande arbeten men
förekommer ju i större stil mera sällan i detta land.
Vägbyggandets oerhörda nya aktualitet behöva vi ej
spilla ord på. Vattenkraftbyggandet har kanske
passerat zenit men måste ännu länge förbliva
aktuellt. En gren av vårt fack. som fått eller bort
få särskild aktualitet hos oss under de sista åren, är,
på grund av den tilltagande urbaniseringen,
stads-planerandet eller det s. k. stadsbyggandet. Och i
den mån vi vilja förbli och anses som
kommunika-tionsteknici är det ofrånkomligt, att vi snart lära
oss flyga och tänka luftkommunikationsmässigt och
intressera oss för den teknik, som omfattar
luftfartslederna och deras hamnar, flygplatserna. Det är i
detta avseende glädjande att kunna konstatera, att
den nya luftfartsmyndigheten torde komma att
förläggas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Med denna livliga utveckling inom yrket är det
icke alldeles omotiverat att fråga: Ha alla dessa och
andra förändringar i arbetsfältet fått adekvat uttryck
i utbildningen? Har det inskränkts lagom på det
gamla och har det nya i tillfredsställande grad
tillgodosetts?

Förra året föreslog jag professor Carl Forssell
— såsom expert — att till novembermötet framföra
några synpunkter på frågan om utbildningen,
särskilt i byggnadskonst, då frågan föreföll mig vara
av högst aktuell natur. Tyvärr var jag på grund
av utrikes resa förhindrad att närvara vid föredraget.
Bland de allmänna teser professor Forssell enligt
referatet i Teknisk tidskrift därvid framförde var
den, att staten hade ali anledning att ställa
utbildningsmöjligheter till förfogande för alla kompetenta,

22 FEBR. 1936. HÄFTE 2

13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1936v/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free